FRA-lagen eller när Sverige blev världsmästare i avlyssning

Ikväll kommer med all sannolikhet den numera s k FRA-lagen att röstas igenom i Riksdagen. Möjligen är det en och annan borgerlig ledamot som lägger ned sin röst, men ingen lär rösta emot. Det unga garde som valdes in på personkryss och på vilja att försvara integriteten har valt att kompromissa med det enda de hade med sig in i politiken, sin trovärdighet. Federley har ju tyvärr visat sig vara mer av ett koncept än en politiker, och bitvis tycker jag lite synd om honom. Hans politiska exhibitionism har lett honom in i gränder genom vilka han inte vågat eller förmått ta sig fram.

Det blir lite löjligt när personer som just ikväll sviker sina väljare framställs som hjältar. Det nya förslaget innebär ingen som helst förändring i sak, det är bara en fråga om kosmetika för att rädda ansiktet på personer som inte vågade eller ville hoppa i det kalla vattnet. Och för att rädda sammanhållningen i en allians som verkar knaka betänkligt just nu.

För mig som ägnat en del av min professionella verksamhet åt att undersöka hur svensk och utländsk underrättelsetjänst (både polisiär och militär) har hanterat personuppgifter, politiskt känsliga kunskaper och integritet under tidigare år är den här lagen något av en vattendelare i svensk politik. I mer än två år har jag i olika sammanhang försökt påpeka bristerna i argumentationen för den här lagen och de oöverskådliga konsekvenserna den får.  Den övervakning som vi sett växa fram genom kameror, registrering av inpasseringar, boklån, bilfärder, polisens avlyssning, buggning m m kröns nu med ett stycke legitimitet för en alltomfattande övervakning av hela den nya virtuella värld av aktivism, politik, samtal, kommunikation, förströelse och umgänge som webben utgör sedan något decennium. Inget annat land har gått så långt i sk terrorismbekämpning. Ingen annan demokratisk stat har gjort så här. En mängd personer som sysslat med utvärdering eller forskning kring terrorism förnekar att lagen har effekt. Det enda argument som  förs fram av alliansregeringen – vid sidan av de ihåliga terrorismargumenten- är att allt redan pågår. Men då borde lagstiftarens första åtgärd vara att beivra det som alltså är rättsvidrigt? Det är annars som att legalisera narkotika eftersom missbruket pågår, att legaliseria barnpornografi eftersom det redan pågår eller varför inte legalisera mord eftersom det ju också bevisligen pågår…

Heder åt den förste som anmäler lagen och dess tillämpning till Europadomstolen!

PS. Nu är voteringen genomförd och det blev förstås ja. Läs gärna kommentarerna på Falkvinges blogg, sällan ser man en så engagerad politisk debatt bland ”vanligt” folk! DS

Annonser

En reaktion på ”FRA-lagen eller när Sverige blev världsmästare i avlyssning

Kommentarer inaktiverade.