Lissabonfördraget: Det politiska är privat?!

I samband med striden om FRA-lagen utkristalliserade sig en grupp människor som oberoende av ideologisk hemvist alla stred för rätten till personlig integritet. En del vill inte ha någon statsmakt alls och andra vill ha en stark statsmakt och just därför måste den vara trovärdig. Flera riksdagsledamöter ville rösta efter sin övertygelse, endast en gjorde det.

Snart skall Lissabonfördraget ratificeras i Sveriges Riksdag. Lissabonfördraget innebär att ännu mer makt flyttas till EG-domstolen och till EU-kommissionen. Att EG-domstolen kommer att fortsätta att flytta fram sina positioner håller jag för helt självklart med tanke på dess historia. EG-domstolens beslut gynnar alltid marknadskrafterna och den starka individen (läs: entreprenören). Det innebär att välfärdsstater av svensk typ konsekvent monteras ned. Den svenska idén om att kontrollera kapitalet och därmed få det att jobba för hela folkets välstånd, liksom idén att kollektiv rationalitet bör gå före individuell är fullständigt kontradiktorisk mot EG-domstolens principer, och mot de principer som ligger bakom Lissabonfördraget.

Att den borgerliga regeringen vill ha igenom LIssabonfördraget begriper jag, men att socialdemokrater varit bland de ivrigaste att heja fram ett överstatligt EU övergår mitt förstånd. Det finns trots allt flera EU-kritiska sossar, och kritiker även i det borgerliga lägret, som kunde hört av sig. Ibland ser jag för mig bilden av hur vänsterns internationalism i 1900-talets början bröts sönder av första världskrigets nationalism. På samma sätt har den europeiska vänstern aldrig lyckats lansera något slagkraftigt alternativ till det marknadslydiga tjänstemanna-EU som nu växer fram.

Skall vi få se några socialdemokrater (och några borgerliga ledamöter) som följer sitt samvete och röstar nej till Lissabonfördraget? Hur politiskt får det privata bli?

PS: 080702 Socialdemokraterna tycks (äntligen) börja darra på manschetten, inspirerade av Irland. DS

Annonser

4 reaktioner på ”Lissabonfördraget: Det politiska är privat?!

  1. Det finns mycket att vara kritisk mot när det kommer till EU, men om nu Europadomstolen kan visa sig vara räddningen mot FRA-lagen, så borde väl även du tycka det är något bra? Själv tycker jag det är bra att den politiska maktsfären balanseras upp av den juridiska. Då den sistnämda skyddar den svaga och enskilda individen mot den politiska makteliten.

  2. Marcus: Som Stranden påpekar så skyddar staten (potentiellt) den svaga och enskilda människan mot marknadens makteliter, den juridiska makteliten skyddar (de facto) marknadens makteliter från den politiska makteliten. Att välja mellan en författningsdomstols konserverande av kapitalo-parlamentarisk politik och att bli avlyssnad av FRA känns inte som ett särskilt aptitligt val. Båda är, så att säga, sämre.

  3. Marcus: EG-domstolen skyddar mest ekonomiska intressen, även om man inte skall glömma vissa diskrimineringsärenden som avgjorts till förmån för individuella rättigheter. Europadomstolen däremot skyddar alla europeiska medborgares rättigheter i relation till Europarådets stadga. Den domstolen försvarar jag gärna. EG-domstolen skall ställas under medlemsländernas insyn och kontroll, inte göra om politik till juridik./VS

Kommentarer inaktiverade.