Idag hörde jag för första gången begreppet ”höger-ateist” om en av dem som utifrån biologisk vetenskap förnekar en skapande och/eller personlig Gud. Bakgrunden måste vara en känsla av att en ”höger-ateism” leder till mindre av solidaritet, kollektivism och medkänsla än vi har i vårt i grunden kristna samhälle nu. En ”vänster-ateist” bör i så fall söka lösningar i en anda som kännetecknas av att eftersom vi aldrig vet var vi själva hamnar i det biologiska lotteriet så skall vi ha en omfördelande stat som ser till att alla får lika omtanke och respekt. För en ”höger-ateist” är det nog individens frihet och förtjänstens primat som utgör grunden för tänkta politiska lösningar, vilket leder till en svag statsmakt där välgörenhet är viktigare än solidaritet.
Om den nya ateismen börjar tolkas utifrån en vänster-höger-skala är det spännande. Det tyder på att ateismen politiseras i takt med att religionen också har gjort det. En sådan utveckling är gynnsam för en alert debatt om religion och politik.
VÄNSTRA STRANDEN 
Hmm,
anfördes några skäl för varför Dawkins bör betraktas som höger? Jag har snarare fått det motsatta intrycket. Utöver kritiken mot religionen har ju Dawkins bland annat gjort sig känd för sitt motstånd till den senaste invasionen av Irak, till det brittiska kärnvapeninnehavet, till Bush och till den proisraeliska lobbyn i USA. Knappast ståndpunkter som traditionellt förknippas med ”höger”.
Det kan dock hända att jag missat andra politiska uttalanden.
Oavsett är han en lysande forskare!
Argumentet var, med tanke på omständigheterna, inte utvecklat. I en artikel i RFSP genomförd dock en rejäl undersökning av attityder bland franska ateister som visar att höger/vänster-skiljeinjen är i högsta grad närvarande. Jag återkommer kring den./VS
Aaaah, ett intressant ämne… Min uppfattning är att nyliberala ateister är mer religionsfientliga än marxistiska ateister. Dessa är mer religiöst indifferenta. Varför?
Kanske är liberalfundamentalistmen kännetecknade för jag-fixerade människor. Religionen hotar nyliberalas grunder men knappast personer med en kollektiv idé om samhället. Kanske./VS
Till Gärningsmannen:
Och jag som trodde att de flesta verkligt allvarliga övergrepp av ”ateister” mot ”religiösa” försigår eller har förekommit i marxistiska diktaturer!
Det finns väl få länder som är så religionsvänliga som det – förment – nyliberala USA.
Eller syftar du på situationen i Sverige?
Nivåfel, Ateist: Min generaliserande tanke gällde individer i Sverige. Hur är det själv, Ateist? Är du mer nyliberal än marxist?
Jag är mer liberal än marxist!
Instämmer med Gärningsmannen om att nyliberala ateister framstår som mer religionsfientliga än marxistiska ateister. Jag tror att många marxister känner en frändskap med kristendomens syn på människan som en gemenskapsvarelse.
Det finns också en likhet i å ena sidan marxismens spänningsfyllda dialektik mellan klasskampen och den historiebestämda utvecklingen och å andra sidan kristendomens spänningsfyllda dialektik mellan människans fria vilja och Guds allmakt.
Marxister borde kanske alltid vara troende då?/VS
Några andra gemensamma nämnare mellan marxism och kristendomen:
* Dogmatism
* Förtryck av det fria ordet
* Oviljan att samexistera med människor av motsatt åsikt – intolerans
* Avsky mot kapitalism,, handel och rikedom
* Massmord
* Saknar empiriskt stöd för sina teorier om världen
Det här är ju faktiskt ett ganska märkligt uttalande. Människans tid har kantats av ovanstående – i alla tider och i alla samhällen. Ditt argument betyder allt och ingenting./VS
Ateist är nog en smula nyliberal ändå…
Och dogmatism var ordet, sa Bull.
Jag förstår ingenting.
Plötsligt talar alla möjliga människor om att ateister mobiliserar. Var då? Hur ser man det, hur visar sig denna mobilisering? Jag har inte märkt någon sådan.
