De välståndsskapande krafterna, sa Bull

Åhörde idag Stefan Attefall (kd) debattera regeringsförklaringen och den kommande budgeten med Thomas Östros (s) i P1-Morgon. Jag vet inte om man skall se det som en fördjupning av gårdagens regeringsförklaring, eller som uttryck för att alla inte hängt med i de retoriska svängarna, men Attefall motiverade skattesänkningarna och satsningarna på dem som redan har med argumentet att ”man måste satsa på de välståndsskapande krafterna, löntagare och företagare”.

Hade jag haft kaffe hade jag satt det i halsen. För det första förvånar det mig att en kristdemokrat uttrycker sig med den ekonomiska jargongen, för det andra visar det på den snäva syn på samhället som regeringen har och för det tredje är det väldigt gammalmodigt.

1. Kristdemokratin gick till val på att värna svaga grupper t ex psykiskt sjuka, fattigpensionärer och funktionshindrade. Jag förstår att Attefall menar att dessa grupper s a s skall få del av avkastningen från oss som jobbar, men det är ett cyniskt och exkluderande språkbruk som liknar det nyliberala talet om närande och tärande grupper. (Närande var privata företagare och tärande var offentlig sektor.)

2. Modern forskning inom samhällsvetenskaperna pekar ut välståndsskapande krafter i mycket bredare fält än vad Attefall här talar om. Kreativitet, talang och tolerans är ord som brukar nämnas när man talar om gott innovationsklimat eller om tillväxtkluster. Utbildning, miljö, teknikutveckling, elektronisk infrastruktur, invandring och tillåtande socialförsäkringar är alla välståndsskapande krafter i ett modernt samhälle.

3. Synen på samhället som uppdelat i ”löntagare” och ”företagare” hör till industriepoken. I det framtida samhället kommer människor inte att vara så lättkategoriserade. Många kommer att vara både löntagare och företagare, men många kommer också att ställa sig utanför den dikotomin. Vi har en flexibel arbetsmarknad där individens kompetens och individuella profil blir avgörande både för den personens försörjning och för samhällets välstånd. Att stötta personer som vill utvecklas utanför löntagarkollektivet (t ex fria konstnärer eller småjordbrukare) är därför väl investerade pengar, att disciplinera dem in i en 40-timmars industriarbetartillvaro eller mallen av ”småföretagare” är att bedra dem.

Annonser

6 reaktioner på ”De välståndsskapande krafterna, sa Bull

  1. Vi har en flexibel arbetsmarknad där individens kompetens och individuella profil blir avgörande både för den personens försörjning och för samhällets välstånd.

    Jag har nog inte den erfarenheten att det är personers kompetens som avgör om de kan försörja sig eller inte. Det kanske gäller i vissa fall, men avgjort inte i många andra fall. Än mindre kommer kompetensen att tas tillvara för samhällets välstånd.
    Jag vill nog snarare hävda att vi lever i ett tidevarv av djupt rotad kompetensskräck.

  2. Det gäller på kollektiv (aggregerad) nivå men kan inte individualiseras. Och trenden kommer att bli allt starkare. Kompetens är också ett brett/vagt begrepp, det handlar lika mycket om social, kulturell och mental kompetens som om kompetens i meningen hur ditt CV ser ut./VS

  3. Och med ”social kompetens” avses numer ”de rätta kontakterna”, något som gäller generellt, inte bara på individnivå :-).

    Sedan är jag nog lite skeptisk till föreställningar om sådant som gäller på ”kollektiv” nivå, men inte på individnivå. Det är liksom det som gäller många individer som kan ses som gällande på den kollektiva nivån, som slår igenom i statistik etc.

  4. Jag tror att du lägger något normativt i mitt empiriska påstående. Jag har inte sagt vad jag tycker om förhållandet. Social kompetens är precis som du säger t ex rätt kontakter. Alltså är det lurendrejeri att lura människor in i ett arbetssökande som bortser från det.

    Jag sa inte heller att det ”inte gäller” på individnivå, jag sa att det inte kan ”individualiseras” alltså man kan inte dra slutsatser om individer med hjälp av aggregerade förhållanden. Det kallas det ekologiska felslutet./VS

  5. Nej, man kan inte dra slutsatser om en viss/specifik enskild person ur sådana förhållanden men man kan dra slutsatsen att många/vissa individer med nödvändighet måste drabbas/vara berörda. I annat fall blir det meningslöst att tala om att något gäller på ”en kollektiv nivå”.

    Begreppet ”det ekologiska felslutet” betraktar jag som helskumt och endast uppfunnet för att förvirra.

  6. Ja, och ditt argument mot att ”individer med nödvändighet måste drabbas/vara berörda” var såvitt jag kan bedöma att du ”har gjort erfarenheten att” det inte var på det sättet. På vilket sätt menar du att den legitimitetskällan är mer övertygande än det jag skriver? Att hävda motsatsen (vilket du möjigen gör) – ”att ingen individ med nödvändighet måste drabbas/vara berörda” – verkar ju också lite tunt.

    Det finns en hel del litteratur på området, varför inte läsa t ex Kerstin Jacobsson och Christina Garstens antologi ”Learning to be employable”.

Kommentarer inaktiverade.