Tågkaoset är en nationell angelägenhet och riskerar framtidens tillväxt

”Vi tror att trafikanterna förstår detta och är beredda att acceptera att det är de själva som ytterst måste stå för kostnaden.”

Ja, det är slutklämmen på ett resonemang om tågkaoset i en snårigt skriven och svårdechiffrerad artikel på DN-debatt idag. Tre styrelseledamöter i Trafikverk och Transportstyrelse, tillika professorer, argumenterar för att höjda banavgifter är vägen framåt. Och dessa höjda banavgifter skall operatörerna ta ut från resenärerna och godstransportörerna. Om man inte gör på det sättet finns ”det skäl att ifrågasätta dagens trafikvolym” skriver författarna. Alltså, i klartext, vi åker för mycket tåg och det går för mycket gods på järnvägen. Marknaden är ur balans.

Argumenten bygger på att vi godtager att infrastrukturen skall leva helt på marknadens villkor. ”Men varför skall skattemedel användas för att betala en del av den löpande kostnader för näringslivets transporter och medborgarnas långväga resor?” skriver författarna. Jag menar att tankegången är i grunden felaktig, givet vad som är utvecklande för ett modernt samhälle.

Det finns många skäl att anta att en god infrastruktur där många människor åker tåg och mycket gods går på järnväg är något gott i sig. Ett sådant förhållande bidrar till en utveckling av landet, bidrar till bättre miljö och mindre trängsel på vägarna, bidrar till färre olyckor och underlättar för människors kompetens att komma till sin rätt. Många forskare pekar på vikten av rörlighet och komeptens som en del av det framtida samhällets utvecklingspotential, Richard Florida är kanske den mest namnkunnige i Sverige.

Jag menar alltså att järnvägen är en del av den infrastruktur (tillsammans med digital infrastruktur) som staten skall ta ansvar för och lägga skattepengar på. Ja, det kommer att kosta, men det är en lika viktig del av vår framtid som utbildning och forskning, något som debattörerna anser att det är självklart att staten skall ta ansvar för.

Den svenska järnvägen behöver inte mer fragmentisering och system där olika bolag betalar varandra för att upprätthålla rimlig servicenivå. Den behöver en gemensam ordnad struktur och en stärkt nationell roll i svensk framtida tillväxt och utveckling.

Om detta skrev jag förra vintern i SvD.

Advertisements

7 reaktioner på ”Tågkaoset är en nationell angelägenhet och riskerar framtidens tillväxt

  1. Ja, det är ju helt riktigt. Vissa investeringar måste ju samhället självt stå för, om det finns en gemensam vilja att utvecklingen ska gå i en viss riktning och det rör något som kommer allmänheten tillgodo och något som utvecklar samhället i önskad riktning. Vad jag förstår så skulle järnvägsväsendet aldrig ha kommit igång utan ett kraftfullt statligt initiativ. Då skulle vi ha haft flera mindre bolag med egna banor, så som det fanns parallellt med den statliga järnvägen tidigare. Kanske olika spårstandarder etc. som skulle gjort systemet otroligt ineffektivt.

    Vi har ju gott om exempel där statliga investeringar på detta sätt gynnat utvecklingen för alla, telenätet och tevenätet är två andra infrastrukturexempel. Se hur det gick när vi började frångå den här principen och öppnade för olika privata nät på mobilsidan. Det har ju medfört att vi har tre gånger så många mobiltelestationer som det skulle behövts i de tättbefolkade områdena, och för få i de glesbefolkade. Galenskap, speciellt när det finns tveksamheter kring strålningseffekter.

    Och naturligtvis vore det bättre att samla hela tågtrafiken i ett verk som det var tidigare. Som det är nu står SJ och Trafikverket och skyller på varandra och det blir kunderna som kommer i kläm. Med ett verk som har ansvaret så finns det inga undanflykter, de måste se till att trafiken fungerar och om det behövs mer infrastruktur för att trafiken ska flyta så får man bygga det. Nu snålar alla parter med utrustning bara för att kunna leverera ett så högt netto som möjligt till staten, men ingen vill ta de erforderliga kostnaderna.

  2. Visst är det fantastiskt! Här erkänner sig tre personer med direkt ansvar för en verksamhet att de inte begriper vad folk begrep redan på 1800-talet!

    När ska vi få till en allmän folkrörelse mot den kollektiva fördumning som den neoklassiska teologin har skapat? När ska vi få en post-autistisk revolt bland svenska ekonomer? När ska vi andra revoltera mot New Public Management och dess marknadslek i den offentliga sektorn?

  3. De tre professorerna har både fel och rätt. Vi måste skilja på två olika saker:
    1) Ökande mängd resande och transporterat gods.
    2) Den ekonomiska mellan väg och järnväg.
    Av klimat- och miljöskäl måste resandet och transporterandet minska, men av samma skäl måste jv göras mer ekonomiskt fördelaktigt kontra väg (och flyg). Professorerna har alltså rätt i princip, MEN de fullföljer inte resonemanget genom att förslå ÄNNU högra kostnadshöjningar för väg- och flygtrafik.

Kommentarer inaktiverade.