Om jag ändå vore svensk…

Om jag flyttar upp till Lappland blir jag inte same, flyttar jag till Australien blir jag inte en aboriginer. För att jag ska bli någonting där måste jag leva och uppföra mig som de gör, säger Kjell Åke Stonebalster.

Så sa en sverigedemokrat på Riksmötet i Ekot igår, eller, nja, han sa ”lapp” vilket Ekots hemsida i sin politiskt korrekta nit har översatt till ”same”. Han sa inte heller ”aborigin” utan något som lät ungefär som ”aberrisschinal”, en tydlig anglosaxisk influens på uttalet alltså.

Uttalandet ger en viss relief åt SD:s syn på immigration. Stonebalster tror på fullt allvar att han kan bli same eller aborigin om han börjar härma ett kulturellt beteende. Genom att välja just dessa grupper hamnar han i en underlig debattposition eftersom aboriginer och samer tillhör de s k urbefolkningarna vilkas rättigheter skyddas av FN sedan 1994. Att ”bli” en av urbefolkningarna är inte möjligt om man inte ”är” det från början. Däremot kan man leva ”som” dem. Överfört till den svenska invandrarpolitiken innebär det att Stonebalster vill se ett Sverige där alla invånare uppför sig ”svenskt” och där ”svenskarna” uppenbarligen skall jämföras med en av de urbefolkningar vars rättigheter skyddas av FN. Jag undrar när Stonebalster kommer att börja diskutera beteendet hos oss infödda utifrån samma kriterier – är det OK att lyssna på raï-musik från Algeriet, läsa Adonis syriska poesi och studera arabiska? (Eller har jag helt enkelt blivit ”arab” då??)

Annonser

11 reaktioner på ”Om jag ändå vore svensk…

  1. Stonebalster, cool name but pretty lame. Som en engelsk tidning skrev om Roque Santa Cruz inför VM.

    :-)/VS

  2. Svenskheten kan inte definieras. Det är inte en uppsättning förutbestämda kriterier, utan ett sammantaget intryck som värderas i mötet mellan människor. En blond kille som är född och uppvuxen i Sverige, av svenska föräldrar och med rötter flera hundra år tillbaka inom sveriges gränser, kan bli osvensk – till exempel genom att konvertera till islam och börja klä sig som en muslim. Samtidigt kan en muslim med uppväxt och rötter i Iran vara svensk.
    Det handlar om huruvida man aktivt utmanar de svenska samhällsnormerna eller inte – att vara svensk är att inte förkasta det svenska.

    Det känns som att förutsätta det som skulle definieras, eller beg the question som en del säger. /VS

  3. Jag är fullt medveten om att det är ett cirkelresonemang. Vad jag egentligen säger är att svenskheten inte behöver definieras utan kan uppfattas ändå, med tillräcklig akuratess för att vara användbar. Det finns knappast några normativa teorier som inte har problem med att klassificera gränsfall, men de uppenbara avvikelserna kan vemsomhelst känna igen, oavsett om man är positivt eller negativt inställd till dem.
    Börjar man ställa krav på den svenska omgivningen att acceptera det ena eller det andra, så har man redan själv definierat detta som avvikande och per definition osvenskt.

    Ditt sista påpekande delar jag helt. Och därför tycker jag att diskussionen om ”svenskhet” är så underlig. Notera nu att Stonebalster inte talade om ”australiensare” eller ”norrlänning”. Istället valde han två urbefolkningar. Det var – tror jag – ett sätt för honom att driva hem sin ståndpunkt utan goda argument. Hade hans sagt ”norrlänning” eller ”australiensare” så hade saken kommit i ett annat läge. Hans argument hade helt enkelt inte hållit. Att vara ”same” och att vara ”svensk” är helt enkelt inte på samma analytiska nivå./VS

  4. Jag tror faktiskt att DA har en poäng. När folk använder Le Pens uttalande ”fransman är den vars föräldrar är fransmän” som ett bevis för att hans ideologi bygger på en tautologi missar att det är nödvändigtvis så identifikation måste konstrueras – genom ett ”sättande av förutsättningar” (Hegel-style). Fungerar den samiska identiteten på något väsentligt vis annorlunda?

