CharlieHebdo: Sorg, sorg, sorg måste följas av fredliga motkrafter

Jag känner en stor sorg idag, något som jag förstås delar med miljoner andra människor. För mig som trägen Parisbesökare känns allting så nära och berör en historia och tankemönster jag känner väl. Upplösningen av dramat som började med attentatet mot satirtidskriften CharlieHebdo blev blodigt. Ännu vet vi inte säkert hur många som dött och skadats men såvitt jag förstår har tjugo människor dödats och mer än tio är svårt skadade, däribland flera poliser. Sorgligt nog får Frankrike inte möjlighet att läkas genom en juridisk process där de ansvariga ställs till svars, istället står vi alla med tre stumma män som tog möjligheten ifrån oss att förstå med sig i döden.

På flera sätt påminner händelseförloppet om den anti-semitiska attacken mot en skola och mot soldater i Toulouse för snart tre år sedan. Även då var förövaren en återvändare från jihadistisk krigföring, i hans fall i Afghanistan/Pakistan. Frankrike har sedan några år utsatts för ett flertal anti-semitiska attacker och det var ingen slump att den franska polisen idag valde att spärra av också de judiska kvarteren kring Rue de Rosiers i Paris. Ett område som på 1980-talet var platsen för flera blodiga uttalat anti-semitiska attentat.

Ett uttalande av en svensk kvinna i dagens radiosändningar fångade min uppmärksamhet idag. Hon talade om den judiska butik där en av gärningsmännen höll gisslan och sa att hon gick förbi den flera gånger i veckan. Därefter sa hon sådär en passant ungefär att ”det bor ju människor från många olika håll här och vi lever ju tillsammans, det är ju så här”. Ja, det är väl just denna fredliga samlevnad som är så extremt provocerande för individer som inget hellre vill än att skapa en blodig konflikt mellan människor av olika härkomst, religion och med olika traditioner.

Fanatiska unga män av den typ som begått dessa avskyvärda dåd i Frankrike står inte ut med fredlig samlevnad. De vill se den avgörande ideologiska konflikt de själva vigt sina liv åt också prägla de europeiska samhällena, bara så kan de egna föreställningarna legitimeras. Ju mer samförstånd och ju mer kulturell blandning samhället skapar desto mer hotfullt för denna typ av individer. På samma sätt som 70-talets terrorister trodde sig kunna provocera fram en folklig resning genom att visa på de demokratiska staternas inneboende repression så hoppas dessa unga män att trosfränderna skall ta till vapen och slutligen besegra den i deras ögon ovärdiga och ynkliga europeiska demokratin

Vi som inte tror på en värld som renas genom strid och död, vi som är övertygade vikten av demokratisk utveckling med skarpa ideologiska konflikter mellan politiska partier som kanaliseras via legitima institutioner måste orka stå fast vid de värderingar som gjort våra länder framgångsrika och attraktiva att leva i – frihet, jämlikhet, solidaritet.

I dessa dagar är vi alla Charlie. Faktiskt. Vi är alla utsatta för angrepp och det är bara tillsammans vi kan försvara vår frihet. Vårt enda svar måste vara mer frihet, mer jämlikhet, mer solidaritet.

***

Läs gärna vad jag skrev för ett år sedan i liknande ämne. Men också historieprofessorn Juan Cole som skriver om vad han uppfattar som en strategi bakom sådana terrordåd som vi sett dessa dagar.


5 thoughts on “CharlieHebdo: Sorg, sorg, sorg måste följas av fredliga motkrafter

  1. Vad vi ser är kanske en påminnelse om att de biologiska evolutionskrafternas fortfarande är att räkna med ?
    Dom har haft 100-tusentals år på sig att etableras i vårt undermedvetna. Medan mer positiva ` kulturella` krafter, som är en relativt nylig företeelse, återigen har måst vika.
    Man kan bara hoppas att attityd-programmet kommer att se annorlunda ut i den evolution väntar bakom knuten…..Silikon Sapiens?
    Det här inlägget av Reza Aslan passar också in i denna debatt:
    http://edition.cnn.com/2014/10/26/opinion/aslan-islam-doesnt-cause-terrorism/index.html/ake eckervall

  2. På något sätt har de nordatlantiska staternas motbjudande agerande i Västasien helt kommit undan kritik i samband med det här attentatet. Uppstod inte IS i Abu Ghraib? Skulle det över huvud taget finnas om inte USA och dess knähundar hade ockuperat Irak?

    Detta inte sagt som en ursäkt utan som åtminstone en delförklaring. En annan delförklaring är förstås att unga muslimska invandrarbarn i Europa för det mesta är arbetslösa, till följd av Europas perversa ekonomiska självsvältpolitik, och av den anledningen känner sig bittra mot allt. I ”normala” fall skulle de bli vanliga kriminella men privat krigföring är en annan möjlighet.

Kommentarer inaktiverade.