Att ha två tankar i huvudet samtidigt: Både struktur och aktör…

Jag har blivit lite beklämd av den senaste veckans diskussion om rasism och främlingsfientlighet i Sverige. Grundstenarna i debatten har varit två män, båda med vad Statistiska Centralbyrån enligt Integrationsverkets riktlinjer från 1996 kallar ”utländsk bakgrund”. Såvitt jag vet är båda svenska medborgare men de skriver om sina olika erfarenheter av att ha namn som skiljer sig från det traditionella svenska namnskicket, ha yttre kännetecken som skiljer sig från vad de som växte upp på 1950-talet är vana vid och har föräldrar som har andra modersmål än svenska. Såvitt jag vet är en av dem född i Sverige medan den andre kom hit i vuxen ålder, båda har sin professionella plattform i kultursektorn, båda är män och det har ”gått bra” för dem båda om man med det menar att de har arbeten de trivs med, kan försörja sig och har bostad, mat och en hyggligt frisk tillvaro.

Jag talar förstås om Jonas Hassen Khemiris öppna brev till justitieminister Beatrice Ask och Jasenko Selimovics svar på detta brev. Under hösten har det också förts en i mina öron mycket märklig debatt om ”vithet” som bland annat berört barnböcker, seriealbum och spelfilmer. Utlösande för de bägge herrarnas brevskrivning är den upptrappning i uppspårandet av papperslösa flyktingar i Sverige som polisen ålagts och som innebär en större fokus på inre gränskontroller, också benämnt REVA.

Jag blir beklämd dels av att debatten om hur vi behandlar varandra inskränker sig till att handla om vad vi känner och hur det känns att blir behandlad på olika sätt dels av bristen på förmågan att tänka två tankar samtidigt. Beatrice Ask var själv den som påbörjad den argumentationslinjen genom att tala om ”upplevelsen” av kontroller och granskningar. Khemiri fortsatte i en stilistiskt välavvägd litterär text och Selimovic traskade vidare i en mer engagerad talspråklig stil. Men alla pratar de om hur det känns.

Jag vet hur det känns att bli behandlad som mindre vetande för att jag är kvinna, för att jag var ung, för att jag var Göteborgare (vilket jag inte var), för att jag var arbetarklass eller för att jag är ”känslig”. Jag vet också hur det känns att bli sedd som ett ofrivilligt objekt för andras lust, att blir utsedd till hackkyckling i en grupp, att ha ”fel” åsikt eller få försvara amerikanska dårpippipräster eftersom jag ju ”är frimicklare” (raljant uttryck för frikyrklig). Det känns en hel massa. Jag skulle kunna räkna upp en hel massa saker som jag fått ”känna på” eftersom jag tillhört någon grupp som för tillfället inte ansetts vara riktigt normal. I en politisk debatt tycker jag emellertid att dessa erfarenheter är intressanta just som personliga erfarenheter, som kött och blod i en diskussion om jämställdhet eller religionsfrihet. Men de är ju helt omöjliga som argument för hur kvinnofientligt, religionshatande, arbetarfientligt, hårt, sexualiserat, mobbande eller  Göteborgsfientligt Sverige var.

Mina argument i dessa frågor hämtar istället näring ur principiella resonemang, ur jämförelser och ur generella förhållanden. Mentaliteten i Sverige är mer tolerant idag än när jag växte upp, det gäller livsstilar, sexualitet och invandring. Möjligheten att förverkliga sina livsprojekt för människor med lite ovanliga intressen är mycket större idag än på 1960-talet. Den kulturella mångfalden är mycket större än på 1970-talet i alla avseenden. Individens rättigheter och möjligheter ges mycket större plats idag än för 30 år sedan. Det finns data på sådant, som vi samhällsvetare säger.

Det hindrar inte att kvinnor fortfarande har lägre lön och behandlas illa, att människor födda utanför Sverige har det svårare att ta sig in på arbetsmarknaden eller att religionsfriheten fortfarande brister i en del avseenden. Och vi kan inte heller bortse från att det finns strukturer som skapar underordning och överordning i vårt samhälle, samtidigt som vi inte kan skylla varje oförrätt på en struktur men inte heller skuldbelägga varje individ som är offer för strukturen. Politik är att se dessa strukturer, att värdera dem, att bekämpa dem med de medel och argument man uppfattar rationella och i syfte att nå de mål man värderar högst.

