Biskopsgården en spegel av Göteborg

Så det är mycket av det som händer i Biskopsgården som egentligen börjar någon annanstans än i Biskopsgården. I stället handlar det om ekonomiska förutsättningar som varit sämre i vissa delar av staden under lång tid, däribland Biskopsgården, en högre grad av ohälsa och bristande förutsättningar för framgång på arbetsmarknaden. Förklaringar finns också i relationer och behov som har sina rötter i helt andra delar av staden, i den del av staden som dansar och ler.

Så skriver jag i dagens krönika på Göteborgs-postens ledarsida. Det är min andra krönika och jag väljer här att försöka vända på de etablerade perspektiven ifråga om Biskopsgården (och för den delen kunde det gälla Bergsjön eller Tynnered). Göteborg är en stad, Biskopsgården är en stadsdel i den staden. Människor som bor där eller arbetar där har relationer och kontakter i många andra delar av staden. Och problem i andra delar av staden speglas i Biskopsgården. Det avgörande bekymret med Biskopsgården (och en del andra stadsdelar) är att resurserna för att utjämna sociala och ekonomiska villkor inte ges. Lika lite som det är offrets fel att det blir utsatt för våld eller förtryck lika lite är det Biskopsgårdens fel att uppväxtvillkor och hälsa är sämre där än i Långedrag.

Den omfattande rapport som Göteborgs stad färdigställde förra året ”Skillnader i livsvillkor och hälsa i Göteborg” levererar en oerhört stor mängd fakta kring villkor i olika delar av staden och är ett första steg mot att utjämna villkoren. Stadsdelsnämnder är det knappast – jag anser att de borde avskaffas omedelbums eftersom de bidrar till att skapa områden som är ”sig selv nok” enkelt uttryckt. Rapporten från Göteborg har inspirerat sjukvårdsministern till en utredning om jämlik hälsa i landet. Bra.


One thought on “Biskopsgården en spegel av Göteborg

  1. Det finns en faktor hos Biskopsgården som är speciell – det ligger bakom en barriär, och längst ut. Och det är typiskt att områden som ligger bakom en barriär och längst ut blir oattraktiva, och att folk som har en möjlighet tenderar att lämna.

    Göteborgs – och Sveriges – stora problem är arbetslösheten, 7 procent, och den obefintliga politiska viljan att sätta arbete åt alla främst och att bygga landet. Men arbetslösheten manifesteras hårdare på platser som har sämre förutsättningar, av ett eller annat skäl, än på platser som har bättre. I en storstad finns de bästa förutsättningarna i centrum. Där finns störst synergier.

    Bättre förbindelser mellan Biskopsgården och resten av stan skulle jämna ut villkoren. Men givetvis kan man inte se nån långsiktig lösning förrän arbetslösheten är nere på 2 procent igen.

Kommentarer inaktiverade.