I ett samtal på morgonkvisten i P1 med Sydsvenskans kulturskribent Per Svensson hävdade jag att parallellerna mellan Lasermannens tid i början av 1990-talet och dagens situation med den okände skytten i Malmö är överdrivna.
Vi vet inget om skytten i Malmö och bakgrunden, vilket kan vara angeläget att påpeka. Bortsett från detta så anförde jag följande argument: Opinionen är idag mobiliserad, både invandringkritiska/främlingsfientliga/rasistiska grupper å ena sidan och invandringspositiva/toleranta/anti-rasistiska grupper å den andra. I början av 1990-talet var frågan om invandring till Sverige inte alls politiskt mobiliserad, istället var det då som frågan mobiliserade framför allt ett starkt motstånd mot invandring. Opinionen var då också avsevärt mer negativ mot invandring och invandrare än idag.
Vad som kan tilläggas är att Sverige under tidigt 1990-tal tog emot stora grupper flyktingar från ett europeiskt krig, det var ekonomisk kris i det svenska samhället och 80-talet hade lett till en politisk våg av nyliberalism. Begrepp som avreglering, privatisering och upphandling var nya i offentlig sektor.
Lyssna gärna här.
VÄNSTRA STRANDEN 
Jag är inte riktigt med. Skulle vilja säga att opinionen mot invandring är mycket starkare idag, på ett mer grundläggande plan. Idag har till exempel renodlade nazister tagit plats i lokala församlingar. I början på 90-talet såg situationen inte alls sådan ut. Dock kan det ha varit så att nazisterna (SD inbegripna) var mer våldsamma på 90-talet än idag, men det beror ju blott och enbart på den nya polityren. Det enda som fattas nu för att löka laxen är en ny John Hron eller Gerard Gbeyo – och jag tror faktiskt steget dit är kortare idag än igår.
Det jag hänvisar till här är min egen forskning om opinionsbildning kring synen på invandrare och flyktingar. Den allmänna opinionen idag är betydligt mer positiv/tolerant avseende flyktingar/invandrare än under tidigt 90-tal. Läs mera här http://www.dn.se/debatt/svenskarna-blir-alltmer-positiva-till-invandrare-1.1110166
VS
Markus Uvell menar på Aftonbladet Debatt, med hänvisning till SOM och Mångfaldsbarometern av Uppsala Universitet, att den positiva inställningen till invandrare och flyktingar inte är så stor och att det finns en jordmån för SD. http://www.aftonbladet.se/debatt/debattamnen/samhalle/article7884568.ab
Däremot, vilket Uvell inte nämner, visar barometern också att en stor andel, 67% år 2009, svenskar har mycket goda eller goda erfarenheter av invandrare på jobbet eller vid studier. Endast 10.5% hade mycket dåliga eller dåliga erfarenheter. Även om det inte sägs något om från vilka länder dessa invandrare kommer ifrån så är det intressant att barometern antyder stöd åt kontaktteorin, den som t ex Robert Putnam inte ger stöd åt.
Niclas: Visst kan och bör man problematisera vad som är ”positiv inställning”. Risken är bara att vi hamnar i nivåskattningar, vilket man skall vara försiktig med i statistiska sammanhang (vad som ÄR mycket eller litet). Vad Uvell helt bortser ifrån är att de undersökningar jag genomför visar på en närmast drastisk minskning av negativa attityder mot personer med utländskt ursprung. Att denna trend skulle kunna förklara SD:s framgångar är helt ologiskt.
Jag menar att vi bör sluta se attityder i den allmänna opinionen som en enkel förklaring till uppkomsten av politiska fenomen som SD. SD är frukten av en mobilisering av motståndet mot invandring och även av främlingsfientliga och rasistiska attityder. Det betyder inte att attityderna i den allmänna opinionen är utan betydelse, men kopplingen mellan attityd och t ex partiers framgång är mycket mer komplicerad än vad som vanligen antas i medierna.
Ytterligare stöd för kontakthypotesen kan det kanske vara att den negativa attityden till de grupper som i ett visst samhälle utgörs av ”dom” oftast är starkast i den gränsområden där denna grupp ännu inte fått något insteg.
VS