Att urholka sanningen – Persson och Marklund

Debatten om Liza Marklunds båda böcker ”Gömda” och ”Asyl” stormar vidare, numera i alla medier som finns, inklusive ”Medierna” (SR). Jag har funderat en hel del på just sanningsbegreppet med anledning av debatten om Marklund. Redan vid Bokmässan för några år sedan såg jag en av böckerna, jag tror det var ”Asyl”, och en av mina goda vänner påpekade redan då att det var tveksamt hur sann den där historien var. Egentligen. Men det tog flera år innan debatten nådde traditionell massmedia.

Häromdagen satt jag ensam och åt lunch och överhörde ett kort samtal mellan två kvinnor i 60-års-åldern.

– Vad tror du om det där med Liza Marklund? Har hon hittat på?

– Nej, inte alls. Men hon har väl broderat lite och så.

– Ja, jo. Men är det sant då?

– Jag vet inte, men spelar det någon roll?

En kvinnlig författare skriver en bok som hon hävdar är återberättandet av en sann historia om kvinnomisshandel och kvinnoförtryck. En annan kvinna visar att berättelsen endast har yttre drag gemensamt med verkligheten, och att det som förändrats av författaren är centrala för tolkningen och förståelsen av händelseförloppet. Liza Marklund har på bokens grundval uppvaktat politiker och fått dessa att agera både nationellt och på EU-nivå.

Göran Persson missförstod en (rätt dålig) opinionsundersökning om skolelevers kännedom om förintelsen. Så skapades myndigheten Levande Historia och en nationell kampanj om förintelsen.

Spelar Sanningen alls någon roll? Är det kanske som urholkare och relativiserare av sanningsbegreppet som Perssons och Marklunds agerande skall dömas? Jag tycker det är djupt tragiskt att höra två kvinnor trivialisera sin egen uppenbara besvikelse i termer av att ”sanning eller ej inte spelar någon roll”. Om inte sanningen spelar någon roll så finns det heller ingen anledning att genomföra saker och skriva böcker med anspråk på Sanning.

Sanningen är att ”sanning” idag är en nödvändig komponent i marknadsföringen av ideella projekt. Därav följer att denna ”sanning” också skall göra anspråk på att vara Sann – annars kommer strategin att såga av den gren den sitter på.

(sanning= true, justified belief att något är på ett visst sätt SAMT Sanning=existentiell insikt, onåbar i sin helhet för människan)

Annonser

4 reaktioner på ”Att urholka sanningen – Persson och Marklund

  1. I just Marklunds fall så spelar sanningen en stor roll eftersom hon och Mia Eriksson suttit i soffor och många år efter boken hävdat dess sanningshalt. Det gör denna histora speciell och därav reagerar människor.

  2. Instämmer helt i vad du skriver Marie. Sanningen må vara svår att avtäcka, men vi måste ändå försöka så gott vi kan och somligt ligger ändå närmare sanningen än annat.

  3. Problemet med Sanningen är att veta om den verkligen är sann. Ibland verkar det bero på vilken utgångspunkt man har eller på vilken sida man betraktar Sanningen.
    Definitionen sanning=existentiell insikt, onåbar i sin helhet för människan, låter spännande. Är den existentiella insikten (sanningen) onåbar?
    PS! Gillar ditt val av Miles Davis 1953 – det är sann jazz!

  4. Ja, jag tycker Marklunds beteende är upprörande. Det tycker jag faktiskt.

    Hörde att Sveriges alla bibliotek nu flyttat över böckerna ”Gömda” och ”Asyl” från fackbokshyllan till ”skönlitteratur”. Det säger väl en del om anspråken böckerna haft…

    INput: Notera ”i sin helhet”. Vi har helt enkelt inte den förmågan. Du vet, ”såsom i en spegel” och det där.

    …cool jazz och lite bebop, när den eran är slut blir det mycket soul och soulfunk för min del…

    VS

Kommentarer inaktiverade.