Har du inte noterat det ökande antalet debattinlägg, böcker och TV-program där ateister träder fram på ett nytt sätt? /VS
Jag håller helt med Kerstin – bara för att man protesterar mot de otaliga religiösa övergrepp som förekommer i Sverige och i världen så betyder det inte att man mobiliserar. Snarare är det väl tvärtom.
Ta debatten om friskolorna som exempel. För 15 år sedan fanns det inga religiösa friskolor – nu finns det sådana och därför tvingas ansvarsfulla människor (ateister) reagera. Innebär detta att ateisterna har flyttat fram sina positioner? Nej, verkligen inte. I själva verket förhåller det sig ju tvärtom; ateismen tvingas reagera på att de religiösa har flyttat fram sina positioner på ett aggressivt sätt!
Men snälla du, du borde veta vad begreppet mobilisera innebär. Och det är precis det du beskriver!/VS
Några fler likheter mellan marxismen och kristendomen som kan förklara många av de likheter som räknats upp ovan:
* Den teleologiska synen på historien som strävan efter (vägen mot) ett högre mål (det klasslösa samhället/mänsklighetens frälsning)
* Tesen att ändamålet (med historien) helgar vilka medel som helst
Synen på historien som en teleologisk rörelse mot ett förutbestämt mål strider ju uppenbart mot den evolutionära synen på allt levande som produkten av en evolutionär process utan mål. Därför är det kanske inte så konstigt att både marxister och kristna har svårt att acceptera Darwins syn på världen.
Då de flesta liberaler inte tror på att historien har något förutbestämt mål som staten bör sträva efter att underlätta så utgör inte Darwin något hot mot deras politiska uppfattningar.
Är man av åsikten att det viktiga är att ta hänsyn till människors önskningar och välgång spelar det ingen större roll hur världen och människorna har uppstått.
Tror man däremot att människornas roll är att uppoffra sig för något perverst abstrakt ideal så ter sig dock synen på historien som en slumpmässig process oerhört hotande. Om människor börjar tro att det inte finns någon ”högre” mening med deras liv kan de ju få för sig att bry sig om varandra här och nu och tappa tron på strävan mot det ideala samhället.
Detta kan nog även förklara varför kristna och marxister har så svårt att acceptera ”orättfärdiga” förhållanden är svåra att angripa och endast kan lösas på lång sikt genom idogt arbete (läs genom kapitalism och reformism). Tror man på allvar att allt kommer att bli perfekt vid historiens slut kan man säkert få för sig att det finns en enkel lösning som det bara är att implementera genom att göra revolution!
Du sov nog under söndagsskolan – din syn på kristen tro är lite pinsam. Vad om kapitalismens starka band till kalvinistisk kristendom i t ex USA? /VS
Jaha.
Som olja och vatten, så bör väl religiositet/ateism kontra vänster/höger betraktas? Finns det något som kan förena människor längs den politiska axeln är det väl synen på gud/icke-gud och vetenskap?
Att dela in ateister i vänster, höger eller nyliberaler förvirrar bara. Ateism är ingen ”rörelse” eller ideologi utan i grunden ett individuellt ställningstagande: det finns ingen gud, eller högre väsen. Jag blir därmed själv ansvarig för mina handlingar inför mina medmänniskor. Jag kan inte söka vägledning i religiösa myter eller dogmer.
Först nu uppstår den politiska diskursen – enligt vilken moral och vilka riktlinjer bör jag förhålla mig till andra? Är medborgarlön det rätta, eller fria marknadsprinciper? Inför de valen har man som ateist lämnat frågan om guds existens bakom sig. Utifrån övertygelsen om guds icke-existens kan man inte finna vägledning kring politiska ställningstaganden. Det blir en i allt inom-världslig diskurs.
Höger- och vänster-ateism… Begreppen ter sig alltför intuitivt färgade för att kunna leda framåt.
Fredström resonerar som om hans önsketänkande och verklighet är samma sak. Det behövs inte mycket till samhällsvetenskapliga studier för att påståenden om att ställningstaganden är helt individuella är tämligen ytliga. På grund av detta påstående misstänker jag att Fredström knappast är marxist, utan snarare nyliberal (och ihärdig företrädare för ateism). I så fall ännu ett exempel som styrker min tes.
