Fotbollsvåld handlar om identitet, manlighet och alkohol

Återigen kan vi läsa och höra alla innovativa recept på att få en ”huligan-fri” fotboll: bort med ståplats, registrera alla besökare, personliga biljetter, klubbarna måste ”ta ställning”, regeringen skjuta till pengar och supporterklubbarna ta tag i saken osv. Jag har hört allt detta så många gånger att jag inte längre riktigt lyssnar. Låt mig säga det direkt – jag har inget alternativt recept, jag vill bara att vi funderar på om detta verkligen kommer åt problemet? Vill vi komma åt problemet?

Vad är det den unge mannen i Malmö gjort? Han har onekligen betett sig som en idiot men det är ju inte olagligt. Han har överträtt en regel som upprättats på privatägt område, konsekvenserna blev jättestora eftersom sportens egen domstol (domarna) anser att beteendet måste stävjas. Men han har inte mördat någon, inte ens skadat någon trots att han kunde ha gjort det. Låt oss ha lite proportioner på händelsen. Fotbollen kommer inte att dö och ordningsproblemen i samband med sport kan ta sig betydligt mer våldsamma uttryck. (Den här idén fick jag av en okänd journalist, beklagar att jag glömt namnet.)

Märkligt nog var min första tanke när jag såg bilderna på den 18-årige bråkmakaren ”stackars hans mamma”. Mamman har nu vädjat om att ge sonen en schysst rättegång och inte ägna sig åt lynchstämning. Jag undrar var den kvalitativa skillnaden ligger mellan det den unge mannen gjort och det hat och symboliska våld han nu utsätts för på nätet?

Min uppfattning är att många av de recept som framförs för att bli av med fotbollsvåldet säkert kan ge viss effekt. Vi vet att tror man på en åtgärd så har den ofta en viss effekt, okänt hur. Sedan använder man något annat medel, tror på det och då fungerar det också.

Men, det som ingen tycks vilja prata om är att det verkliga våldet kring fotbollsmatcher (slagsmål i Landala häromveckan när jag körde förbi t ex) och våldet mellan åskådare alltid försigår mellan män i viss ålder, nästan alltid berusade eller drogpåverkade,  och har funnits kring fotbollen sedan decennier. Fotbollen är en historiskt sett arbetarklassförankrad sport, våld har alltid varit vanligare bland yngre arbetarmän i städerna. Att alkohol är ett villkor för våld vet vi genom att runt 80 procent av alla misshandelsfall har en gärningsman som är berusad. Lägg därtill den identifikationsprocess som fotbollen tillhandahåller för unga män som står på gränsen mellan barn och vuxen och du har en för vissa individer mycket explosiv blandning.

Om vi inte börjar tänka på fotbollsvåldet i termer av samhällsvåld, begånget av unga män i samband med alkohol och en stark identitet som sätts på spel så tror jag inte att Sverige på något avgörande sätt kommer att kunna förändra mängden våld i samband med fotboll.

Läs Anders Widfeldt om fotbollssupportrar (2002) här.

Läs en uppsats om fotboll och manlighet (2008) här.

Annonser

3 reaktioner på ”Fotbollsvåld handlar om identitet, manlighet och alkohol

  1. helt rätt bortsett från att det faktiskt numera är olagligt att beträda planen. Alltså, inte endast reglerat i ordningsregler utan just olagligt.

  2. Den överslätande attityden som syns lite mellan raderna har tyvärr ingen bäring eller framtid alls i debatten om att stävja huliganers påhitt.

    Se bara på England och hur de styrt upp verksamheten bland de verkliga rötäggen. Det fungerar tyvärr inte att vara snäll Mamma om man verkligen vill åtgärda detta.

    Det är trots allt enklare än man tror att städa upp på arenorna. Men den svenska varianten med överseende, försiktighet, sidospår, konsekvensanalyser som kretsar kring helt ovidkommande detaljer, busarnas rehab, krogars öppettider och hela vägen till myndighetens små klappar på huvudet på den ”insiktslöse” medborgaren; den kommer aldrig att leda till annan än förakt och än mer spottloskor på ordningsmakten.

    Varför skall t.ex. AIK:s huliganer låta bli att (återigen) storma entrén vid nästa match?
    ”Jag vet inte” säger helt säkert någon i Firman på en sådan fråga.

    Jag ser naturligtvis ditt skådande mot horisonten, men utanför arenorna och fotbollen är problemet ändå av en annan karaktär. I svensk fotboll har man inte tid till att sitta och vänta ut tröga samhällsförändringar.

  3. MellisN: Jag böjer mig för sakkunskapen. Ett lagbrott alltså.

    David: Jo jag vet, varje gång man försöker problematisera får man veta att det är käringaktigt. Och det är väl kanske ett av problemen. Jag tror att de som är med mig när jag lyssnar på/tittar på fotboll live/radio/tv vet väldigt väl att jag inte är ”överslätande”. Det finns de som tycker att jag hetsar upp mig lite väääl mycket. Men, till saken, kör alla dina recept så kan vi ses om ett par decennier och prata igenom saken igen 🙂 Glada morsiga hälsningar!

    VS

Kommentarer inaktiverade.