Konkurrens klart överskattat

Föreställningen om marknadens allmakt är tokig. Idéen att marknaden alltid har rätt är tokig. Om man vill rekonstruera ett vitalt finanssystem är en moralisk uppryckning av den finansiella kapitalismen prioritet ett.

Vem har sagt det här? Jo, EU:s nuvarande ordförande, den franske presidenten Nicholas Sarkozy i ett tal i Toulon den 25 september.

Vilka ledande politiker har under de senaste 20 åren vågat ifrågasätta den heliga maximen att marknaderna styr sig bäst själva och att kapitalet alltid söker sig till sin bästa och mest produktiva användning? Vilka politiker har på allvar ifrågasatt den kapitalistiska kultur som genom enormt risktagande kan ge några jättevinster men där förlusterna får bäras av alla?  

Vem har sagt det? Jo, förre ambassadören i Tyskland och utbildningsministern Carl Tham i DN den 3 oktober.

Det behövs mer reglering av den finansiella sektorn. Att formulera hur den finansiella infrastrukturen rent konkret ska se ut är i dag den centrala politiska uppgiften för politiker, folkrörelser, fackföreningar och radikala ekonomer.

Så skriver Håkan A Bengtsson i Dagens Arena den 2 oktober angående ett seminarium kring finanskrisen som anordnades av Tankesmedjan Agora och ABF i Stockholm.

Tydligen behövdes det en börskrasch för att ifrågasättandet av konkurrensens och marknadens välsignelser skulle få plats i den centrala politiska debatten. Idag har många glömt att det var på 1980-talet som idéen om marknadens överhöghet över politiken lanserades brett i Europa. Dessförinnan var föreställningen att politiken borde – och kunde – sätta upp spelreglerna för marknaden. Den fanatiska tilltron till konkurrensen borde få sig en knäck när det visar sig att alla företag önskar skapa monopol på sin egen marknad.  

Det finns inte någon väg tillbaka. Men vi borde gemensamt kunna montera den närmast religiösa föreställningsvärld som kallas kapitalism. Att marknadskrafterna kan användas för att uppnå politiska syften är oproblematiskt och en sanning som inte logiskt leder fram till dagens finanskapitalism. Att vilja motverka kapitalismen är inte alls samma sak som att säga nej till marknadens roll som fördelare av välfärd och varor. Frågan är vem som reglerar, i vilka syften och vilka domäner som passar för marknadslösningar.

Annonser

6 reaktioner på ”Konkurrens klart överskattat

  1. Jag vill egentligen inte klaga pa just dig, men nar det saknas konkreta forslag pa hur regleringar ska se ut blir debatten forforligt trakig. Ofta stannar det vid konstaterande likt: ”Rovkapitalismen kan inte fa fortsatta”, varpa nagon svarar ”Nej verkligen inte”. Forslag pa atgarder har jag inte kunnat hitta nagonstans, inte heller i de dussintals Dagens Arena-artiklar som forfattats. Lite krav tycker jag faktiskt att man kan stalla pa debattorerna – vill ni ha regleringar far ni faktiskt beratta hur ni vill att de ska se ut. Ar det for mycket begart?

  2. Jag kan hålla med om att det finns en vaghet i många resonemang av den art som jag för här i posten. Jag vill dock poängtera att jag försökte framföra att steg ett är att montera ned den (faktiskt) fanatiska tilltro som samhället i stort har till kapitalismen (inte till marknadsekonomin som sådan) för att lösa alla problem. Alltså, en halvhalt för att tala ryttarspråk.

    Jag menar att vård och omsorg (för att ta ett exempel) inte är lämpligt för upphandling utan istället skall bedömas utifrån kvalitet på verksamheten. Inte utifrån billigast vinner-ideologin som dessvärre är densamma som när fattigvården auktionerade ut barn på bygden (jag vet att det inns vissa kriterier, men grunden är ändå billigast-vinner-varianten).

    Jag menar också att EU:s idéer om att något som är godkänt på ett ställe skall få säljas på alla andra ställen är felaktigt eftersom det leder till att länder med högre krav på livsmedelssäkerhet m m tvingas acceptera dåliga varor i det egna landet.

    Jag menar också att vetenskaplig forskning skall ske i huvudsak på fakultetsmedel och inte i huvudsak genom att statliga pengar fördelas i konkurrens mellan ansökningar. Det var i alla fall tre exempel./VS

  3. Men borskraschen berodde ju inte pa de saker du raknar upp. Jag tror att man bor skilja pa tva saker: i) Spelregler for den finansiella marknaden ii) Den finansiella marknadens verksamhetsomraden. Du pratar om det senare, men det ar det forra som lett till den nuvarande finansiella krisen. Om man vill foresla regleringar for att forhindra framtida borskrascher ar det spelreglerna man vill forandra. Har vantar jag fortfarande pa forslag fran debattorerna, om inte annat for an mer konstruktiv debatt. Jag tror annars att den finansiella marknaden kommer att fortsatta som vanlig om ett halvar med alla positiva och negativa konsekvenser som medfoljer.

  4. Vi pratar kanske förbi varandra. Min post handlade ju om tilltron till kapitalismen som idé, inte om reglering av de finansiella marknaderna. Jag noterade att börskraschen tycktes ha fått så vitt skilda personer som jag nämnde att ifrågasätta marknadens och konkurrensens helighet – och det var det som jag vill tala om.

    Jag skiljer här mellan ”marknaden” med vilket jag menar de marknadskrafterna i närmast mekanisk mening, och ”kapitalismen” med vilken jag menar den ideologiska/värderande överbyggnaden. Med marknaden syftar jag således såväl på finansmarknad som upphandling av kommunal omsorg. Dessa olika marknader behöver olika överbyggnader, kapitalismen som överbyggnad kan inte fungera för båda./VS

  5. Ok, ursäkta om jag kanske tolkade in för mycket i ditt inlägg. Min förhoppning är dock fortfarande att det ska bli en riktig debatt om spelreglerna för de finansiella marknaderna. Det finns en risk att alla kritiska röster klumpas ihop och att det i slutändan inte blir någonting alls.
    Jag personligen är försiktigt positiv inställd till åtgärder som t.ex. Tobinskatt och att man ser över bankernas (alla typer av banker) utlåningsregler. Tyvärr orkar jag inte starta en blogg så jag skriver det här istället 🙂

  6. Du får så gärna skriva här om du vill.

    Om jag skulle (utan att vara ekonom) se några regleringar som vore bra så är de att man inom EU bestämde att alla lån måste amorteras, att kreditprövning måste göras på ett visst sätt (t ex genom personligt besök), att marknadsföring av lån omfattades av särskilt restriktiv lagstiftning, att ekonomisk brottslighet hamnade högre på agendan i EU, att aktiehandlade/börsmäklare skulle ha en legitimation från t ex FI (som kan dras in) och att kraven inför att starta kreditinstitut ställdes högre.

    Kanske slår jag in öppna dörrar, men jag är öppen för förslag och kommentarer.

Kommentarer inaktiverade.