ATEIST: Dawkins ”Den själviska genen” kan läsas som en rakt igenom ideologisk apologi för nyliberal politik. Vidare – jag har vissa böjelser för marxistisk politik, men har inga som helst svårigheter att kombinera detta med en icke-teleologisk syn på världen och historien. Att Marx har mycket att lära oss innebär inte att vi måste acceptera hans vetenskapsideal av 1800-talets modell (f.ö. en avgörande poäng hos Georg Lukács ”Historia och klassmedvetande” från 1922).
Jag har f.ö. aldrig stött på någon marxist som talat mot Darwin. Och långt ifrån alla kristna är anti-darwinister. Man bör ställa sig frågan om vad Darwin egentligen kan säga oss om samhället – och glöm inte Darwins egen religiositet i sammanhanget! Senast någon proklamerade ”historiens slut” var det i kapitalo-parlamentarismens namn (Fukuyama). Kapitalismen är inte nödvändigtvis anti-messiansk (tvärtom: kalvinistisk predestinationslära är en fundamental del av dess ideologiska fundament – jmfr Weber). Den som läser Johan Norberg behöver inte vara Martin Heidegger för att se de uppenbara onto-teologiska fundamenten för hans projekt. Som Deleuze skriver apropå humanismens uppresande av Människan i Guds ställe (fritt från minnet): När man låter Människan ta Guds plats missar man då inte något, nämligen själva PLATSEN?
Jag är själv ateist, men jag är även antihumanist som det heter på äkta kontinentalfilosofiskt manér. Gud är en strikt mänsklig frågeställning, skulle jag säga (liksom den marxistiske filosofen Ernst Bloch: det är eftersom religionen är en mänsklig skapelse som den är värd att studera). Min ”vänster-ateism” handlar snarast om att fokusera på människors socialitet och kollektiva förening som grundläggande politiskt villkor (i kontrast med liberal kontraktsteori som utgår från ”fria individer”). Ur detta följer för mig med nödvändighet en tanke om absolut jämlikhet. Jag tycker ofta att intressanta resonemang i den här frågan förs inom en teologisk ram, särskilt av tänkare som Paulus som av uppenbara skäl formulerar sig inom en teologisk diskurs. Visst har jag därmed band till denna värld, men som Alain Badiou påpekar behöver vi inte tro på innehållet i Paulus ”myt” för att lära oss något av hans universalistiska ”budskap”.
Gärningsmannen missar poängen i mitt inlägg. Med ”individuellt ställningstagande” i mitt inlägg avsåg jag inget annat än vad som också kommer till uttryck i allmänna val där alla som röstar lägger en individuell röst efter ett individuellt ställningstagande. Avsikten var inte att förespråka en radikal-individuell ståndpunkt.
Huruvida studier i samhällsvetenskap innebär djupare insikter i frågan är jag inte helt övertygad om. I vart fall inte om man kan ta sig igenom kurserna med en bipolär världsbild intakt.
Apropå möjlighet, frihet, tro, öde och så vidare – jag hittade en intervju med en ”postmodern irrationalist” till ”marxistisk ideolog” som dessutom skrivit en del om teologi (Slavoj Zizek) som hade följande upplysande lilla sak att säga:
”Let’s put it this way. The most important event of the past 20 or 30 years is the transition to a global economy, along with the dismantling of the social welfare state. People forget that when Communism collapsed, social democracy was dismantled in the West. What disappeared with these [systems] is the idea that social process isn’t blind fate. Humanity, or a people, can somehow guide the process, and influence it. The sad result of this collapse is that we have returned to the concept of history as fate. Globalization is fate. You join it, or you’re out of the game. In any event, there’s no way to influence it.”
http://www.haaretz.co.il/hasen/pages/ShArt.jhtml?itemNo=251684
Spleeno skrev: ”Dawkins “Den själviska genen” kan läsas som en rakt igenom ideologisk apologi för nyliberal politik”
Jag frågar: På vilket sätt då?
Spleeno skrev också: ”Jag har f.ö. aldrig stött på någon marxist som talat mot Darwin”
Jag undrar: om namnet Lysenko är bekant? Under Stalins tid som diktator var Sovjetunionens officiella ståndpunkt att Darwin hade fel och att egenskaper kan förvärvas!
