Hej då sa Maud Olofsson, med en tår i ögonvrån

Maud Olofsson sa hej då, både till Almedalen och i Almedalen. Och hon gjorde det med stark rörelse och passion. Talet var både personligt och ideologiskt, och publiken stöttade henne med många och långa applåder. Maud Olofsson höll också ett väl smitt tal där ämnena gled över i varandra på ett elegant sätt och där hon slutade där hon började. Trots att hon sa att det svåraste var att sluta, inte att börja.

Olofsson ägnade oväntat stort utrymme i sitt tal åt invandringsfrågorna. Hon talade uppenbart om en hjärtefråga och talade sig varm för all den kreativitet och styrka som finns hos den grupp människor som kommer till Sverige från andra länder. Misslyckandet i invandringspolitiken sa hon – fast hon menade säkert integrationspolitiken – borde vi erkänna. Men jag saknade insikt om att många människor som kommer till Sverige skadade och tilltufsade av livet, kanske utan skolutbildning, inte nödvändigtvis finner småföretagandet i det nya landet som det självklara valet. Eller hamnar i småföretagande eftersom ingen arbetsgivare vill anställa dem. Ingenstans i sin hyllning till entreprenörer och företagare nämnde hon det faktum att det finns en ovilja hos arbetsgivare att anställa människor med konstiga namn, konstiga språk och konstiga kläder. Det finns två sidor på alla mynt.

Maud Olofsson var en helt avgörande faktor för att Allians för Sverige skulle bildas och därmed också för ett maktskifte i Sverige som blev mer än ett tillfälligt och/eller turbulent avbrott i socialdemokratins regeringsinnehav. Och Maud är ingen blyg viol, hon vet sitt värde för alliansen och skyltar gärna med det. Hon gick igenom de framgångar Centern haft och hon lämnar över en stafettpinne med fokus på entreprenörskap, klimat och integration. Hennes väljare tycker kanske att hon varit för mycket av allianskramare och för lite centerkramare. Men bidraget till svensk historia kan ingen ta ifrån Maud Olofsson. Och det var nog inte bara Maud som fick en tår i ögonvrån när hon fick ta emot blommor och en fårskinnskudde från Gotland!

Annonser

En reaktion på ”Hej då sa Maud Olofsson, med en tår i ögonvrån

  1. Det här att integrationen är misslyckad sägs ofta, preciseras sällan och ifrågasätts nästan aldrig. I likhet med barnfattigdomen bör man betona att misslyckandet är mätt enbart i svenska mått. Undantagandes möjligen Norge och Canada, känner jag inte till något land som lyckats bättre än Sverige.
    Precis som du påpekar, är en stor del av flyktingarna traumatiserade och dessutom fokuserade på det ännu pågående kriget eller förtrycket i hemlandet och familjemedlemmar och vänner som finns kvar där. Vi tar inte emot flyktingar för att de ska bli nyttiga för landet (även om det förstår är bra när det blir så). Det är helt rimligt att inpassningen i det svenska får ta sin tid.
    Många flyktingar luras in i småföretagande som ger helt orimliga arbets- och ekonomiska villkor.

Kommentarer inaktiverade.