Dagens skola är bra – men behöver individualiseras

I skolan finns det disciplinproblem säger skolminister Jan Björklund. Han fick lägga ut texten i P1 både i morse och på eftermiddagen och betonade då extrema händelser som t ex när Gustaf Adolfs-skolan i Malmö fick stängas för mer än två år sedan. Björklunds svar – oavsett fråga – har varit hårdare tag. Det senaste förslaget är att elever skall kunna stängas av från grundskolan i upp till två veckor på ett läsår. Lärarna måste få ”befogenheter” säger Björklund.

Modet med byxor som ramlar nedanför rumpan kommer från fångar på amerikanska fängelser som inte får ha livrem. Det som är riktigt coolt är det som är förbjudet. För killar på glid (som man sa förr) kommer det att bli supercoolt att bli avstängd från skolan.

I min högstadieskola Sörgårdsskolan i Mölndal (syns på bilden ovan) hade vi de problem som var vanliga på 1970-talet. Några av dem kan studeras genom att titta på TV-serien Lära för Livet. Det var skolk, det var uppror mot lärare, det var rökning och alkohol, det var hasch och det var slagsmål. Men inget av detta föranledde några drastiska åtgärder. Istället var det enskilda samtal, stödundervisning och ett visst överseende som var modellen. Plus en och annan riktigt bra och auktoritativ lärare som ingav förtroende och värme. Jag insisterar på att med kontroll för det samhälle vi levde i var problemen i skolan vare sig värre eller färre än idag.

Familjens tre barn har alla passerat genom skolan av modernare snitt – den siste lämnade gymnasiet 2006. De har alla gått i kommunala skolor. I inget fall har ”disciplinproblem” varit centrala. Vid ett par tillfällen ingrep skolan/lärare, i båda fallen på utmärkta sätt. Vid alla föräldrasamtal var kontakten god och bilden av prestationerna helt klar. Dagens skola är på det stora hela mycket bra!

Vad jag vill säga är diskussionen om skolan börjar i fel ända. I akademisk undervisning upplever många universitetslärare som jag att studenterna inte är tillräckligt vana att ta eget ansvar, att vårda sin talang, att fokusera på kunskapsbearbetning och att utveckla sin språkliga förmåga inom en akademisk ram. Jag tror det beror på att skolan inte hängt med i den snabba kunskaps- och begåvningsutveckling som ägt rum. Dagens 20-åringar är intelligentare, mer begåvade, mer talangfulla och mer emotionellt mogna än tidigare generationer (precis som de alltid är) men nyheten är att alla skall idag igenom tolv års enhetsskola.

I mitten av 1950-talet var ca 30 000 personer studerande vid universitet och högskolor. År 1947 tog mindre än fem procent av landets ungdomar studenten. Idag finns de nästan 400 000 studenter som läser på universitet och högskola och så gott som alla ungdomar ”tar studenten”. Naturligtvis är skolan inte alls densamma som förr.

Men skolpolitiken fokuserar bara på gamla medel som betyg, prov, disciplin och lärares befogenheter. De frågor vi borde ställa är vilken skolan funktion är och bör vara för en hel generation, om unga vuxnas utveckling, om kunskapssyn och social träning.

Jag tror att undervisningen bör individualiseras. Upplös klassundervisningen, arbeta med eleverna som om de hade de talanger och den begåvning de har, lär dem att tävla med sig själva och inte varandra, förlös deras kreativitet, skratta inte med i dumma skämt, visa att det är allvar som gäller, jobba med var och en som behöver det. Avskaffa läxor och betyg. Gör skoldagar till arbetsdagar med handledning och eget arbete. Satsa mest på de som behöver mest stöd – det kallas solidaritet och borde ersätta rättvisa som begrepp i skolan.  Använd helt enkelt en akademisk pedagogik – dagens ungdomar fixar det. Och dessutom förhindrar man brottskarriärer och stöttar unga som saknar vuxna förebilder.

Men det kräver pengar. Mycket pengar. Och det kommer inga kommuner att vilja ge i dessa tider.

Intressant? Läs mer om skolan, Jan Björklund, pedagogik.

Annonser

4 reaktioner på ”Dagens skola är bra – men behöver individualiseras

  1. Det känns som de flesta som står för tyckandet och åsikterna är de som gick i skolan eller hade barn i skolan på 70 och 80-talet.

    Min son går på gymnasiet nu och han har en så mycket bättre skolgång än den jag hade på 70-talet. Skolan har utvecklats och individanpassats så mycket mer idag. Visserligen inser jag att jag är en engagerad förälder och att vi har haft tur/valt rätt skolor.

    Sonen har inte varit en mönsterelev vad det gäller ordning men avstängning i de lägena hade skapat så mycket problem att jag inte tror jag hade rett ut dem. Han har blivit avstängd från klassrumsundervisning vid några tillfällen men då fått möjlighet att vara i ett annat utrymme på skolan för att inte störa de andra och ändå hänga med i studierna. Hade han blivit avstängd då hade han inte gått tillbaka till skolan alls. Nu blev det istället så att han gått ut grundskolan med bra betyg och funkar på gymnasiet och kommer att studera vidare på högskolan.

    Men hur får man alla tyckare och åsiktsmaskiner att förstå det här? Jag blir ledsen och nere när jag hör Björklund och hans anhang och alla rop på hårdare tag. Vad göra?

  2. Klart en borgerlig regering inte vill satsa på en bra skola för ALLA. Den vill ha goda elitskolor för överklassens barn och en slags barnpassning för kreaturens barn. Behöver landet fler högutbildade än överklassbarnen i framtiden är det billigare (tror man) att importera dem från Indien, låta indierna stå för utbildningskostnaderna.

    Nå, att hårdra förstås, men regeringen agerar som om det är detta den anser.

  3. Skolans uppgift är som sig bör
    att skola arbetskraften
    om kvastarna skall sopa bra
    får man inte slarva med skaften
    spärrar och kvoter och testprogram
    är ett system för att sålla
    agnarna från vetet och för var och en
    till hans rätta fålla.

    Jag vet att det inte är originalet, men jag gillar punk mer än progg.

Kommentarer inaktiverade.