Spleeno skrev även: ”jag har vissa böjelser för marxistisk politik, men har inga som helst svårigheter att kombinera detta med en icke-teleologisk syn på världen och historien”
Jag frågar: Vad återstår av marxismen om man tar bort teleologin?
Dawkins: Jag vill minnas en lång rad exempel på hur ett synbart kaos skapar en ordning, gynnsam för alla i slutändan. ”There is no society, there is only individuals and their families” som Thatcher uttryckte det. Fast det kanske snarast är genen som är individen i Dawkins parabler. Och naturen har förstås ett väldigt starkt normativt värde i Västerlandets moderna historia.
Lysenko: jo, det förstås. Men hur aktuell är Lysenko idag? Förutom då att relationen mellan arvsanlag och förvärvade egenskaper tycks vara mer komplicerade än en ”ren” darwinism ger för handen. Jag erkänner att Lysenko är ett problem (vi som aldrig varit särskilt imponerade av Sovjets förvandlande av marxismen från teori till ideologi känner oss inte så träffade av stalinistiska exempel iofs), men om man vänder sig till samtiden känner jag inte till några antidarwinistiska marxister. Ge mig gärna uppdaterade exempel. Personligen har jag inga problem med Darwin. Lysenko kanske är ett sidospår inom den marxistiska historien, eller?
Marxism utan teleologi: dialektisk materialism, alternativt kanske aleatorisk materialism. Althussers samlade teoretiska gärning handlar t.ex. om att visa på Marx brott med den hegelianska traditionen. Sedan finns det ju moderna Hegel-läsare som ovan refererade Zizek som hävdar att den hegelska dialektiken inte är teleologisk.
Sedan får man väl lov att säga att marxismen inte varit ensam om att ha en teleologisk historiesyn. Alla moderniseringsteorier bär på ett liknande arv, och även liberalt ideologisk stöd för kolonialismen har saker att svara för. T.ex.
Till Spleeno:
Vänsterns (och då ofta marxisters) motstånd mot Darwin är väl tämligen uppenbart när det kommer till att diskutera orsakerna till olikheter människor emellan. Allt som luktar ”biologism” tenderar ju att avvisas slentrianmässigt och utan att lyssna på argumenten av de flesta vänsteranhängare – oavseett om diskussionengäller kön, klass, etnicitet, brottslighet, underspresterande skolbarn etc. etc. Visserligen avvisar även många högeranhängare dylika förklaringar, men ”högern” betraktad som grupp verkar dock mer öppen för sådana förklaringsmodeller.
Vänstern ser ut att ha en i det närmaste panisk rädsla för att behöva erkänna att människor kan skilja sig åt i förmåga från födseln.
Det är väl inte alltför långsökt att tro att detta har att göra antingen med i) tron på att samhället kan reformeras (revolutioneras) totalt genom social ingenjörskonst, eller ii) någon suspekt moralisk värdering som säger att det är ok att diskriminera och bära sig illa åt mot människor som är olika begåvade. Oavsett verkar tanken på att olika utfall skulle kunna förklaras i bilogiska termer vara skrämmande för vänstern.
En avvikande men mycket intressant röst i sammanhanget är Peter Singer (ett lysande exempel på att det i första hand är inom den analytiska filosofin som intressanta frågor diskuteras), som bland annat tar sin utgångspunkt i vänsterns rädsla för Darwin:
http://www.utilitarian.net/singer/by/1999—-02.htm
Lysenko ser således inte ut att vara en anaokronism.
Vad gäller Dawkins kan sedan konstateras att beskrivningar av hur världen fungerar knappast är normativa (vilket ett försvar för kapitalismen onekligen måste vara). Att påstå att den evolutionära processen har givit upphov till stabila varelser är något annat än att hävda att denna ordning är bra.
För övrigt går ju Dawkins emot de extrema nyliberaler som hävdar att människor endast är egenintresserade individer, då vi som bekant delar genuppsättningar med våra barn och familjemedlemmar. Altruism gentemot barn och familjemedlemmar ter sig ur ett evolutionärt perspektiv således inte som suspekt, utan naturligt (vi skyddar våra geners fortlevnad).
