Var är samhällsanalysen?

För en tid sedan försökte jag få igång en diskussion om den nya moralismen. Jag hävdade att en underström i samhällsdebatten såsom den förs i massmedierna är en slags underliggande moralism – alltså en normerande föreställning där såväl missunnsamhet som besserwisserattityd är centrala komponenter. Något som leder till en av-politisering.

Nu när Agenda, Aktuellt och Debatt alla blivit SvT-program som handlar om privata frågor – alltså om samvete, individernas ”livspussel” och om trygghet i olika former – undrar jag vart samhällsanalysen tagit vägen. Senast idag hörde jag också i P1:s Studio Ett en person tala om ”svenska folkets syn på politik” som en grå massa utan skiljelinjer. Konflikter, klassklyftor och motsättningar lyser helt med sin frånvaro i svenska mediers spegling av den svenska samhällsdebatten. De enda konflikter som får något större intresse i nyhetsmedierna i TV är antingen bildmässiga fattiga afrikaner som skriker eller konstiga irakiska muslimer som också skriker. (Och vad skapar det för föreställningar?)

Var är analysen och debatten om makt, om intressemotsättningar och målkonflikter i svensk politik? Är det frånvaron av medieintresset för dessa fenomen som gör att unga människor inte tror att politiskt engagemang leder någonvart?

Annonser

2 reaktioner på ”Var är samhällsanalysen?

  1. ”Är det frånvaron av medieintresset för dessa fenomen som gör att unga människor inte tror att politiskt engagemang leder någonvart?”

    Nja, jag tror att det är för att ”samhällsdebatten” är så ointressant för personer som förankrats i tron på individen och inte på det kollektiva. (Trots att jag är relativt ung, 30, och trots allt tror på samhälletstänkandet..)

    Det är ju socialvänster och konservativa höger som skulle diskutera samhällesproblem och politiskt engagemang men eftersom liberalismen(libertarianismen) är det mest växande politiska övertygelsen bland ‘unga’ väljer väl medierna att låta det bli en onyanserad massa som man pratar om. För på ett sätt verkar det ju vara i tiden, ”vi ger folket vad folket vill ha” och sen tvår man sina händer när ingen verkar vilja ha dom där större diskussionerna.

    Att jag sen tror att många verkar tro på att ”vi har inga klasser eller sociala grupper inom den stora vita svenska befolkningen” är kan min något cyniska syn på det hela?

  2. Detta var minsann intressant att läsa! Att fokuserandet på det egna samvetet tar fokus från det samhälleliga och politiska, det är mycket möjligt att det finns en poäng där.

Kommentarer inaktiverade.