Bara slutförd skolgång kan avhjälpa ungdomsarbetslösheten

Idag kunde vi i GP ta del av rapportering kring ett kommunalt projekt för dryga 60 miljoner kronor som skulle ge arbetslösa ungdomar jobb, det s k UPP-projektet. GP:s granskning visar både att projektet som sådant varit misslyckat då färre än 200 ungdomar fått någon som helst hjälp av det, och att projektets ledare har ägnat sig åt bedrägeri genom att försöka få kommunen att betala för privat alkohol. (Man kan för övrigt fråga sig varför projekt för arbetslösa skall betala hotellvistelser, middagar och alkohol överhuvudtaget?)

Det finns idag alltför stor tilltro till projektformen och till specialinsatser för att vända en utveckling som betingas av strukturella förändringar. Tillfälliga s k projekt är ofta attraktiva för olika givare eftersom det egna bidraget då ”märks” i den allmänna strömmen av kommunala utgifter. Det är helt enkelt mer hippt att bidra till något innovativt projekt som någon glad entreprenör/konsult kommit och sålt in hos kommunen, än att satsa på ”tråkiga” vanliga, uthålliga och långsiktiga åtgärder. Denna sjuka kostar årligen kommuner och landsting många miljoner utan att några grundläggande förändringar sker. Efter projektet återgår allt till det gamla och snart är karusellen igång igen när en ny konsult dyker upp…

Ungdomsarbetslösheten drabbar i första hand dem som inte fullgjort sin skolutbildning, primärt på gymnasienivå, eller som av andra skäl har en ofullständig utbildningsbakgrund. I vårt samtida Sverige är det mer eller mindre omöjligt att få ett arbete på den reguljära arbetsmarknaden om man inte har en fullgjort någon form av gymnasial utbildning. När jag gick ut den obligatoriska skolan efter nio år hade jag – i vad som då beskrevs som den svåraste arbetsmarknadssituationen på decennier – tre olika jobb att välja på efter bara ett par dagars ansträngning. Och det var inga som helst problem att få enklare, manuella arbeten med endast nio-årig grundskola. Idag är situationen en helt annan och det tjänar inget till att hoppas eller låtsas något annat. Därför finns det bara en lösning på ungdomsarbetslösheten och det är att satsa alla dryga 60 miljoner på att alla ungdomar går ut gymnasiet – låt det kosta vad det kostar, men det är en investering i framtiden som heter duga.

Och personer som kräver av en restaurang att de skall kalla privat alkoholförtäring för ”mat” som sedan betalas av kommunala medel borde helt enkelt få sparken från sin position.

Uppdatering: Idag den 7 december meddelas i GP att UPP-projektet läggs ned! Dessutom ryktas det enligt samma  tidning att Stadsdirektören, alltså förvaltningschefen, lämnar sin post.

Advertisements

3 reaktioner på ”Bara slutförd skolgång kan avhjälpa ungdomsarbetslösheten

  1. De uppgifter som GP har kommit med är upprörande, att man inte kan känna ett större ansvar när man arbetar med ett förbättringsprojekt för en så utsatt grupp som arbetslösa ungdomar.
    Jag tror emellertid att projekten – arbetsmarknadsprojekten – måste ses från flera infallsvinklar. För det första kan man intuitivt reagera negativt mot organisationsvärldens ”metoder” – recept på framgång vilka ibland kan likställas med myter eftersom de i teorin är mycket vaga och har ringa vetenskapligt stöd. Men kommunernas vardag motiverar i viss mån ett pragmatiskt förhållningssätt till att ändå pröva de utvecklingsverktyg som står till buds. Jag säger inte att ”projekten” är patentlösningen på strukturella problem – de är ett nödvändigt ”finlir” för att effektivisera en samhällsfråga till exempel kompetensförsörjning och arbetslöshetsbekämpning.
    Kommuner kan med hjälp av EU-pengar pröva ”metoder” i ett projekt, där metoderna får en nödvändig förankring i en lokal kontext och där projektmedarbetare, deltagare och intressenter får chansen att skapa konkret mening åt de principer som metoder (eller ”recept”) tillhandahåller på skrivbordsstadiet.
    Dessutom är strukturfondspolitiken ur ett europeiskt perspektiv en chans att allokera stöd till utsatta städer och regioner. Därtill är det inte bara en idealistisk förhoppning att så kallat transnationellt samarbete kan leda till bättre samhällsutveckling då olika erfarenheter från Europas alla hörn möts, delas och ger underlag för bättre lösningar på diverse samhällsproblem (i mikroperspektiv). I utbytet av idéer och erfarenheter kan större förståelse nås för de komplexa förhållanden som råder i samhället och för de potentiella lösningar som kan verka som på motmedel, genom den lokala och regionala politiken.
    Men utan de stora strukturella politiska satsningarna – utbildning! – blir dessa satsningar endast en fernissa på en rutten fasad.

  2. Tillfälliga projekt är inte bara attraktiva för dem som ställer upp med pengar, de är också attraktiva för folk inom konsultsvängen som tjänar mycket mer på sånt än om verksamheten skulle bli reguljär och skötas av reguljärt anställda.

  3. Jag menar inte att ”projektformen” alltid är dömd att åstadkomma dåliga resultat, men just den här typen av strukturella problem löses sällan eller aldrig med projekt. Enda undantaget är om man gör ett ”pilotprojekt” som man utvärderar med det klara syftet att hitta en långsiktig/permanent åtgärd.

    VS

Kommentarer inaktiverade.