Spleeno: ”Dawkins “Den själviska genen” kan läsas som en rakt igenom ideologisk apologi för nyliberal politik.”
Det är oklokt att kritisera böcker som man inte har läst. Förr eller senare stöter man på någon som läst boken ordentligt. Du kan omöjligen ha läst mer än baksidestexten på Selfish Gene, om ens den. Din missuppfattning är trettio år gammal, och har aldrig varit annan än en komplett missuppfattning.
Dawkins är en högst salongsfähig socialliberal. Din anklagelse är gammal skåpmat från 70-talsdebatten om sociobiologi och saknar grund. Ordet ”selfish” är en *metafor* för geners spridningsmönster och ska absolut inte blandas ihop med psykologisk egoism. Detta vet alla som kan något om modern evolutionsbiologi. Boken The Selfish Gene berör knappt människor. Exemplen som analyseras är sådant som spindlar och myror. Talande nog förekommer inte ”human” i index.
Egoism och altruism är begrepp som har helt andra, och tämligen tekniska betydelser inom evolutionsbiologi. I efterhand framstår det som ganska olyckligt att man valde dessa termer, som blir ”falska vänner” för samhällsvetare som försöker tränga in i forskningen.
Tobias: Okej, jag är beredd att erkänna att jag har fel om allting jag någonsin hävdat baserat på god argumentation, men jag skulle gärna få det bättre förklarat för mig än att jag upprepar en sorts felaktig debatt från 70-talet. Jag erkänner att det var ett tag sedan jag läste Dawkins (kan ha varit 2001 faktiskt). Samtidigt vill jag påpeka att jag faktiskt skriver KAN LÄSAS och inte ÄR. Vad du skriver är en ”objektiv” kritik av boken, inte ett bemötande av mina argument (som mindre angriper Dawkins än en enkel, opolitisk förståelse av hans text). Det är säkerligen så att Dawkins kan användas av Peter Singer och kanske ”är” han en ”högst salongsfähig socialliberal” (vad det än betyder, Darwin var en from kristen – och vad
fanär en ”salongsfähig socialliberal”?). Argumentationsstrukturen kan dock rekonstrueras som thatcheristisk, och det är knappast bara vänstermänniskor som tycker det (”högerateister” håller med och applåderar…).Vidare: vill man tränga in i en diskussion i samhället så får man nog förklara sin begrepp bättre om det nu är så att de inte har något att göra med en traditionell, historisk och lokaliserad förståelse av dem att göra. Finns det inte ändå skäl att tro att användandet av begrepp för någonting med sig för dem som beslutar sig för att använda dem?
Ytterligare vidare: Ständigt dessa krav på samhällsvetare och humanister att sätta sig in i naturvetenskap. Skriver man en bok betitlad ”The God Delusion” borde man kanske sätta sig in i den teologiska traditionen en smula, eller är det för mycket att önska?
ATEIST: Låt oss hänvisa till ”Att påstå att den evolutionära processen har givit upphov till […] är något annat än att hävda att denna ordning är bra.” hädanefter. Där är vi överens. Då återstår det att ställa sig frågan om vad naturvetenskap och en vetenskapsfilosofi baserad på den kan säga oss om samhället öht.
”Altruism gentemot barn och familjemedlemmar ter sig ur ett evolutionärt perspektiv således inte som suspekt, utan naturligt (vi skyddar våra geners fortlevnad)” Nej, Hitler hade nog applåderat. Men visst, låt oss utsträcka argumentationen: vi delar nästan lika många gener med alla andra människor som med våra allra närmaste. Därmed är familjen knappast genetiskt rationell som annat än instans för instiftandet av ett incesttabu, för att inte tala om släkten, klanen och nationen. Vad sägs om att vi börjar analysera mänskligt samhällsliv utifrån samhälleliga perspektiv och låter biologisk rationalitet förbli biologisk (inte oviktig för samhället, men uppenbarligen inte slutordet om det)?
Vidare: Hur mycket av vänsterpolitik går inte ut på att täcka upp för att variationer i uppväxt och arvsanlag gör oss olika? Alltså: är det inte ”vänstern” som verkligen utgår från att människor är olika men ändå lika mycket värda på riktigt? Högerpositionen är väl snarare att vissa oavsett är disponerade för rännstenen?
