Sekularisering och sekularism

Så var konferensen ”Secularization and Secularism” genomförd – till åtminstone min fulla belåtenhet.

Torgny Segerstedt-professor Brian Palmer påpekade att svenskarnas bild av sin egen andlighet inte direkt motsvarar de etablerade kyrkornas erbjudande om kollektiva formella gudstjänster. Istället tycks svensken se på andlighet som något vilket utövas i ensamhet, gärna i naturen, och när man är befriad från omgivningens förväntningar!

Professor Linda Woodhead poängterade att i det post-sekulära samhället tycks politiker betrakta religion som något snällt, oförargligt och individuellt. I Storbritannien har premiärministern inrättat ett ”Faith and Social Cohesion-department” vilket visar hur den brittiska politiska eliten uppfattar religion. Ingen makt, ingen konflikt och fr a ingen politik!

Professor Abdullahi An-Naim påpekade att för honom som troende muslim var en neutral stat en nödvändighet för hans möjlighet att utöva sin religion. Han betonade att det som vi kallar ”islamiska stater” är en europeisk statsmakt som bemäktigats av vissa mäktiga islamska inriktningar och dessa använder staten för att undantränga andra religiösa inriktningar.

Professor Kent Greenawalt påpekade att staten alltid reflekterar den dominerande religionen, det är oundvikligt menade han. Angående religionens relation till staten betonade Greenawalt att t ex kreationismen inte har några vetenskapliga belägg att komma med och därför inte skall återfinnas inom ramen för vetenskapliga ämnen. Inom religionsundervisningen är kreationismen däremot välkommen. Han menade att kreationismen själv uppfattar sig som en lära som fyller i vissa luckor, vilket implicerar att vetenskapen rimligen kommer att fylla i dessa luckor med tiden. En slags logisk inkonsistens i kreationismen alltså. 

Greenawalt passade också på att notera att ett religiöst argument kan bevisas vara ”vidskepelse” endast och enbart genom andra argument. Om större delen av befolkningen omfattar religionen ifråga är det därför en omöjlighet att på rationella och demokratiska grunder förvisa de religiösa argumenten från offentligheten. Återigen en logisk inkonsistens, men nu hos dem som vill ha bort religionen från offentligheten.

Fortsättning följer.

Annonser

2 reaktioner på ”Sekularisering och sekularism

  1. Som ateist skulle jag säga att religionen/religionerna som alla andra moraliska läror fyller en viktig funktion i den moraliska debatten men att den/de måste finna sig i att de inte är heliga för andra.

    Det kanske var en plattityd. Det är dock viktigt att komma ihåg att inget moralsystem eller någon världsbeskrivning för den delen är fullständig. Man kan inte stänga ute vissa argument för att de bygger på en annan grund än den sekulära särskilt då majoriteten av mänskligheten är religiös.

  2. Jag önskar verkligen att jag hade haft tid att delta som åhörare! Alla anföranden verkar ha haft intressanta saker att komma med. En reflektion mot det jag varit upptagen med den senaste tiden, Leo Strauss problematisering av relationen mellan filosofi och teologi eller kanske snarare förnuft och tro:

    “Religion supports man in his illusion of his own importance. [—] Whereas science is guided by the universal order of nature, religion is obsessed with man and his fate.”
    Daniel Tanguay, ”Leo Strauss: An Intellectual Biography”

    Kreationismen kan utifrån den insikten kanske betraktas som ett försök att upprätta en bro mellan modern vetenskap och trons moraliska domän. Där delar då fundamentalister av scientistisk och religiös typ problemställning: båda menar att vetenskapen måste utgöra grunden för moralisk ordning (fast de kommer in på slagfältet från olika håll). Vi, ateister som troende, som menar att modern naturvetenskap inte ger några svar människans moraliska och existentiella frågor har helt andra frågor att kämpa med.

Kommentarer inaktiverade.