Livet är en fest

Sitter i ett inferno – från minst två håll dunkar musiken och ekar skriken trots att det närmar sig midnatt. Det är pingstafton. Nog måste man få fira?

Jag blir så trött på den kultur av festande som brett ut sig under de senaste 10-15 åren. Numera firas allting på exakt samma sätt: en hyrd lokal, hög musik, minst till två-tre på natten, dans, öl/sprit, bar där man handlar för egna pengar medan den mat man bjuds på oftast är en enkel buffé, helspacklade och avklädda kvinnor med uppklädda och rödmosiga herrar samt en inledning med gemensamma lekar eller motsvarande. Bachusfesterna är väl idealet.

Förr fanns det ett sätt att fira födelsedag, ett för studenten, ett för bröllop, ett för examen och ett för lördagsdansen. Mångfalden har försvunnit. Vart tog kafferepet vägen? Eller tedansen? För att inte tala om den mysiga pubkvällen? Nej, numera är allt ”fest”. Och man skall ”parta” eller festa varje vecka, och sedan göra samma sak när man tar studenten, fyller år och gifter sig.

Förklaringen är väl den enorma ekonomiska tillväxt som drabbat svenskarna sedan slutet av 1990-talet. Pengarna är Gud och festandet visar på rikedom – så har det visserligen alltid varit – men nu är det brackighetens festande som är à la mode. Överklassens manér har degenererat till en brats-kultur som alla vill vara en del av. Men det är som i ett pyramidspel – när populasen hunnit till Stureplan är överklassen redan någon annanstans. 

Jag stannar inne och läser Joyce Carol Oates.

Annonser

En reaktion på ”Livet är en fest

  1. Mycket vettigt inlägg!, liksom det förra om humanoira vs. naturvetenskapen på universitetet.
    Men någonstans kan jag känna att det där “festandet” är det enda universella språk som alla förstår. En mycket stor del av människors identitet verkar det som..

    Tack. Jag tror du har en poäng i att festandet blir en minsta gemensamma nämnare. Det är ju så tråkigt att det utraderar särdrag som är spännande att lära känna och som rustar oss bättre för mångfalden. När vi alltid söker minsta gemensamma nämnaren främjar vi ju faktiskt enfalden istället för mångfalden. Men jag tror du har helt rätt. /VS

Kommentarer inaktiverade.