Den sorgliga affären Omar Mustafa

”J’accuse…” (jag anklagar…) skrev Emile Zola i l’Aurore om affären Alfred Dreyfus den 13 januari år 1898 i en brinnande text om hur den franska republiken behandlat en av sina medborgare. Bakgrunden var att den franske kaptenen Dreyfus dömdes för förräderi på felaktiga grunder anklagad genom fabricerade dokument och i praktiken utsatt för antisemitism. Det finns många paralleller mellan Dreyfus-affären och den senaste veckans behandling av socialdemokraten och muslimen Omar Mustafa.

Mustafa har varit aktiv i Stockholms socialdemokratiska partidistrikt men också i den nya partiföreningen ”Hjärtat” som ryms inom socialdemokratins sidoorganisation Socialdemokrater för tro och solidaritet (STS) men vars syfte egentligen är att överbrygga såväl kulturella som religiösa motsättningar inom det vänsterpolitiska fältet. Förra söndagen valdes han in i partistyrelsen som suppleant. I går kväll tvingades han avgå efter ett exempellöst mediedrev. Jag avser inte här att säga något djupare om den valberedningskultur som tycks känneteckna socialdemokratin, nu illustrerad inte bara med Mustafa utan också med Juholt och ett i hast utvidgat VU inklusive stadgeändring som presenteras 15 min före omröstningen. Men jag tror att ett parti som vill kalla sig ”framtidspartiet” mot bakgrund av dessa debacles snarast bör rannsaka sin egen partikultur.

Omar Mustafa har tidigare bjudit in talare som i helt andra sammanhang uttalat sig anti-semitiskt. Två av dem har varit i Sverige i andra sammanhang, inbjudna av riksdagsledamöter, av Palmecentret respektive Utrikesdepartementet. En av dem har regelbundet medverkat som krönikör i The Guardian. Mustafa har offentligt bett om ursäkt för de inbjudningar han i egenskap av ordförande i Islamiska Förbundet gjort och sagt att han inte skulle göra om det idag.  Mustafa har också i samband med Israels flygbombningar över Gaza och den då rådande flygförbudszonen över Libyen skrivit på twitter att Sverige borde sända JAS-plan till Israel för att göra samma uppdrag över Gaza som i Libyen. Naivt? Javisst, men knappast förgripligt mot bakgrund av de prövningar som palestinierna i Gaza genomlider.

Omar Mustafa påstås leda ett förbund vars stadga föreskriver olika legal status för män och kvinnor. Det är helt enkelt inte sant. En ganska kort – om än intensiv – arbetsinsats i soffan i fredagskväll visade mig snabbt att den ”familjestadga” som länkats upp på Islamiska Förbundets hemsida var en av en stor mängd översatta artiklar om islams roll i världen och samhället. Ordet ”stadga” var en tafflig översättning av det engelska ordet ”charter” som visserligen betyder just ”stadga” men som i svensk kontext lätt blandas samman med ”stadgar” som är något helt annat. Islamiska förbundets föreningsstadgar ligger numera på hemsidan, och de är rätt lika vilken ideell förenings som helst. Det är ju en ren pinsamhet att Sveriges samlade journalistkår inte klarade av detta.

Islamiska förbundet är en del av en europeisk islamsk rörelse, förenad i Federation of Islamic Organisations in Europe (FIOE). En rörelse som enats om ett helt annat fördrag kring islams roll i de europeiska samhällena, en roll som man uppfattar som inkluderande, integrativ och konstruktiv. På konsultsvenska skulle vi nog kunna kalla det ett ”visionsdokument”…

Veckan som gått har inneburit ett konstant misstänkliggörande av Omar Mustafa trots att ingen har kunnat ge ett enda belägg för att Mustafa själv skulle omfatta värderingar som är kontradiktoriska med den politiska vision och ideologi som socialdemokratin förespråkar. Till och med Mona Sahlin, en f d partiledare, har kunnat påstå att Mustafa har gjort ”antisemitiska uttalanden” trots att detta inte ens ingick i de inledande anklagelserna från Expo.

