Regering utan empati får ingen sympati

Nej, Göran Skytte, svenskarna har inte blivit galna. Tvärtom. Men de flesta bryr sig faktiskt mer om kollektivet än om den egna plånboken när de röstar. Därför har nog många reagerat på t ex de egendomliga uttalanden som sjukförsäkringsministern gjort om utmattningssyndrom. Hon har sagt att hon minsann varit utbränd, då var hon hemma i tre dagar. Man tar sig för pannan. Är människan medveten om det förakt hon uttrycker med en sådan utsaga? Jag har tidigare påpekat att regeringen ger ett intryck av hjärtlöshet och brist på empati. Det, Göran Skytte, tror jag är vad människorna i Sverige känner. En regering utan empati får ingen sympati.

Annonser

8 reaktioner på ”Regering utan empati får ingen sympati

  1. Du är lurad min vän. kollektivet som arbetar för det gemensammas bästa är borta. De flesta använder ”utbrändhet” som en ursäkt för att undvika arbete. Tro inte att du med din empati gör något gott, du blir bara utnyttjad av slöfockar. Realism är inte hjärtlöshet.

  2. ”De flesta använder ‘utbrändhet’ som en ursäkt för att undvika arbete.”

    Tror du på det själv? Cynism är _inte_ realism.

  3. Nu är vi där igen.. alliansens eviga mantra:Folk vill inte arbeta.Jag känner inte till någon annan regering i histoien som framställer arbete så negativt som Alliansen gör.Arbete är enligt dem något vedervärdigt som människor med all kraft vill slippa. Utbrändhet skulle då vara ett smart sätt att inte behöva plåga sig med denan tortyr som kalals arbete och självklart är det fejk att bli sjuk***Att slänga ur sig floskler som att utbrända bara vill undvika arbete är löjligt,okunigt och skrattretande. Utbrända ORKAR inte arbeta. En viss skillnad!
    suck!!

  4. Det är friskt att inte vilja LÖNEarbeta, eftersom det innebär att bli bestulen på avsevärda delar av sin kreativa potential och sin tid. Målet för ett humant och civiliserat samhälle borde vara att minska den samlade, påtvingade arbetstiden. Tyvärr lever vi under ett barbariskt, feodalt styre där ett fåtal lever av den stora mängdens slaveri. Människor vill inte arbeta under de former de erbjuds idag, och det är begripligt. Då måste man tvinga dem med våld (ekonomiskt-strukturellt eller rent fysiskt våld i förlängningen). Den borgerliga regeringen visar sig förstå Marx’ teorier om utsugning väldigt bra, tyvärr är de i grunden onda fascister som hellre ser att en rik kan köpa ännu en segelbåt än att några fattiga kan leva ett friare liv i det lilla.

    LÖNEarbete är faktiskt något vidrigt, något vedervärdigt. Det är uttryck för feodala rester i vårt moderna samhälle. Kanske kan vi inte bli fria från allt tvång i samhället, men vi skulle definitivt kunna minska det ordentligt. För att det ska kunna ske måste vi se privilegierna i samhället, se de priviligierade för vilka empati bara skulle vara en kostnad och omöjliggöra fortsatt existens. Som punkbandet Krigshot uttrycker det: Nyliberalismen är de rikas klasskrig.

  5. Spleeno! Bra skrivet och jag håller med dig. Löneslaveriet är ett hån mot människans kreativitet och förstör arbetsglädjen, men alla har inte tråkiga jobb utan har förmånen att ha roliga jobb.Att ARBETA är utvecklande, men att LÖNESLAVA är det icke så vi borde byta taktik nöär vi talar om dem som inte orkar jobba. Visst vill de jobba..men inte vara slavar.

  6. Nu är det ju en personlig fråga vilka arbeten som är slavarbeten. Det somliga finner förfärligt att jobba med, finner andra ganska eller tom mycket intressant, eller bra av andra anledningar. Somliga arbetsgivare är vidriga, nu när de har fått chansen (sådana träffade man ytterst sällan på då det rådde brist på arbetskraft, som det gjorde ända fram till omkring 1990), andra är anständigare, och därför kan man inte heller hävda att lönerabete är slaveri rätt och slätt. Det finns många människor som inte vill driva egna företag nämligen, och som inte ser lönearbeten som sådana som slaveri.

    De allra flesta vill arbeta dessutom (undantag finns förstås alltid) och försörja sig själva, eftersom det alltid är förnedrande att inte göra det, men en omänsklig arbetsmarknad sliter ut människor, och detta sker inom alla sorters arbeten, både inom de intellektuella yrkena och inom kroppsarbetesområden. Varje biologiskt system bryts ner när det utsätts för tillräckligt mycket stress över tillräckligt lång tid. Så enkelt är det.

    Att hänvisa till de få som inte vill arbeta för att klämma åt och bestraffa alla, även dem som är sjuka och utslitna, det är som om man skulle sy in alla i fängelset eftersom somliga missbrukar rätten att leva fritt i samhället.

    Konstigt förresten att just den regering, och deras anhängare, som anser att allt kollektivt är fult, är så förtjust i kollektiva bestraffningar! Sådana har annars tidigare (före 1990) ansetts djupt odemokratiska.

  7. Jag kan väl förtydliga mig en aning: jag tror att de flesta arbeten är både nödvändiga och kräver kreativa insatser och därför kan vara givande verksamhet (kanske inte att arrangera andras semesterbilder, vilket ju vår briljanta näringsminister såg som en fantastisk affärsidé). Jag menar inte att nedvärdera människor som gör viktiga insatser – TVÄRTOM. Vad jag menar är att ARBETET i största möjliga mån borde befrias från LÖNEARBETE. Varför? Jo, helt i linje med ovan refererade marxistiska utsugningsteori som kommer med LÖNENS funktion i det kapitalistiska systemet (i relation till kapitalistens vinst alltså). I grund och botten fungerar det idag så att jag arbetar en betydande del av min dag med försörja någon annan. Regeringen Reinfeldt har rätt i att det finns människor som utnyttjar systemen – tyvärr är det inte de sjuka och svaga människor som skulle behöva det utan de parasiter som nu får handouts av regeringen.

    Det gäller ju att förekomma anklagelsen som ofta drabbar den arbetskritiska linjen (som kanske borde heta den lönekritiska linjen) att man nedvärderar människors arbete: så är det alltså inte. Jag respekterar städare, sophämtare, vårdbiträden, busschaufförer, väktare, lärare och andra företrädare för det arbetande folket (Dit hör f.ö. även en växande andel småföretagare). Jag respekterar deras samhällsnytta. Jag respekterar däremot inte börsbolagens styrelser, rentierer och andra utsugare. Det är de som föraktar arbete och arbetare, inte jag.

Kommentarer inaktiverade.