Sällan har politikens krympande domäner illustrerats tydligare än av konsekvenserna när Håkan Juholt säger att han vill att alla medborgare skall kunna använda mobilnäten i sin permanenta bostad (för det är nog faktiskt så man bör tolka honom). Omedelbart meddelar Post- och Telestyrelsen (PTS) att det blir alldeles för dyrt. Och sedan hånas Juholt för att han är dum. Igen. Och anses i DN ”backa” från sitt förslag. Fast det gör han inte, han bara modifierar tolkningen lite grand.
I en helt annan del av Dagens Nyheter, och dessutom i en helt annan del av den intellektuella världen, diskuterar i partiledaren Håkan Juholt samhälle, politik och kultur med författaren Jerker Virdborg. På flera helsidor publiceras idag den tredje söndagen i advent en mejlväxling (fast det liknar mer en brevväxling) kring angelägna teman som litteraturens betydelse för den politiska debatten, partiernas förmåga (eller oförmåga) att gå förbi de mediala vinklarna och glädjen över de visioner som en gång vägledde politiken i vårt land. Juholt gläds över statyer, utsmyckningar, Elvis och T-banan. Virdborg pekar på litteraturens möjlighet att gestalta den verklighet politiken talar om. Juholt skriver att ingen frågar honom, som de frågade hans föregångare, varför han är demokratisk socialist. Ingen är intresserad av svaret. Virdborg påpekar att partierna borde kunna ta initiativ till en ideologisk debatt – utanför de mediala ramarna – hyra Hovet eller Globen eller så. Juholt säger att han tar den debatten med statsministern när och var som helst. Sådär går de på, det är högt i tak, precision i uttrycket och samtalet svänger mellan angelägna politiska sakfrågor och populärkulturens betydelse för utvecklandet av samhällets visioner.
Inget av detta finns ännu på nätet, men ser du söndagens DN-kultur någonstans på ett spårvagnssäte eller i en Pressbyrå så lägg beslag på ett ex. Läsningen är ett motgift mot den politiska nyhetsrapporteringens fördumning och framför allt pekar den på kvaliteter hos politiker som vi borde efterfråga. Håkan Juholt är kanske helt enkelt en politiker som överskrider det mediala samtalets gränser, men som ännu inte fått makten över dem såsom Gudrun Schyman till slut fick. Är det därför hans tankar och förslag hela tiden döms ut av snäv ekonomism, teknism eller ordmärkeri?
Jag vill läsa och höra fler sådana här samtal, och så vill jag vara med om de stora ideologiska debatterna i sporthallar och arenor över landet. Partierna bör notera att deras väljare finns utanför partistyrelser och programkommittéer, och det är dem – inte de valda partimotståndarna – som partierna skall vinna för politiken.
Läs också Ilse-Marie i samma ämne.
Här finns nu också mejlväxlingen på nätet.
VÄNSTRA STRANDEN 
Jag tror att Juholt, som varande mediemänniska, förstår hur medierna fungerar så pass bra att han inser att det är ett spel med sin egen logik och att han därför inte ruckas så lätt. Man har räknat ut honom åtskilliga gånger de senaste månaderna och trott att det skulle vara en enkel sak att puffa honom av posten. Men han har ridit ut storm efter storm och sitter idag fast besluten att utföra sitt uppdrag. Man underskattar Juholt generellt – han är mycket medveten om vad som behöver göras och som jag uppfattar det, mycket intelligent. Dessutom är han en talare som kan entusiasmera massorna och i en debatt så kan han förmodligen trycka till vem som helst, särskilt företrädare för regeringen Reinfeldt. Där har han i det närmaste öppet mål och vet säkert utmärkt väl var han ska sätta pucken.
Om denhär mejlväxlingen kommer ut på nätet så kan du väl lägga en länk här på bloggen?
Lars: Jag tror också att han är underskattad, men han tycks ibland själv också underskatta styrkan i mediediskursen. Det gäller att lyckas ”sätta sig på” den diskursen. Jag lovar att lägga ut en länk om jag ser att mejlväxlingen kommer på nätet.
VS
Juholt postade en länk på sin FB-sida: http://pdf.dn.se/dn-ssf/pdf/files/20111211/20111211_Kultur.pdf
Du överskattar oss. Du är den första jag hört (jag har frågat runt) som har orkat läsa hela. Det är nog inte den lättaste vägen att nå ut.
Jag har läst hela mejlväxlingen. Likaså min man, och ingen av oss kunde sluta när vi väl börjat. Det är betydligt bättre att överskatta än underskatta människorna, läsarna.
Om man har lyssnat på Juholt – inte bara läst tidningsrubrikerna – så vill han debattera just dessa djupare frågor (mer än dagspolitiken) medan Reinfeldt vägrar. Varför tror ni det är så? Vem har anledning att vara rädd?