Slutligen vidare: läs gärna Deleuze med efterföljare, inte minst Manuel DeLanda som tycker mycket om Darwin. DeLanda använder sig för övrigt mycket gärna av Dawkins. Apropå relationen analytisk och kontinental filosofi då, förstås. Sedan fanns det ju förstås en tysk filosof på 1800-talet som hette Friedrich Nietzsche som kan vara bekant och som har relevanta idéer i sammanhanget (om människan, övermänniskan och det vetenskapliga perspektivet på den förstnämnda).
Var snäll och vårda språket – svordomar undanbedes 🙂 /VS
Spleeno: Kan läsas hit och kan läsas dit. Jag utgick ifrån att du försökte argumentera för något, inte bara ge en impressionistisk betraktelse över vad du får för associationer när du läser Selfish Gene. Vad en eller annan kan ‘läsa in’ i böcker är inte öppet för meningsfull diskussion.
Vi behöver inte gå längre än till sid. 2-3 för att se Dawkins skriva: ”I am not advocating a morality based on evolution … I am not saying how we humans morally ought to behave. I stress this, because I know I am in danger of being misunderstood by those people, all too numerous, who cannot distinguish a statement of belief in what is the case from an advocacy of what ought to be the case. My own feeling is that a human society based simply on the gene’s law of universal ruthless selfishness would be a very nasty society in which to live. … Let us understand what our selfish genes are up to, because we may then at least have the chance to upset their designs, something that no other species has ever aspired to.”
Läser du de första 50 sidorna får du en riktigt pedagogisk introduktion till vad ”egoism” och liknande begrepp innebär i evolutionär teori.
Vad skulle argumentet vara mot en ”enkel opolitisk förståelse” av texten, menar du, dvs. att läsa det som den naturvetenskap den säger sig sammanfatta? Dawkins redogjorde helt enkelt för det neodarwinistiska genombrottet under 1960-talet (framför allt Hamiltons och Williams teorier). Det handlar om matematiska modeller för genselektion. Skulle det finnas en ”politisk” modell för genselektion?
Det är helt fel att Dawkins skulle betrakta evolutionära processer som normativt ‘goda’. Han är synnerligen tydlig på den punkten, och gör t.o.m. en stor poäng i de avslutande kapitlen om att det idag finns möjligheter att ‘revoltera’ mot evolutionen. Williams har för den delen beskrivit evolution som en i grunden ‘ond’ process. En av de intressanta poängerna med den här forskningen är just att man kan visa varför vi inte har skäl att förvänta oss att evolutionära processer skulle förse oss med instinkter till lyckliga, harmoniska liv.
Du hittar en grundlig genomgång av debatten kring Dawkins et al. i Segerstråle (2000) Defenders of the Truth : The Sociobiology Debate. Oxford university Press.
Med ”salongsfähig socialliberal” menar jag politiska ståndpunkter som skulle ligga ganska mitt i det svenska politiska landskapet: någonstans i trakten av högersossar och vänster-fp (från tiden innan det partiet flöt iväg).
Beklagar dubbelpostning, men bara en uppriktigt nyfiken fråga:
Spleeno: vad är det man ska läsa av Manuel DeLanda för att se hur han använder sig av Dawkins?
Tobias: Poängen med att fokusera på läsningen är att författaren inte utgör slutpunkten för en texts mening. Vi vet att texter kan få helt andra konsekvenser än de författaren avser. Darwin är ett bra exempel – han ville nog inte bli till en apologet för folkmord och kolonialt förtryck, men det användes han som ändå. Men jag ska kolla in Segerstråhle, den här debatten intresserar mig. Frågan om genselektion är politisk eller inte är intressant. Jag skulle säga att det i slutledet nog finns politiska konsekvenser men att de är svårgripbara. Frågan är vilken roll genetiken ska ha i samhället. Jag är helt med på att den här forskningen behövs och att man inte ska vända sig mot den av moralistiska skäl (alltså: en anti-darwinistisk vänster är inte intressant och aktuell). Däremot finns det en punkt där naturvetenskapen inte längre är objektiv och opolitisk. För att ta ett exempel ur en annan vetenskap: vätebomben är inte opolitisk. Jag vill inte relativisera veteskapliga upptäckter, jag vill placera dem i en samhällelig kontext där de utan tvekan får konsekvenser oavsett ”uppsåt”.
