Forskningspolitiken bygger på redan refuserade idéer

De pågående universitetsreformerna och debatten som pågår kring dessa fyller mig med häpnad. Det verkar som om de senaste femtio åren eller så inte har ägt rum, eller åtminstone inte lämnat några spår. Samhällsvetenskapen utvärderas med naturvetenskapliga kriterier. Ett halvt sekel av vetenskapssociologisk och historisk forskning som å ena sidan visat hur samhällsvetenskap och humaniora skiljer sig från naturvetenskap, å andra sidan hur naturvetenskapen mycket mer liknar samhällsvetenskapen än de själva vill erkänna, verkar inte ha existerat.

Så skriver professorn vid Handelshögskolan vid Göteborgs universitet, Barbara Czarniawska i universitetets personaltidning. Hennes kritik mot utbildnings- och forskningspolitiken är svidande och fascinerande är hennes iakttagelse att det numera inte är den nya generationen som inför reformer som retar den äldre generationen med sin radikalitet. Istället, skriver Czarniawska, är det den äldre generationen som ”som inför reformer som baseras på den egna generationens för länge sedan refuserade idéer”.

Det var kanske bättre förr.

Hela denna artikel kan i sin helhet kan läsas här.

Annonser

3 reaktioner på ”Forskningspolitiken bygger på redan refuserade idéer

  1. Czarniawska har rätt i att samhällsvetenskap och humaniora skiljer sig från naturvetenskap. Detta visste man redan på 1800-talet då diskussionen om Geisteswissenschaft och Naturwissenschaft uppstod i Tyskland. Men vad är skillnaden mellan humanvetenskap och samhällsvetenskap. Det är där man borde skärpa sig om man ska få ordning och reda på vetenskapen. Samhälffvetenskapen är kanske en bastard som varken är det ena eller det andra, eller vill vara bådadera samtidigt. Jag vet inte om Czarniawska förmår att reda ut detta.

  2. Ursäkta stavfel. Jag fingrade fel och klickade för fort.
    Samhällsvetenskapen är kanske en bastard som varken är det ena eller det andra, eller vill vara bådadera. Czarniawska är själv samhällevetare. Samhällsvetenskap är ett barn från natur- och humanvetenskap som vill härma sin far och ändå hålla sin mors karaktär. Har Czarniawska kunnat reda ut detta, eller ens ha tänkt på skillnaden?

  3. Jag tror att den stora skiljelinjen går mellan å ena sidan naturvetenskaper som sysslar med fasta tillstånd och upprepningsbara experiment och å den andra kulturvetenskaper som sysslar med lärande och skapande varelser. Medicinen är enligt min mening ett spänningsfält där dessa synsätt verkligen möts, inte alltid på ett bra sätt.

    Vad Czarniawska menar är att värdet av samhällsvetenskap har kommit att emanera och destilleras genom metoder som är avsedda att värdera naturvetenskap. Det vore som att utvärdera engelskans värde genom att jämföra det med svenskan och anse att alla tillkortakommanden innebar brister hos engelskan. Istället bör man värdera engelskan som sådan, och då genom kriterier som går tillbaka på en universell uppfattning om språks funktion och värde./VS

Kommentarer inaktiverade.