Att bli medveten om strukturen är inte samma sak som att bli ett offer för den. Att blunda för strukturen kommer dock att göra ansträngningarna att förändra mindre rationella än om man ser och arbetar i relation till strukturen. Det är därför delad föräldraförsäkring sannolikt kommer att ta jämställdheten framåt medan vårdnadsbidrag inte gör det. Och det är därför en satsning på goda kunskaper i svenska sannolikt är viktigare för utlandsfödda med annat modersmål för att få fäste på arbetsmarknaden i Sverige än särskilda praktikplatser för ”invandrare”. Vi vet nämligen att kvinnors föräldraskap motverkar deras möjligheter på arbetsmarknaden och i yrkeslivet och vi vet att goda kunskaper i svenska är avgörande för att få jobb hos de flesta arbetsgivare i Sverige.

Att dessa insikter skulle få oss att i mindre grad motarbeta det förhållandet att mammor har sämre chanser att utveckla sin fulla potential än pappor och att personer med annat modersmål än svenska har sämre chanser att utveckla sin fulla potential än infödda är orimligt.

Vi kan tänka två tankar samtidigt:

Vi kan både skapa nya strukturer som häver de diskriminerande (om vi blir varse dem) och vi kan ideologiskt bekämpa kvinnors och icke-svenskspråkigas  underordning på ett individuellt plan. Men båda sakerna kräver POLITIK och rationella argument. Inte personliga anekdoter och känslomässiga vädjanden om förståelse.

GLAD PÅSK!


10 thoughts on “Att ha två tankar i huvudet samtidigt: Både struktur och aktör…

  1. Vi tillhör nog en utdöende sort här… Själv har jag blivit beskylld för att förakta förortsbor för att jag hävdar att eftersom det är attraktivt att bo centralt bör det byggas mer av den sorten så att fler får möjlighet till det.

    Postmodernistisk politik kallas det, med huvudinnehållet att slåss om relativ status för olika kategorier. Bakgrunden är att man anser att inget strukturellt någonsin kan förändras och av det skälet existerar inget strukturellt.

  2. Hela inlägget upp till dina slutsatser känns rimligt och genomtänkt men jag tycker att en av dina slutsatser inte stämmer. Du skrev:

    ”en satsning på goda kunskaper i svenska sannolikt är viktigare för utlandsfödda med annat modersmål för att få fäste på arbetsmarknaden i Sverige än särskilda praktikplatser för ‘invandrare'”

    Nej, det stämmer inte alls, Marie. Om många svenskar och invandrare med arbete klagar om bristande språkkunskaper bland invandrare blir det kanske lätt att tro att SFI borde prioriteras. Jag har bott i Sverige i många år och det spel ingen roll hur bra svenskar jag pratar. Det är fortfarande diskrimination och föredomar som gäller som regel. Jag är oerhörd skicklig inom ett viss arbete och kan lätt bevisa det, men ändå är det svenskar som får arbetet oftast, tvärr.
    Nej, Sverige inte tar diskrimination på allvar. Det är problemet som måste fixas. Det finns kanske 90 personer som arbetar hos Diskriminations Ombudsman. 90 personer! Och de hanterar diskrimination i flera kategorier. Då blir det kanske 20 personer som utreder etnisk diskrimination i ett land var flera hundratusen männikor upplever diskrimination i arbetsmarknaden mm.

  3. David: Du pekar just på en sådan personlig erfarenhet som jag talar om. Men om vi ser det generellt så ökar möjligheten att få arbete om man behärskar svenska bra. (Studier visar att inkomsten ökar med goda språkkunskaper i landets språk.) Det hindrar inte, notera detta, hindrar inte att diskriminering pga hudfärg, religion m m förekommer. Personer som invandrat från vissa delar har svårare/lättare med samma kunskaper i landets språk. Men, allt annat lika, är kunskaper i landets språk en avgörande faktor.

