Vem behöver Centern? Inför majoritetsval!

Centern har nu, efter Kd:s utspel häromdagen, fogat sig i moderaternas och folkpartiets kärnkraftssamhälle. Visserligen säger ju Maud Olofsson att man ”kompromissat” för att mer förnyelsebar energi skall stimuleras. Men för alla som följt den här frågan så framstår Olofssons agerande som ett plattläggande för övriga allians-partners. (Policyn tidigare var ju att genom att kärnkraften hölls tillbaka så skulle vindsnurrorna växa upp, det som skett nu är därför ett åsiktsbyte avseende rationalen bakom sakfrågan.)

Alliansen framstår alltmer som en partiledarelit vars övergripande idé att är att skapa en svensk borgerlighet, med betoning på EN. Mångfalden på den borgerliga sidan slätas ut i fråga efter fråga. Jag är inte säker på att väljarna hänger med. Det fanns en gång skillnad mellan socialliberaler och socialkonservativa, mellan kulturradikaler och värdekonservativa. Men dessa skillnader offras nu på enhetens altare.

Resultatet är att de tre partierna på vänstersidan svetsas alltmera samman. Vi har ju redan sett hur den borgerliga alliansen skapat ett klimat som gjort det rationellt för vänstersidan att gå i allians de också. Och blockpolitiken cementeras.

Sverige var känt för förmågan att skapa fler-parti-överenskommelser, ofta med socialdemokraterna som central part. Men framöver kan jag inte se att förutsättningarna för sådana blocköverskridande kompromisser och kohandel finns kvar. Sverige behöver uppgörelser som skatteuppgörelsen, pensionsöverenskommelsen, försvarsuppgörelsen och energiuppgörelsen som håller över regeringsbyten. Men den tiden är förbi. För min del har flerpartisystemets styrkor därmed reducerats till svaghet och jag hoppas att Sverige snabbt övergår till ett majoritetsvalsystem med partilistor, gärna i två omgångar.

Och, vad skall det bli av Centern? Vem behöver ett parti som till förblandning liknar moderater och folkpartister? Centerns profil som folkrörelse har försvunnit genom ökad toppstyrning efter allianssegern. Centerns gröna profil har försvunnit in i en allmän och oprecis klimatpolitik. Centerns landsbygdshjärta har ersatts av en individualiserad hyperliberalism som dock tappade sin trovärdighet efter beslutet om FRA-lagen.

Att kärnkraften kunde komma på banan igen beror dessvärre bara på att de viktiga frågorna om minskande resurser, förgiftning av jorden, bristen på rent vatten, spridning av lätt botade sjukdomar och rovdriften av skog och mark har svepts in i den s k klimatpolitikens förljugna dimma. Men det skall jag nog återkomma till…

Annonser

7 reaktioner på ”Vem behöver Centern? Inför majoritetsval!

  1. Jan Björklund kommenterade frångåendet av resultatet av folkomröstningen i frågan så här i Aftonbladet: ”Den framtida tekniska utvecklingen kommer sig inte av något majoritetsbeslut”. Det är visserligen sant (på ett väldigt banalt plan), men vad ska vi då med så kallad demokrati till över huvud taget?

  2. Visar inte detta att det kan vara principiellt fel med folkomröstningar i en representativ demokrati? Jämför folkomröstningarna om vänster-högertrafik och pensionssystem på 1950-talet. Båda frångicks utan ny folkomröstning. Finns det någon mandatperiod för folkomröstningar?

  3. Krigstid: Björklunds uttalande är ett prov på 1960-talets teknokratiska ödestro. Politik finns ju för att påverka/styra/förändra just den utveckling Björklund talar om. Har han blivit marxist? (Produktivkrafternas utveckling m m)

    Hagevi: Håller med om att folkomröstningar är ett farligt sätt att lösa frågor som de valda väljer att stöta ifrån sig. Jag anser att vi endast skulle använda bindande folkomröstningar, och dessa skulle verkligen användas sparsamt. Omröstningen om EU och EMU tycker jag var exempel på när en folkomröstning kan fylla en funktion. Men de borde varit bindande.

    /VS

  4. Arma svenska partisystem. Nu kollapsade ytterligare en ideologisk dimension. Den gamla hederliga kärnkraftsdimensionen som symboliserade konfliktlinjer om decentralisering och småskalighet. Ett endimensionellt partisystem blir nu än mer endimensionellt.

    När det befintliga utbudet minskar (partierna slipar ned sina profiler i pragmatism och samarbetsiver) ökar efterfrågan (på nya partier). Frågan är nu inte längre om småpartierna vi har kommer att överleva, utan vilka av dem som kommer att göra det. Partiideologisk kapitalförstöring!

    /Henrik

  5. Stranden: För att vara marxist så måste man nog peta in klasskampen i den (neo)klassiska ekonomiska teorins utopism. Annars är det väl bara stalinister som kan konkurrera med Björklund i historiefilosofiska dikotomier. Jag har en stark känsla av att det inom en snar framtid kommer en rapport från försvarshögskolan om ”radikalisering” inom svensk miljörörelse som indikerar att polisen måste få utökade befogenheter att bekämpa så kallade preterroristiska fenomen.

    Men de som säger att frikyrkofalangen inom Fp är död har nog missat poängen med det ljus vid horisonten som (kanske enbart) Björklund kan skåda. Teknokratins evagelium är även det, strukturellt betraktat, ett evangelium (utifrån de existerande evangelierna så är det fråga om avgudadyrkan, men det är väl upp till nämnda frikyrkofalang att påpeka).

Kommentarer inaktiverade.