Jämförelsen mellan Ausonius och Mangs haltar

Rättegången i Malmö mot Peter Mangs går mot sitt slut. I olika sammanhang har frågan ställts om varför inte Mangs uppenbart främlingsfientliga motiv lett till större uppmärksamhet från politiskt håll på samma sätt som när den s k Lasermannen John Ausonius dödade en person och skadade nio, med just rasistiska motiv. I ett inslag i Godmorgon Världen (SR/P1) tyckte t o m Anna-Klara Bratt att bristen på kollektiva och offentliga protester mot rasism och främlingsfientlighet i samband med Mangs rättegång visar på flathet och ointresse från elit och allmänhet kring dessa frågor. Ausonius dömdes till livstids fängelse. Åklagaren i Malmö påpekade att de tre mord och flertal skjutningar för vilka Mangs är åtalad ligger på samma straffvärdesnivå, men Mangs skall genomgå en sinnesundersökning innan åklagarsidan yrkar på påföljdens längd.

Jag menar att stämningsläget och diskursen under Lasermannens brott 1991-1992 och idag är helt åtskilda avseenden synen på invandrare och graden av främlingsfientlighet. I mina analyser av svensk invandrings- och flyktingopinion var svenskarna som mest negativa till utländsk invandring under det tidiga 1990-talet medan nivån idag är betydligt lägre. Under det tidiga 1990-talet var nästan alla de svenskar som tyckte frågorna om invandring var viktiga politiska frågor också emot invandring. Under 1990-talet sker en mobilisering också av den sida som är positiv till invandring och flyktingmottagning vilket innebär att personer som är engagerade i invandringspolitiska frågor idag lika gärna kan vara positiva som negativa till invandring.

Stämningsläget under Lasermannens brott var således ett sådant att bland annat hans brott ledde till en mobilisering också av de krafter som var positiva till invandring och mottagande av flyktingar – såväl på elitnivå som bland folket. Reaktionerna vid den tidpunkten speglar alltså ett behov av att stå upp emot främlingsfientligheten. Jag menar att stämningsläget i opinionen och den diskurs som förekommer kring invandring idag är av en annan karaktär än under John Ausonius agerande. Därför är inte heller behovet av brett mobiliserande åtgärder och offentligt kollektivt engagemang lika starkt. Att bristen på offentligt avståndstagande från Mangs skulle bero på politiskt ointresse eller ökad negativ hållning till invandring är helt osannolikt.

Annonser

4 reaktioner på ”Jämförelsen mellan Ausonius och Mangs haltar

  1. Jämförelsen haltar på flera andra sätt. Mangs är inte dömd än till att börja med och det finns nog många som inte vill sätta sin hatt på att han verkligen är skyldig. En annan faktor är att Ausonius härjningar inte doldes av ett allmänt ”brus” av dödsskjutningar av invandrare så som sker idag. Tvärtom har bilden av Malmö som gatuavrättningarnas stad snarast tilltagit efter att Mangs togs i förvar. Antalet mord på invandrare har inte minskat utan tvärtom ökat. Mangs bidrag till statistiken hamnar nästan på marginalen. Mediedramaturgin kräver kontraster, dessa fanns på Ausonius tid. Idag är ett mord på en invandrare i Malmö närmast vardagsmat och bevakningen blir därefter.

  2. Det är nog mer Mats Dagerlind jämförelse som haltar å det grövsta, Mangs står åtalad för _flertalet_ skjutningar. Något liknande har inte skett och sker inte på några gator varken i Malmö eller annorstädes i Sverige idag. Mord på en invandrare i Malmö är inte heller någon vardagsmat såsom Mats Dagerlind fått för sig.

  3. Ja, alltså jag är väl medveten om att toleransen ökar i samhället och brukar vara den första att påminna, kanske framför allt om SOM-institutets undersökningar i ämnet. Men min analys är att toleransen ökar – och hatet. Och att det möjligen hänger ihop. Och apropå inslaget i Godmorgon världen så tycker jag att jämförelsen är intressant då den belyser två olika politiska eror. Visst, toleransen har ökat, men också intoleransen. Blickar vi ut i Europa eller in i vårt eget parlament ser vi just det. Och visst känns Olof Palme engagerade internationalism fjärran (jo, han var redan död vid tiden för Lasermannens härjningar men ändå)?
    Har skrivit om det med anledning av årsdagen för massakern på Utøya: http://feministisktperspektiv.se/2012/07/22/var-ar-den-nya-sjalvbilden-utoya/
    mvh/anna-klara bratt

  4. Tack Anna-Klara för din replik. Mitt syfte här var att påpeka att bristen på kollektiva manifestationer INTE skall tolkas som ett uttryck för likgiltighet eller intolerans. Lasermannens tid krävde mobilisering av den anti-rasistiska rörelsen, Man kan inte mobilisera samma krafter två gånger.

    Ibland ökar hatet för att motståndet är så starkt, ibland är intensiteten i hatet proportionellt mot det minskande inflytandet. Minervas uggla flyger i skymningen.

    VS

Kommentarer inaktiverade.