I den anti-semitiska hetsen mot kapten Alfred Dreyfus var förräderi en enkel arketyp att använda. Juden som inte var lojal mot nationen, juden som var dömd att leva på flykt, juden som tillhörde det folk som dödat Kristus – alla dessa klichéer kunde användas för att för nu mer än ett sekel sedan misstänkliggöra den som inte ”var som vi”. Ett halvsekel senare fick den judiske premiärministern Pierre Mendès-France utstå precis samma hån när han avslutade kriget i Indokina. Det var helt plötsligt en jude som förrådde Frankrike. De brev han fick ta emot står inte dagens hätska främlingsfientlighet efter. Den lättaste arketypen av alla att använda mot ”främlingen” är den om förräderi. Han, den främmande, förråder oss och våra goda värden. Exakt den arketypen är det som fått styra diskursen i den sorgliga affären Omar Mustafa. För Mustafa, ja, han är ju ”inte som vi”. Eller?

Den totala brist på trovärdighet i frågor om mångfald och tolerans som socialdemokratin den här veckan har visat hade jag inte i min vildaste fantasi kunna föreställa mig att ett parti med regeringsambitioner skulle visa upp. Tolerans innebär att leva med det man inte tycker om, att vänja sig vid att de egna grundvärderingarna inte i alla sammanhang är den självklara referensramen. Det kräver politisk mognad.

Ingen har kunnat beslå Mustafa med något rasistiskt, anti-semitiskt eller kvinnoförnedrande uttalande eller handling av det slaget. Allt som visats upp är en jämmerlig radda misstänkliggöranden, rykten, sladder, moralpanik och gapighet. Och detta såväl från ledande socialdemokratiska företrädare som från dåligt pålästa journalister. Liksom den vanliga mobben på nätet.

För det socialdemokratiska partiet är beslutet att tvinga Omar Mustafa att avgå en total moralisk kollaps.

Jag är inte särskilt rädd att de främlingsfientliga krafterna i vårt land skall hota demokratin, de är för få, fortfarande desorganiserade, ideologiskt splittrade och alltför moderata. Men plötsligt inser jag att det är precis som Martin Luther King sa: Den verkliga tragedin består inte i onda människors handlingar, utan i goda människors likgiltighet. Om inte vi själva försvarar demokratin vem skall då göra det? 

*

PS: Ett personligt tillägg: En sak som jag har lärt mig av veckan som gått – som troende kristen med metodistisk teologi och en trägen bibelläsare är jag ingen välkommen gäst i det partipolitiska Sverige. DS

PPS Det sista vi skall kräva av religiösa rörelser med andra grundvärderingar är majoritetssamhällets är att man skall välja mellan sin religion och demokratin. Om det kan man läsa mer i Brian McGraws bok ”Faith in politics. Religion and liberal democracy”. DS


17 thoughts on “Den sorgliga affären Omar Mustafa

  1. Fantastisk analys, Marie. Utvecklingen kan, och ska, fördömas från två perspektiv:

    * Att det blev ett historiskt drev från individer, politiker – debattörer – bloggare – journalister, röda – blåa – liberaler, ja tom muslimer som baserade sig på till största del rykten och osanningar, samt på händelser som Omar tydliggjorde och tog avstånd ifrån alldeles i början.

    * Att Socialdemokraternas strategi för skadekontroll blev att böja sig för något de alltid, och så flagrant, skyltat med att bekämpa. Detta agerande borde oroa varenda individ som ser sig hysa antirasistiska tankar, inte minst inom S.

  2. Tack, det mesta av det du skriver här är både viktigt och riktigt.
    Tyvärr blir det ju så att invändningarna ser större ut, men här kommer de:😉

    Det finns detaljer här som jag ifrågasätter. De är just _detaljer._ Jag är inte alls övertygad om att detta massmediedrev var exempellöst, och det engelska ordet ”charters” kan användas för föreningars & organisationers stadgar precis som i svenskan.

    Det förvånar mig mest av allt att du förminskar den kritik som (radikala/ateistiska/progressiva?) muslimer riktat mot valet av Omar Mustafa genom att inte alls nämna den, utan klumpa ihop dem med ”den vanliga mobben på nätet.”

