Vad är det för fel på franska äktenskap?

I den svenska riksdagen har det nu uppstått en märklig situation. Såväl regering som opposition avser att rösta igenom en lag som skapar en könsneutral äktenskapslagstiftning samtidigt som ett parti – som inte vill ha homoäktenskap – kommit upp med det smartaste förslaget. Som ingen vill ta i med tång.

Jag har i många år tyckt att den franska lösningen på ett bra sätt tillgodoser religionsfrihet och jämlikhet mellan alla medborgare. För sexton månader sedan skrev jag om saken på en annan blogg och jag har bara blivit mer övertygad om den franska lösningens styrka. I Frankrike sker alla registreringar av äktenskap hos borgmästaren och därefter vidtar de religiösa högtiderna t ex i en kyrka.

Personligen bejakar jag med kraft de homosexuella par som vill ingå äktenskap, och som kristen önskar jag dessutom att de homosexuella par som vill ha Gud med på den äktenskapliga resan skall få denna välsignelse i precis samma utsträckning som heterosexuella par. Men, jag är mycket liberal när det gäller tro, ideologi, politik, livsstilar och övertygelser och tror att ett gott samhälle bör ha vida ramar i dessa avseenden. Det är mig därför främmande att genom statliga påbud tvinga troende människor som inte kan – och inte vill – att ändå acceptera homosexuella äktenskap. Religionen är en central del av en religiös människas livsstil och meningsskapande, och bör därför visas stor respekt i ett demokratiskt samhället. För den som inte har någon religös övertygelse torde Guds välsignelse över en juridisk förening mellan två människor sakna all mening och några relevanta synpunkter på hur denna ritual genomförs kan knappast komma därifrån. Därför tycker jag att alla äktenskap skall ingås hos kommunala eller statliga myndigheter och därefter vidtar den religiösa ritualen, i enlighet med parternas egen önskan.

Såvitt jag förstår (med reservation för att jag missförstått något) är det just den ovan beskrivna lösningen som KD nu förespråkar. Den är både könsneutral och värnar religionsfrihet och åsiktsfrihet. Dessutom praktiseras den i många moderna samhällen redan. Några personer jag talat med, som befinner sig från yttersta vänstern till kraftigt mörkblå höger, delar min uppfattning. Varför vill inte Riksdagen också acceptera en sådan lösning?

TILLÄGG 081120: Idag skriver biskopen i Göteborgs stift Carl-Axel Aurelius, domprosten i samma stift Karin Burstrand samt professorn i tros- och livsåskåningsvetenskap Ola Sigurdson i Kyrkans tidning och föreslår just det som denna post föreslår. Och nu är det alltså företrädare för Svenska Kyrkan som säger det, varför ett av argumenten faller (det att kyrkan inte vill).

Annonser

14 reaktioner på ”Vad är det för fel på franska äktenskap?

  1. Två möjliga förklaringar till den avslutande frågan:

    1) Kd och olika kristna vill inte gå med på att ordet äktenskap ska användas om den civila ceremoni som föreslås. Detta finner många som är för en könsneutral äktenskapslag oacceptabelt.

    2) Svenska kyrkan, som är en tung remissinstans, motsätter sig denna typ av ordning.

  2. Tack för svar!

    1. OK, jag har hört det, men man kan ju nappa på själva förslaget och ändå kalla allt äktenskap. Det är ju en bra chans! Äktenskap är ett ord med rötter i ”äkta” makar som ”äktar” varandra, alltså lever lagligt med varandra. Det har ju knappast med könet att göra…

    2. De är väl rädda att tappa medlemmar kanske. Och synligheten minskar. Rationellt argument, men föga principiellt. Som kristen vill jag ju gärna att kyrkan skall synas, men det finns ju andra sätt.

  3. Ja, det finns andra sätt för Kyrkan att synas, t ex genom att viga samkönade par!

    En civilrättslig regegistrering av äktenskap skulle inte minska människors behov av att manifestera äktenskapet genom en vigselakt. Borgerlig eller kyrklig.

  4. Håller med – förutom att Kd duckat för just äktenskapsbegreppet är Kds förslag klart mer radikalt än både alliansens och oppositionens förslag. Diskuterade precis detta med en Kdare för nån dryg vecka sen strax innan Kd presenterade sitt förslag och blev ganska förvånad över framsyntheten hos Kd i detta avseende. Hade jag haft en röst i riksdagen hade jag med reservation för begreppsförvirringen kring ”äktenskapet” definitivt lagt min röst på Kds förslag.

  5. Har också tänkt i de här banorna en längre tid. Håller helt med dig när du skriver att ”man kan ju nappa på själva förslaget och ändå kalla allt äktenskap”.