Vad det gäller De Landa, börja här för en snabb översikt:
http://en.wikipedia.org/wiki/Manuel_De_Landa
De Landa arbetar med analyser av olika processer från ett rent materialistiskt perspektiv och behandlar geologiska, metereologiska och sociologiska processer med samma uppsättning av grundbegrepp. De Landa har alltså inte några problem med att diskutera i sociobiologiska termer (evolution och samhälle alltså), även om han rör sig på en rätt abstrakt makronivå när han gör det. Hur som helst så finns det en samling artiklar och intervjuer som ger en rätt bra introduktion här:
http://www.t0.or.at/delanda/
Sedan tycker jag att både ”War in the Age of Intelligent Machines” och ”A Thousand Years of Linear History” är intressanta och bra. Jag har inte läst ”A New Philosophy of Society” än, men lär väl bli tvungen att göra det. Som framgår ovan så kämpar jag fortfarande med en alltförmänsklig syn på människan och har svårt att ge upp distinktionen kultur-natur och mänsklig ”erfarenhet” som relevant term. Därför är jag inte helt med De Landa alla ggr, men det är utmanande läsning av högt värde skulle jag säga (och det underminerar mig rätt rejält). Min (tydligen dåligt motiverade) skepsis mot Dawkins drabbar ju även De Landa.
Spleeno: Ok, nu är jag med på vad du menar. Jag har hetsat upp mig i onödan. Alla idéer kan både brukas och missbrukas, tolkas och misstolkas. Jag skulle föredra att säga att vätebomben har politiska effekter, även om dess idé (eller teknik) i sig är opolitisk – men det är ett hårstrå vi kan strunta i att försöka klyva här.
Apropå vätebomben ställer man sig genast frågan om relationen mellan risken för missförstånd/missbruk och värdet av en idé. Vätebomben har en extremt stor risk för missbruk (finns annat bruk?) och ett måttligt stort värde som idé/genombrott i sig själv. Forskning om evolutionära frågor kan man däremot försvara därför att den förvisso påtagliga risken för misstolkningar uppvägs av att det handlar om helt fundamentala vetenskapliga frågor: livets uppkomst och utveckling. Vi kan inte backa från sådana viktiga frågor, bara därför att det alltid kommer att finnas personer som missförstår vad frågan handlar om och vilka slutsatser man egentligen kan dra av svaret.
De som är inne i den branschen har givetvis ett stort ansvar för att uttrycka sig försiktigt och glasklart, så att man minimerar riskerna för att trampa snett och ge bränsle åt politiska vantolkningar. Ibland misslyckas de totalt (James Watson är det senaste genanta exemplet). Ibland faller man för frestelsen att använda onödigt provokativa termer (‘egoism’) för att sälja böcker, locka läsare och kittla fantasin. Men om man läser vad dessa forskare faktiskt skriver, och är uppmärksam på hur termer definieras, blir i varje fall jag mycket imponerad av hur nyanserade de brukar vara – inte minst Dawkins.
Stranden: jag ber om ursäkt för svordomen, det blev lite krogdiskussion av det hela och det ska inte upprepas.
Tobias: jag uttryckte mig lite klumpigt från början (och sedan blev det inte så mkt bättre med svordomar och liknande), jag är egentligen inte ute efter polemik utan efter problematiseringar. Jobbar på att rensa mina senare från det tidigare så mycket som möjligt. Men vad det gäller vätebomben: man kan också föreställa sig att innehav kombinerat med icke-bruk är ett gott bruk eftersom det tycks rädda liv. Utan den hade vi kanske haft ett tredje världskrig. Terrorbalansen tycks ju ha fungerat. Hittills.
Varenda bloggare som skriver om religion och ateism bör klicka på bannern för ”brännande, aktuell namninsamling” på ”http://bildning.se” och sen reflektera över och skriva om initiativet på sin blogg. En utmaning!