Per Schlingman och Mona Sahlin i Almedalen

Deltog idag i ett bloggmöte med moderaternas partisekreterare Per Schlingman, djupt nere i katakomberna under Visby Hotell. Miljön var medeltida men ämnet var bloggosfären och den virtuella politiska verkligheten. Moderaterna skall vara bäst på nätet i nästa valrörelse, menade Schlingman. Nåja, problemet med legitimitet kommer man nog inte undan även om partiet gör sitt bästa för att ”behandla bloggare som vanliga journalister”. I väljarnas ögon lär bloggare vara just individuella fria logotyper som driver sina egna linjer, medan Dagens Nyheter och The Economist har en politisk position.

Men intressantare var förutsägelsen om en ny plattform för medlemskap och sympatisörskap som Schlingman lanserade. Moderaternas idéer där om att låta medlemmar logga in, sympatisörer registrera sig och andra användare välja vilken kontakt de vill ha pekar mot den partiorganisationsmodell som jag i andra sammanhang föreslagit som en revitalisering av partierna i Sverige: skiktat medlemskap. Runt en kärna av helylle-medlemmar rör sig medlemmar som vill vara aktiva inom vissa områden, passiva medlemmar, sympatisörer och intresserade. De olika ”skikten” har olika möjligheter till inflytande och kontakt med partiets ideolgiska utveckling och möjlighet till inflytande över t ex nomineringar, politisk agenda och beslut. En sådan partimodell skulle kunna göra partierna inte bara till den självklara beslutsarenan som idag utan också till en interaktiv arena där partierna mobiliserar, kanaliserar och aggregerar medborgarnas uppfattningar.

Efter Schlingman promenerade jag ner och lyssnade på en Mona Sahlin som i Almedalen höll ett ovanligt tufft tal. Hon hade flera bestämda besked – om fastighetsskatt, FRA-lagen, NATO och Sverigedemokraterna. Hon talade ovanligt mycket utrikespolitik och betonade att Sverige måste ta upp tråden från Palmes tid med att vara en soloröst i kören, inte bara vara sjunga med i anvisad tonart. Faktum är att Mona i knallrosa kavaj verkade ha skakat av sig lite av sin teflonmässiga lyssna-på-medlemmarna-retorik och tycktes ha lyssnat tillräckligt mycket för att faktiskt ha en bestämd uppfattning.

Att sedan Lars Ohly glatt skakade hand med folk till höger och vänster i väntan på Mona skall vi nog inte övertolka… Per Schlingman väntade f ö också ivrigt på talet – eller var han bara där för Henrik Schyfferts skull?

Annonser

2 reaktioner på ”Per Schlingman och Mona Sahlin i Almedalen

  1. Monas besked om Sverigedemokraterna lär knappast övertyga de som lämnat sossarna för SD. Hon blev ju till råga på allt besegrad i den debatt hon hade med Åkesson förra året i TV4. Hon saknar helt enkelt svar på hur de områden med utanförskap skall kunna lämna detsamma. Skall hon och S ha en chans måste de kasta skygglapparna och börja ta tag på allvar med de problem som uppkommit.

  2. Mycket intressant postning! Detta med skiktat medlemskap har i och för sig provats tidigare. Bland annat var visst Folkpartiet inne på liknande banor redan i slutet av 80-talet. Men det inte var fullt så elaborerat som Schlingmanns ideer förefaller vara, utan mer en sorts ide om att folk fick engagera sig i den omfattning och i de frågor de ville. Intresset var visst ganska ljumt. Detta sagt utan ironi, ideerna var i och for sig vettiga och förtjänade ett bättre öde.

    Sedan dess har förstås IT-utvecklingen gått fram med stormsteg, vilket ger helt andra möjligheter till medlemskap och aktivitet på olika nivåer. Kommer att tänka på Jan Teorells artikel från 1999 där han argumenterar för en deliberativ form av intern partidemokrati. Det verkar som om Schlingmanns åtminstone delvis är inne på samma spår.

    Om detta sedan är lösningen på partiernas medlemskris är jag inte säker på. Ytterst handlar det ju om i vilken utsträckning människor vill logga sig in på partisajter i stället för interaktiva spel och liknande…

Kommentarer inaktiverade.