Triers filmer är misogyna

Idag följer kritikern Carl-Johan Malmberg i SvD upp debatten om Lars von Triers kvinnofientliga filmer. I DN skrev Maria Sveland och Katarina Wennstam nyligen om von Triers misogyna världsbild.

Vad Malmberg missar, eller bortser ifrån, är att den tolkning av von Triers film ”Antichrist” som han för fram passar som hand i handske i den berättelse som Sveland och Wennstam för fram. Kvinnan är det farliga, mystiska, drifterna och det otämjda djuret. Visst, kanske har Malmberg en poäng i sin dualistiska tolkning, att den patriarkala förnuftet också har sina tillkortakommanden. Men tolkningen kommer inte runt det faktum att kvinnorbilderna i von Triers långfilmer har en plågsam fömåga att alltid hamna i det 1800-tals romantiska facket där kvinnan står för mörka krafter.  Såsom maktordningen ser ut i samhället är kvinnan det underordnade könet och därmed blir von Triers påfyllning av dessa kvinnomyter just misogyna (kvinnohatande).

Jag har alltid förvånats över hyllningen av von Trier, som varit allmän åtminstone sedan ”Riket” (1994) och ”Breaking the waves” (1996). (En film som i många kretsar fick öknamnet ”Breaking the wifes”.) Som kvinna kan jag inte på något sätt acceptera att den populärkultur som filmen utgör fortsätter att fullständigt utan spärr – ofta med statligt stöd – pytsa ut fördomsfulla, könsstereotypa och nedlåtande kvinnobilder. Om det görs av en s k geniförklarad regissör förändrar absolut inte saken.

Jag är tacksam att Sveland och Wennstam äntligen offentligt sagt det som jag och många andra kvinnor känt under lång tid. Måtte det leda till en debatt där konstfilmens könsroller får en djupgående analys och inte till att kritiker av olika slag rycker ut till geniets försvar och debatten dör.

Annonser

2 reaktioner på ”Triers filmer är misogyna

  1. Ganska märklig tolkning och generalisering av von Triers kvinnosyn, måste jag säga. Det som gör von Trier till en filmskapare av rang är väl bl.a. just att hans filmer är mångbottnade. Hans val av teman som både berör och är uppenbart aktuella likaså. Att man med feministiska glasögon kan tolka hans filmer som misogyna förvånar mig inte. Med andra glasögon kan man göra andra tolkningar, det försäkrar jag. Däremot är jag utless på den brist på självkritik som förefaller råda bland flera av dem med endast de feministiska glasögonen på. De utropar: ”Jag tolkar von Trier som kvinnohatare, och därför är han det. Punkt.” Varför inte nöja sig med att placera sin tolkning bredvid andra tolkningar och sedan lugnt och sakligt debattera? Varför ger er tolkning er rätt att beslå någon med så grova epitet när det alldeles uppenbarligen finns helt andra tolkningar som leder i rak motsatt riktning? Ska filmer inte få vara mångbottnade? Ska inte filmer få visa kvinnor som uppenbart far illa – eftersom det kan tolkas som att de får skylla sig själva eller rent av som uppmuntran till att kvinnor ska fara illa? Så vem dödar egentligen debatten?

  2. Hej och tack för dina synpunkter. Jag tyckte nog inte att jag utropade att Trier var kvinnohatare för att han ”är” det. Rubriker är rubriker, men jag betonar att JAG anser att han i sina filmer förmedlar bilder och föreställningar av kvinnor som JAG finner både nedlåtande och obehagligt insinuanta.

    Om den här debatten redan finns så har den i alla fall inte nått mig förrän nu, och jag läser tre morgontidningar varje dag plus minst en kvällstidning samt en hel del på webben – mig har det undgått. Mea culpa.

    Jag är tacksam att Sveland och Wennstan tar upp frågan. Jag VILL ha en debatt.

    Du ger inga argument för det du kallar ”motsatt riktning”? Hur tänker du då?

    Och jag menar självklart inte att man inte får visa kvinnor som ”far illa”. Det är undertonen i dessa porträtt – och i mansporträtten – jag reagerar mot.

    Intressant att bli skälld för att vara feminist (för det är väl vad du menar?). Det brukar snarast vara tvärtom.

    VS

Kommentarer inaktiverade.