Ronny Ambjörnsson är fronesisk

Tips om en bra kolumn i dagens DN av Ronny Ambjörnsson, professor em i idéhistoria i Umeå, som skriver klokt om rondellhundsdebatten. Läs gärna!

Annonser

4 reaktioner på ”Ronny Ambjörnsson är fronesisk

  1. Det gläde mig att Ronny Ambjörnsson nu skriver vad jag skrev redan för flera veckor sedan på min blog. Hela spelet kring Vilks Muhammendbilder är rent bedrövligt. Det kan ju dessutom jämföras med indignationen över Maja Lundgrens bok, och hur samma intellektuella etablissemang där anser att förlaget borde ha haft den goda smaken att inte ge ut boken, att det i detta fall anser att yttrandefriheten inte alls handlar om vad man vill påskina att den handlar om i fallet Vilds smaklösa bilder:

    Om den försåtliga antiislamismen

    Varför inte Kristus som rondellhund?

    Lars Vilks, modig eller en ynklig opportunist?

  2. Tack för tipset. Det är tacksamt att andra sållar bland rikstidningars kolumner och pekar ut det som är läsvärt.

    Fronesisk kunde väl för övrigt översättas till vis, eller?

    Fronesis – som RA skriver om i kolumnen – är väl snarast en slags praktisk visdom, gott omdöme m a o. /VS

  3. Ang. Lundgren och Vilks skulle jag vilja hävda att det är skillnad på att profanera en helig symbol (eller vad man nu ska kalla en människa som varit död i bortåt 1400 år) och att – enligt uppgift från en av de namngivna – i autencitetens namn ljuga om samtida människor medan man hänvisar än till verkligheten (sexuella trakasserier och patriarkala strukturer visar sitt sanna ansikte!), än till att det man skriver ändå är ”litteratur” och inte kan behandlas som journalistik.

  4. Spleeno:
    Det är i båda fallen en fråga om vad lagen säger och vad yttrandefriheten innebär. Det står Lundgren fritt, enligt lagen om yttrandefriheten, att skriva vad hon vill men hon kan inte kräva att få det publicerat av något förlag. Det står Vilks fritt att rita vad han vill, men han kan inte kräva att få det visat på andras gallerier. Så enkelt är det, och det oavsett om det handlar om det ena eller det andra.

    Sedan verkar det mest handla om vilkas ömma tår man får trampa på, vilka personer eller grupper kulturetablissemangat anser att man får eller bör förhåna, förtala och förolämpa, vilket inte hedrar detta etablissemang.

Kommentarer inaktiverade.