Journalistik på undantag

Lyssnade i helgen på de nya P1-programmen Stil, Jonas val samt Medier och Publicerat. De två sistnämnda är ännu svårbedömda. Jag anstår med recensionen. De två förstnämnda har jag dock hört ett par gånger. Och de är katastrofala.

Programmet Stil skulle ha Elsa Beskow som tema. Det innebar ett infantilt berättande om de egna barndomsminnena, helt utan förmåga att sätta dem i en större kontext, samt fragmentariska samtal med olika människor med ett ganska sökt förhållande till Beskow. Kontentan av programmet var ingenting. Ett antal väna kvinnoröster som babblade om precis ingenting. Jag visste inte ett dyft mer om Elsa Beskow eller hennes betydelse efter programmet, jag hade bara gullats till sömns av radion.

Programmet Jonas val på lördagsmorgnar kännetecknas av samma infantila tilltal. En man som låter som om han är i audition för rösten till en tecknad fisk i en barnfilm försöker ställa s k moraliska frågor kring relationer. Han får hyggligt kloka svar från psykologen Naroskin. Man behöver verkligen inte vara psykolog för att ge de svaren, det räcker med att ha fyllt 25 och ha lite livserfarenhet. Frågorna är av slaget dilemman och kunde gett upphov till problematiseringar, men istället levereras klämkäcka appeller som alltid innefattar både ock. Ett tecken på bristande analys.

Lägg till detta Studio Etts befängda idé att de gör bättre radio om de sänder sina program från en offentlig miljö. De bryr sig inte om vad som rör sig där, de använder bara miljön som ram för sitt program. Och det inkluderar människorna som rör sig där. 

Är detta journalistiken i vår tid? Infantilt tilltal, oförmåga att göra en analys och människor som staffagefigurer?

Summerat (22.15) är det lyckliga undantaget. Rejäl journalistik som har förtroende för lyssnaren.

Annonser

9 reaktioner på ”Journalistik på undantag

  1. Dessvärre är det nog så att vi i rask takt rusar in i den amerikanska mediesituationen. Det här är ju ett bra sätt att få folk att sluta stödja Public Service dessutom.
    Det är så man börjar undra om radion redan nu anpassar sig till de krav som kommer att ställas på den om tre år, alltså året före nästa val, att de framför allt ska vara två ting:
    1: Menlöst intresselösa
    2: Trogna alliansen
    Vilket väl torde vara samma sak.

  2. Det låter verkligen illavarslande.
    Ett program som heter Stil hade jag gärna sluppit i P1 in this day & age. Vi behöver mindre stil & mer innehåll. Och vi behöver inte det eviga metasjälvbespeglandet sålänge det inte rör sig bort från spegeln.

  3. Vad gör Annika Lantz i P1? Bar fråga. Har du fler… Råkade höra henne igår. Kan denna människa inte tala om någonting alls utan att fnittra oavbrutet? Jag känner mig fullständigt negligerad, föraktad och nonchalerad av denna journalistik.

    Håller med Charlotte precis – bara mer yta är vad som blivit kontentan av nya P1.

    Kerstin, ja ibland undrar jag över om P1 tillämpar den logik som en bekant till mig tillämpar. Om han är väldigt orolig för att något skall hända så talar han oavbrutet om det och om att det är oundvikligt. Vilket innebär att det händer, det som han inte ville alltså. Jag förstår inte den taktiken – kanske det som kallas att göra en pudel. Eller ynkryggstaktik?

  4. Ja SR har verkligen rutschat utför – med ilfart, inte bara i de här avseendena, utan också vad gäller nyhetsrapportering, där de ju bara är ett stort eko av CNN. Ibland tror man dessutom att SR mest tittar på och vidarebefodrar Fox News.

Kommentarer inaktiverade.