Sedan snart 20 år blir svenskarna allt mindre negativa till att emot flyktingar i Sverige. Faktum är att år 2010 var svenskarna mindre negativa till ta emot flyktingar än man någonsin varit de senaste 20 åren. I 2010 års SOM-undersökning som presenterades idag vid Göteborgs universitet kunde jag visa att 42 procent av svenskarna under hösten 2010 ansåg att det var ett mycket eller ganska bra förslag att ta emot färre flyktingar i Sverige. Samtidigt ansåg 30 procent av svenskarna – på samma sätt fler än på 20 år – att samma förslag var mycket eller ganska dåligt.
Det innebär att sedan 2009 har den flyktingnegativa opinionen sjunkit med ytterligare fyra procentenheter medan den grupp som tycker att det är en dålig idé att ta emot färre flyktingar ökat med motsvarande fyra procentenheter. Gruppen som inte tar ställning till om försvaret är bra eller dåligt är oförändrad.
Det finns således ingen anledning att tro att främlingsfientligheten i Sverige ökat i opinionen trots att Sverige numera har ett parti i Riksdagen vars främsta fråga är att minska invandringen. Istället är förklaringen till Sverigedemokraternas framgångar att partiet lyckats mobilisera just de subgrupper för vilka frågan om invandring tillhör de absolut viktigaste politiska frågorna. En av förklaringarna till den mobiliseringen står att finna i ett parti som gjort sin hemläxa och insett att lokal förankring och en vältrimmad partiapparat är av central betydelse om man inte bara vill vinna utan också behålla sympatisörer, samt en medielogik som fokuserar det avvikande, aparta och uppseendeväckande.
Motståndet mot att ta emot flyktingar i Sverige har minskat i alla partiers sympatisörsgrupper. Dock finns samma åsiktsmönster som funnits i många år kvar: Moderata sympatisörer är mest negativa (48 procent), i ett mittenblock återfinns socialdemokratiska (41), centerpartistiska (40) och folkpartistiska (41) sympatisörer med kristdemokratiska sympatisörer i en egen liten grupp (34) och absolut minst negativa är Vänsterpartiets (24) och Miljöpartiets sympatisörer (19). Men, ett partis sympatisörer skiljer sig dramatiskt från alla övriga och det är Sverigedemokraternas sympatisörer där 93 procent anger att man vill minska flyktinginvandringen.
Jag kommer under några veckor framåt att arbeta med analyserna av SOM-undersökningen och då och då rapportera om mina framsteg med arbetet här på bloggen. 2011 års SOM-rapport ”Lycksalighetens ö” kommer att presenteras den 28 juni och då föreligger min analys som ett kapitel i boken. För att beställa boken kontaktar man SOM-institutet.
VÄNSTRA STRANDEN 
Sa inte du redan nån gång omkring 1996 att ”det inte fanns utrymme för ett främlingsfientligt parti i Sverige” apropå nån opinionsundersökning? Har för mig att jag läste det i DN då.
”Svår marknad” titulerades en rapport från 1990-talet. Och det var det också. Det står jag för. Sedan dess har det hänt en del, framför allt i det svenska partisystemet (partisystem är inte statiska och eviga) men också med SD. Något som jag under senare år också påpekat och skrivit om vid många tillfällen.
VS
Så du menar att när du sa den gången att det inte såg bra ut för SD så hade du fel, men när du säger det nu så har du rätt?
En relevant fråga är ju varför man specifikt undersöker attityder till flyktinginvandringen, som ju är en liten del av den totala invandringen, och inte attityderna till invandringen generellt? Man kan ju mycket väl vara för ökad invandring totalt men vilja minska flyktinginvandringen och man kan ju vilja öka flyktinginvandringen men minska den totala invandringen.
Sen visar ju undersökningen fortfarande på ett stort demokratiskt underskott i frågan där riksdagen inte är representativ för folkviljan. Är det inget som anses vara ett problem?
Roger: Bakgrunden till frågan ligger i den förändrade invandringspolitiken när Sverige runt 1980 lämnade arbetskraftsinvandring för flyktinginvandring. Det är i den tidsandan frågan först formuleras. Metodologiskt kan/bör man aldrig ändra en sådan fråga, då vet man inte längre vad man undersöker.
Däremot har jag under nu 20 år ställt många frågor – en hel del återkommande (se t ex förra årets SOM-rapport) kring främlingsfientlighet, syn på invandrare i allmänhet m m som alla starkt korrelerar med den fråga om flyktinginvandring som ställts varje år sedan nu 20 år. Poängen med undersökningen är inte nivån utan trenden.
VS
Joakim: Näpp – tvärtom. Jag hade rätt då. Det fanns inget utrymme. Idag är situationen en annan.
VS
Jomen vänta lite nu här. Du sa på 90-talet att det inte fanns utrymme för ett parti baserat på invandringsmotstånd, trots att NyD:s framgångar låg nära i tiden och opinionen (enligt dina undersökningar) borde ha varit mer fördelaktig då.
Nu hävdar du att opinionsläget är sämre ändå för ett sådant parti trots att ett sådant parti just har tagit sig in i riksdagen. Du säger t.o.m. att det inte finns utrymme att växa. Hur hänger det där ihop?
Hur ser du förresten på de där skrivningarna som du gjorde i de tidigare SOM-undersökningarnas mätningarna av den här frågan (ca 1991-3 nån gång) där du skrev att den dåvarande ökningen av flyktingmotståndet var kopplad till bl.a. NyD:s intåg i politiska framgångar??
Joakim: Ditt problem är att du stirrar dig blind på opinionen. Det räcker inte med att en viss andel personer har en viss attityd vid en viss tidpunkt för att det skall uppstå ett parti. Det är mycket mer komplicerat än så. I mitten och slutet på 90-talet gick flyktingmotståndet kraftigt ned, vi hade ett partisystem som såg annorlunda ut än idag. Det fanns inget utrymme för att mobilisera flyktingmotståndet för det parti som SD – och andra grupper – var då.
Det jag säger är att SD:s framgångar inte är ett tecken på ökat flyktingmotstånd och ökad främlingsfientlighet. För att ett parti skall nå framgång krävs ett antal faktorer som samverkar vilka handlar lika mycket om den politiske aktören själv som om den möjlighetsstruktur som denne verkar i. Som du säkert noterat brukar jag framhålla SD:s inre arbete och organisation som kanske den absolut viktigaste förklaringen till framgångarna 2010.
En annan skillnad är att i början av 1990-talet mobiliserades endast de som var negativa till flyktingar, idag mobiliseras båda sidor. Och det var i det sammanhanget som NyD:s framgång var ett tecken på att en negativ opinion mobiliseras. Men NyD var ett helt annat sorts parti än SD, mycket mer likt Fremskrittspartiet i Norge (fast utan organisation).
För övrigt bör du skilja på vad ”jag” skriver och medierapporteringen. Det blir lite löjligt om jag på några rader här skall sammanfatta vad jag arbetat med under 20 år istället för att du läser vad jag faktiskt skrivit både i SOM-rapporter, vetenskapliga artiklar, debattartiklar och bokkapitel.
Därmed har jag sagt mitt i frågan denna gång.
VS