    Sedan vet jag att det finns hbt-aktiva inom Svenska kyrkan, t ex prästen Lars Gårdfeldt, som inte tycker den franska modellen vore bra i Sverige. Det har jag full respekt för. Ändå vill jag se ett fortsatt avskiljande av kyrkan från staten genom att ingåendet äktenskap blir en civilrättslig handling som religiösa samfund inte har med att göra.

    Principiellt finns det väl inget som säger att inte religiösa samfund inte kan sköta uppgiften ”på entreprenad”. Men det tycker inte jag är en lika bra idé som den franska modellen.

  6. Efter Mats Odells försök att förklara sig i lördagsintervjun är det väl uppenbart att kd:s förslag är delvis bra, delvis korkat och ohanterligt. Bra med civilrättsliga äktenskap, korkat och ohanterligt att inte kalla dessa borgerliga äktenskap just äktenskap. Mina föräldrars 25-åriga äktenskap skulle alltså upphöra att vara ett äktenskap (till namnet) tills dess att de, båda ateister, väljer att låta det välsignas av en präst inom en kyrka de inte är medlemmar av och vars världsbild de inte delar.

  7. ”Personligen bejakar jag med kraft de homosexuella par som vill ingå äktenskap, och som kristen önskar jag dessutom att de homosexuella par som vill ha Gud med på den äktenskapliga resan skall få denna välsignelse i precis samma utsträckning som heterosexuella par. Men, jag är mycket liberal när det gäller tro, ideologi, politik, livsstilar och övertygelser och tror att ett gott samhälle bör ha vida ramar i dessa avseenden. Det är mig därför främmande att genom statliga påbud tvinga troende människor som inte kan – och inte vill – att ändå acceptera homosexuella äktenskap.”

    Ena stunden säger du att samkönade par ska få guds välsignelse om de vill det, i den andra att man ska respektera troende som inte accepterar homosexuella äktenskap. Om kyrkan själv inte garanterar homosexuella i sin församling likabehandling (eller sysslar med diskriminering på andra grunder) vem ska då försvara deras rätt om inte staten i det här fallet? Det är ju som att indirekt säga att man inte kan vara homosexuell och samtidigt kristen, muslim, jude eller annat.

  8. Jag menar att mankan hålla två tankar i huvudet samtidigt. Svenska Kyrkan har sagt att man som kollektiv kommer att garantera att alla samkönade par, där minst en är medlem i Svenska Kyrkan, som så önskar skall kunna ges en vigselceremoni i sin församling. Staten bör inte (enligt FN:s konvention om de mänskliga rättigheterna) ingripa så att man begränsar religionsfriheten.

    Ett äktenskap har en juridisk sida (staten är garanten) och en religiös sida (parternas kyrka eller motsvarande är garanten).

    Och det är absolut inte samma sak som att säga att man inte kan vara homosexuell och kristen.

    Du jämställer ”kristen” och ”kyrkan” med de enstaka personer som har en annan uppfattning än t ex jag har i dessa frågor. Jag tänker inte låta en enstaka präst som inte vill viga homosexuella få vetorätt att definiera ”kyrkan”. Begreppet ”kyrkan” är f ö för mig den globala kristenheten./VS

  9. Om jag får skjuta in en sak här så är det att jag emellanåt kan tycka att ”kristna”(ett kollektiv som ofta tycks vara lättare att tala om än ”muslimer” eller ”homosexuella” – vad sägs om att utveckla lite självkritiskt tänkande i den frågan, people!) inte tar politiska skiljelinjer på allvar. Den globala kristenheten i all ära – men abortfrågan då? Eller för den delen sakramenten! Botgörelsen? Tron allena? Etc! Reformationen är en historisk händelse, givetvis, och meningskiljaktigheter är inte detsamma som något som tvingar fram ett totalt krig – men visst finns det olika idéer om vad tron på att Kristus återuppstod på tredje dagen innebär för vårt liv här och nu, idag?

    Med det sagt: jag tycker att frågan är dubbel – vilken rätt har homosexuella att kräva att andra ska gå mot sin tro och vilken rätt till tolerans har troende att kräva? Ärligt talat så tycker jag att kristna borde strida för sin tro mer och splittra kyrkor om det behövs. Det har liksom gjorts förr.

  10. Det där med kollektiv är verkligen viktigt. Vi är ju faktiskt individuella troende – oavsett religion.

    För mig föreskriver inte religion en viss politisk hållning, men jag tycker att det grundläggadne budskapet i kristendomen passar bättre ihop med en radikalt budskap än med ett konservativt.

    Hörde en annan tolkning idag av varför den franska lösningen inte är bra nu. ”Om den införts för 5-10 år sedan hade den varit bäst, men att införa den nu blir att förneka de samkönade paren det privilegium som de upplever att särkönade par haft under så lång tid, att verkligen få bli vigda i kyrkan.” Ett argument som åtminstone gör regeringens beslut om propositioner med tillägg meningsfullt./VS

Kommentarer inaktiverade.