    VS

  4. Marie: Jag pekade på personlig erfarenhet, men det storsta delen av min kommentar handlade om DO och valet mellan SFI och praktik platser. Men ändå är forskning uppbyggd på personliga erfarenheter. Det är bara när personliga erfarenheter inte stämmer med helhetsbilden att man få vifta bort de eller ge en mer ”nyanserad bild av situationen” som Khimiri kritiker har gjort.
    Det kanske finns ett samband mellan språk och inkomster men det inte betyder att språkkunskaper är mer avgjorande än ett växande kontakt nätverk t ex. Och när du skriver ”ökar möjligheten att få arbete”, ja, jag tycker att det det låtar som ett hån mot minoriteter.
    Det var en undersökning nyligen som visade att ungefär 45% av svenska arbetsgivare slängde ansökningar från invandrare… en kille som skickade ut stora mängder av ansökningar med sitt eget namn och ett svenskt klingande namn och fick inte ett enda svar med sitt riktigt namn…. en undersökning under nittio talet som visade att flera hundra tusen invandrare upplevde diskrimination i arbetslivet…. forskning som nyligen visar att 70% av invandrare är överkvalificerad för deras arbete… mm. Du skrev ”allt annat lika”, men det är själva problemet… att strukturellt rasism finns och att inte mycket görs åt problemet. Jag säger igen, DO har bara 90 medarbetare. Hur många faktiskt utreder diskrimination (som är ett brott)?? kanske 45, 50 60 stycken?? Jag håller med att praktikplatser är inte så viktig, men inte ”goda språkkunskaper” hellre. Det finns hur många lärare, läkare, ingenör, universitetslärare mm som helst i USA som kan knappt säger vad de heter på engelska men de ändå få arbete. Nej, språkkunskaper är inte botmedeln mot diskrimination och fördomar.

  5. David: Jag tror tyvärr att vi inte riktigt förstår varann här. Framför allt tror jag inte alls att du förstår vad jag skriver i min bloggpost att döma av dina kommentarer. Och jag delar faktiskt inte alls din bild om att personliga erfarenheter är grunden för att uttala sig generellt. Jag anser t o m att denna uppfattning är falsk och förödande för debatten.

    Som jag skrev i min förra kommentar så innebär generella samband mellan inkomstnivå och språkkunskaper inte att diskriminering inte förekommer. Allt annat lika är svenska för ceteris paribus och betyder att man konstanthåller alla andra faktorer än just den man undersöker. Det betyder således varken att diskrimineringen förekommer eller inte förekommer.

    Jag delar din uppfattning att strukturer hindrar människor från att förverkliga sin fulla potential (står mycket tydligt i min post) men framhäver just att vi behöver kunna ha två tankar i huvudet samtidigt – alltså både strukturer och individer. Du delar uppenbarligen inte denna uppfattning utan anser att diskriminering (ja t o m rasism) är den enda förklaringen till individer t ex inte får arbete. Där är vi helt enkelt oense.

    VS

  6. Jag tror nog att känslomässig förståelse kan vara viktig. Khemiris texter levandegör hans erfarenheter så att jag kan relatera till hur utsatt, utpekad och stigmatiserad han kände sig. Utan känslomässig förståelse blir det lättare att negligera, förminska och skaka av sig det som något som inte är värt att bry sig om eller kan antas inte spelat någon roll för den drabbade. Känslomässig förståelse kan bli ett bränsle för engagemang. Men också som metod för att se saken från den andres perspektiv och vinna nya insikter att antingen ta till sig eller kritisera.

  7. Marie: Jag tycker att man ska ha ”två tankar i huvudet samtidigt” också men att man ska prioritera lösningar till de mest allvarliga problemen först. Då hamnar språk under diskrimination och fördomar. Det är vad jag tycker iaf.
    PS Ja forskning bygger på personliga erfahrenheter. Eller? Nobelpris i medicin (2011?): enkät som skickades ut till flera tusen patienter. Voila, då får man statistiker! Hur vet man att diskrimination finns om man inte frågar? Man får ifrågasätta svaren, men inte utesluta de utan bra anledning. Regeringen förslog ”anonyma jobbansökningar” för några år sen men det blev ingenting. Typiskt.

  8. A) Vad som är mest allvarligt är en normativ fråga. Min poäng var just att INTE rangordna såsom du framhärdar i att göra.
    B) Du missförstår i din senaste kommentar (sannolikt medvetet) min användning av begreppet ”personliga erfarenheter”. Det var INTE den typen av erfarenheter min bloggpost handlar om. Och det vet du.

    VS

Kommentarer inaktiverade.