Här finns mailväxlingen fr sida 8:
Klicka för att komma åt 20111211_Kultur.pdf
Jag läste och imponerades, kände vad modigt av Juholt och undrade hur många partiledare runt om i världen som skulle ge sig in en dylik mejlväxling med en författare. Varpå min sambo sa: men du tror väl ändå inte att det är han själv som skrivit det där? DN är en alldeles för viktig opinionsbildare för att Juholt själv skulle få skriva något, det finns det andra som gör mycket bättre!
Jag blev svarslös. Är jag så naiv, eller kan det inte faktiskt vara så att även en partiledare kan vara en (väl) tänkande och skrivande människa?
Till Johan Järlehed
På http://bit.ly/nvvYm4 finns en annan bra kulturartikel av Håkan Juholt, som visar att han är en skicklig skribent
Det var så underbart att brevväxlingen var så lång. Det tog tid att läsa. Det tog tid att fundera. Politik är som bäst när samtalet är ett samtal. Mera sånt och gärna långa samtal…….
Tack för alla kommentarer. Glad att ni delar min bedömning av ett gott politiskt samtal.
Jag är övertygad om att Juholt skriver själv, han är en duktig skribent och talare.
VS
Det var onekligen ett trevligt samtal, även om jag iofs tyckte att Virdborg hade mer tänkvärt att säga än Juholt. Jag håller fortfarande till stor del med Ulf Lundell, enligt dagens DI, om än lite mindre övertygad än förut:
”Jag hatar verkligen att riskkapitalisterna tjänar pengar på svensk vård och skola och sedan skeppar ut pengarna till skatteparadis. Det kunde väl vem som helst ha räknat ut att kapitalet skulle göra galenskap av alltihop”, säger Ulf Lundell i till Dagens industri.
Han är inte mildare i sin kritik mot Socialdemokraterna och han skulle heller inte rösta på partiledaren Håkan Juholt.
”Jag är förbannad. Jag saknar mitt land och jag saknar mitt parti Socialdemokraterna. Jag skulle rösta på Margot Wallström. Hon är den enda socialdemokrat som skulle sätta Reinfeldt och Borg på pallen. Hon borde faktiskt ta sitt ansvar och komma tillbaka, hon behövs mer än någonsin”, säger han till Di och passar samtidigt på att hylla den sittande finansministern Anders Borg.
Har aldrig uppskattat vare sig Lundell, Wallström eller Borg…
🙂
VS
Jag undrar varför en del politiker kommer undan med vad dom än gör, t.ex. Bildt och Borg, medan andra inte kommer undan med någonting. Handlar det bara om att ha presshusen med sig på sin politik, på det sätt George Monbiot påstår i Guardian – http://www.guardian.co.uk/commentisfree/2011/dec/12/britain-press-fighting-class-war ?
I somras kom en tekniker till vår sommarstuga och kontrollerade telestolparna utanför. Då sa han att stolparna säkert inte kommer att ersättas, utan sen får vi enbart lita på mobilen. Trots att stugan ligger mindre än en mil från en större ort är mobiltäckningen usel. Så jag tror att många kommer att upptäcka att Håkan Juholts förslag var bra och behövdes. Bättre sent än aldrig?
På min man och jag läste DNs artikel med Virdborgs och Juholts mejl med stor behållning och kommenterade att den nog inte skulle bli så uppmärksammad. Vilket visade sig stämma. När jag sökte på ” Jerker Virdborg Juholt” fick jag endast 385 träffar!
Däremot hittade jag denna allmänna artikel från den 19 mars 2011 i SVD.
http://www.svd.se/kultur/litteratur/juholt-smyger-med-sitt-kulturintresse_6022057.svd
Citat från artikeln:
”I min morfars hem i Påskallavik som är ett levande museum serverar jag kaffe varje sommar. Arvid (Källström) var nära vän med GAN vars utställning på Waldemarsudde jag nyss besökte och i utställningsboken fann fin bild på morfar och GAN.”
”I kommunpolitiken i Oskarshamn stannade jag väldigt många år i kulturnämnden. Det var min bas och passion.”
”Konstupplevelser har varit hela mitt liv. Som barn med mor och far, mycket i Frankrike och som vuxen har jag gjort denna resa privat. Där har jag min frid.”
Karin: Jag har läst det där om hans kulturintresse förut, kanske samma som du refererar. jag tror att det idag är lite ”fult” för politiker att vara intresserade av kultur ”på riktigt”. Nu är det bara kulturevents och kultur som PR som gäller. Och avseende mobilerna så tror jag han har helt rätt, men vill man tolka honom elakt så kan man, vad han menade var en ganska modest sak, att staten har ansvar för infrastruktur så att alla medborgare kan kommunicera med varandra.
VS