    Jag har själv bl.a läst följande, utan inbördes ordning:

    http://www.newsmill.se/node/50189
    http://www.newsmill.se/node/50176
    http://www.newsmill.se/node/50194

    …och från icke-muslimer som dock knappast heller bör klumpas ihop med någon nätmobb:

    http://ligator.wordpress.com/2013/04/13/yvonne-ridley-azzam-tamini-abu-ammar-yasir-qadhi-salah-sultan-och-judehatet/
    http://debatt.svt.se/2013/04/12/for-att-bli-trovardiga-antirasister-maste-s-vidga-perspektiven/
    http://www.newsmill.se/node/50146
    http://www.svt.se/nyheter/sverige/moisin-varnade-partitoppen-om-kopplingar-till-antisemitism

  3. Nu vet vi att S böjer sig för rasister. Däremot skulle partiet aldrig komma på tanken att böja sig för den majoritet som inte vill ha vinstdrivande bolag inom vård och skola.

  4. ”PPS Det sista vi skall kräva av religiösa rörelser med andra grundvärderingar är majoritetssamhällets är att man skall välja mellan sin religion och demokratin. …”

    Det skall man inte behöva göra. Men inte fan heller behöver man sätta sig i s-partistyrelsen med Koranen i bakfickan! Ingen hade höjt ens på ögonbrynen om han förblivit en ”gråsosse”.

    Islamiska förbundets ordförande är ingen och kan inte och får inte vara en muslim-light. Att detta inte är uppenbart för Veronica Palm förvånar mig inte. Men det finns ju även andra där intill henne som borde begripit bättre. Eller är det bara aningslösa karriärister som finns kvar i s-partiets ledning på olika nivåer?

  5. Aj, aj, aj!
    Det är inte sant som du och några andra påstår att det aktuella dokumentet låg bland en mängd översatta artiklar – sanningen är att det var det enda dokumentet i mängden som inte bar förbundets logga. Hur har du egentligen tittat här?

    Fortfarande ligger ett annat vidrigt dokument kvar där man uppmanar mor och far att slå sina barn vid 10 års ålder så att de kommer ihåg sin bön – DET dokumentet bär förbundets logotyp.

    (http://www.islamiskaforbundet.se/sv/pdf/artiklar/L%C3%A4ra_%C3%A4lska_b%C3%B6nen..pdf)
    5:e stycket – ”beordra era barn att
    förrätta bönen vid sju års ålder, och slå dem för den vid tio års ålder” – med loggan snyggt i topp!

    Det står klart för var och en som orkar och vågar tänka att både Omar och förbundet försöker göra en jättepudel för att slippa undan förnedringen som kommer av att framstå som islamist i Sverige. Det hade varit så mycket bättre om de istället hade gjort avbön och talat om att man inte längre står för sånt här, att man ändrat inriktning – det väljer man att inte göra utan istället drar man en vals.

    Sossarna i Stockholms distrikt borde tänkt innan de utsatte Omar för detta, det valde man att inte göra, det är sjukt galet, han skulle inte ha behövt löpa gatlopp i media och på nätet om de skött sina åtaganden.

  6. Marie, som du skriver har svenska socialdemokratiska grupper tidigare gjort samma sorts inbjudningar till personer kända för antisemitiska uttalanden, och till islamister med judehatande retorik i sina stadgar. Partiet har låtit rasister saluföra sina fördomsfulla verk i samband med sina presentationer i Sverige. De som har protesterat har anklagats för intolerans och värrre. Men det finns en gräns för vad som är acceptabelt under ett parti som vill vara demokratiskt och icke-rasistiskt. For what it’s worth: partiet borde ha sagt ifrån för länge sen, visat att socialdemokratin står upp för sina värderingar. Tydligen saknas det omdöme i många skikt i partiet.

    Det vore mycket tråkigt om svenska muslimer tror sig inte vara välkomna i politiken. Det är extremismen inom alla trossamfund som måste motverkas. Hoppas andra muslimer slåss för sina rättigheter och känner sig välkomna i riksdagen. Har sett ett antal muslimer arbeta mycket för kvinnors och HBT-personers rättigheter och mot antisemitismen. Varför inte ge dessa vårt stöd?

  7. Men Marie Demker, är Du inte väl överslätande med bortförklaringarna av de åsikter, som Omar Mustafa faktiskt givit uttryck för och som är dokumenterade av flera journalister? Hans åsikt om JAS-plan till Israel beskriver Du som naiv men inte förgriplig. Så kan man inte vifta bort ståndpunkten, som säkert uttrycker Mustafas verkliga hållning till Israel.
    Menar Du att petningen av honom har etnisk bakgrund och inte handlar om hans åsikter?

Kommentarer inaktiverade.