    Ja, jag tror det – ungefär som att du bara är jude om du är född av en judinna och/eller konverterar till den mosaïska tron./VS

  5. Ja, Spleeno. Och med den utgångspunkten måste man fråga sig till vilken nytta så kallade högerextremister avkrävs ett absolut svar på en fråga som saknar ett sådant, i lika hög grad som svaret saknar betydelse? Dimridåer? För att känna sig duktig?
    Till saken hör att om det faktiskt inte funnes någon relevans i begreppet svensk (för att ta ett exempel) så hade det inte heller funnits något problem.

    Nu är du ute och beg the question igen 🙂 Dessutom är det nationalister som tycker att det är viktig med vem som är svensk. Inte vi andra. /VS

  6. Jag är ju absolut inte nationalist, det är inte det jag menar, men jag funderar lite över vad det är som skiljer identiteten ”same” från identiteten ”svensk” rent substantiellt. Är det minoritets- kontra majoritetskultur vi talar om eller är det något annat jag inte förstår? Stonebalsters uttalande är förstås absurdt, men samtidigt uppstår det problem för mig när det påstås att ”svenskhet” inte existerar. Att innehållet i kategorin sedan är obestämbart och föränderligt är en annan sak, men det måste väl rimligtvis gälla även samer i så fall?

    Det finns något som en del kallar etnicitet (jag använder inte gärna det ordet eftersom det helt enkelt är en variant av den gamla rasbiologiska kategoriseringen) och det är vad som skiljer same från svensk. Försök åka till Chicago och bli svart. Stonebalster kan försöka ”bete sig som dom” hur mycket han vill, det kommer inte att lyckas. En del saker sitter helt enkelt i skinnet. Stonebalster lyfter fram just sådana folkgrupper medan jag som tycker att sådana skillnader är helt ointressanta anser att vi borde tala om svenskar eller australiensare – medborgarskap och delvis språk är det grundläggande kriteriet. Det är inte hudfärgen som definierar oss som människor. /VS

  7. Man kan ju vara såväl samisk som arabisk svensk, förstås. Jag borde naturligtvis ha utgått från att Vänstra Stranden anslöt sig till den franska idén om ius soli 😉
    Självklart!/VS

  8. Att begära logik och begriplighet från en Sverigedemokrat är nog inte möjligt.
    Jag har alltid funderat över vad min far är för nåt. Modersmål engelska, andraspråk jiddisch, född i Sverige. Engelska mamma, fransk morfar, irländsk mormor. Katolska traditioner och kommunist.

    Människa, förslagsvis! Kanske svensk medborgare = svensk? /VS

  9. En invandrare som flyttar till Sverige kommer sannolikt aldrig att känna sig som en Svensk. Men det kan däremot deras barn göra. Känner barnen däremot mer gemenskap med någon subkultur än med sveriges majoritetskultur så är det på sikt väldigt förödande för Sverige då den kulturella segregationen fortsätter även bland folk födda i landet. Vi får med andra ord två eller flera kulturer sida vid sida med särintressen tillräkligt stora att kompromisser inte kan lösas utan större konflikt.

  10. Men du Frans, hur ser svensk ”majoritetskultur” ut då? Även om du och jag båda har son-namn (jag fegar och gömmer mig bakom en pseudonym) tycks vi inte dela samma kultur (jag gillar öppenhet, universalism och gästfrihet, uppenbarligen gör inte du det). Face it – alla kulturer är subkulturer, och en ”majoritetskultur” är i bästa fall en subkultur som bara glömt bort sin subkulturella status (i värsta fall försöker den utrota andra subkulturer…).

  11. Nu har jag bara skummat lite i vad som skrivits ovan, men det som slår mig i Stonebalsters uttalande är att han, utan att säga det, ger sig och sina vänner möjlighet att förvägra den som vill vara svensk den förmånen. Genom att ställa upp omöjliga krav kan man ju sedan kräva mer och mer av den som vill uppfylla kraven utan att för den sakens skull någonsin låta denne klara det. Det enda det gör är att det skapar en situation där den som vill vara svensk hamnar i underläge gentemot den härskande svenskklassen.

Kommentarer inaktiverade.