Den ohämmade nationalismen

Efter att ha sett en otrolig fotbollsmatch i EM där Turkiet vänt underläge mot Tjeckien vill jag bara framför mina gratulationer till de turkiska fotbollssupportrarna i hela Europa. Själv grät jag nästan när Frankrike förlorade med 1-4 mot ett otroligt skönspelande Holland häromdagen. Och visst var det bittert att Sverige förlorade gårdagens match mot Spanien i den 92:a minuten.

Fotboll och många andra sporter är en arena där den ohämmade nationalismen tycks vara fullt legitim. Jag upphör aldrig att förvånas över sportjournalisternas totala brist på kritisk granskning eller självkritik. När matcher kommenteras sker det nästan helt utifrån svenska förutsättningar och förklaringarna till de egna regelbrotten är alltid mer förstående än för motståndarlaget. Sportjournalistik och kungajournalistik har tydligen en del gemensamt: brist på kritisk granskning! Jag är faktiskt mycket mer dyster över Frankrikes förlust mot Holland än över Sveriges förlust mot Spanien. Jag är också oerhört dyster över regelbrott, felaktiga domslut och filmningar oavsett vem som gör dem. Jag blir lycklig av att titta på bra fotboll (Holland spelade som i himlen) även om mitt lag förlorar, jag kan inte värja mig och jag kan aldrig tycka att ”vi” borde vunnit om vi inte borde det.

Vad skulle hända om svenska journalister skulle granska ekonomi, träningsmetoder, jämställdhet, strategier och enskilda spelare i paritet med hur man granskar riksdagen och aktiva politiker i Sverige?

När blev det så OK att tala om ”vi” kring det svenska landslaget och diskutera om ”vi” skall klara oss till kvartsfinal samtidigt som svenskar av turkisk härkomst just nu fyller centrala Stockholm i glädje över att ”dom” gått vidare till kvartsfinal?

PS Jag tror faktiskt att det franska landslaget är mer representativt för franska medborgare än det svenska landslaget är för svenska medborgare. DS

 

Annonser

6 reaktioner på ”Den ohämmade nationalismen

  1. Jag menade något så enkelt som att det franska landslaget som helhet tycks mig rymma den variation av kulörer, ursprung, religion och historia som kännetecknar den franska republiken. Det svenska landslaget tycks mig mer ensidigt sammansatt trots en brokig invånarskara i vårt land. Dock, notera att jag inte gjort något undersökning av saken. Vore kul att göra det!/VS

  2. VS, jag lider med ditt Frankrike. Och gläds med Italien. Vad gäller representativitet så har väl alla lag i EM det gemensamt att de bara företräder halva befolkningen, om man ska tänka identitetspolitiskt. Det vore intressant att någon gång få se en mixed-match med både män och kvinnor på plan. Är det en helt orimlig tanke?

  3. De bästa spelarna tas ut i det svenska landslaget. Det är så representativt som det kan bli. Jag skulle snarare säga att det svenska laget är mer representativt än det franska.

  4. Dexter: ”Det bästa spelarna” är knappast detsamma som de mest representativa spelarna. Nej, det är inte så representativt som ”det kan bli”, det finns många mycket mer representativa landslag för Sverige, kanske inte bättre, men mer representativa. /VS

  5. Jag tror dock fortfarande att svenska landslaget är mer representativt än det franska. Det känns dock irrelevant att diskutera representativitet. Man tar ut bästa laget, punkt.

    Varför skulle man granska fotbollsspelare som man gör med folkvalda politiker? Irrelevant jämförelse. Ekonomin är ett stort problem för svensk fotboll och den stora anledningen till att svensk fotboll sackar efter, särskilt på klubbnivå. Skatterna på inkomster för fotbollsspelare är orimligt höga i Sverige vilket gör att de bästa spelarna flyr Sverige. Det är den stora anledningen till att många svenska spelare återfinns i våra grannländer.

Kommentarer inaktiverade.