Liberalism och auktoritarianism till vänster lördag, okt 27 2007 

europeisk politik and fransk politik Vänstra Stranden lördag 27 oktober 2007

Jag - och flera andra - har då och då diskuterat vänsterliberalismen. Frågan är vad som skiljer en liberal vänster från den “vanliga” vänstern. För mig relaterar vänsterliberalism till den ökande klyfta som växer fram på den europeiska kontinenten mellan “liberal” och “authoritarian” politik. Den sistnämnda representeras påtagligt ofta av främlingsfientliga partier. Att vara vänsterliberal innebär därmed att tro på jämlikhet och ett starkt kollektiv samtidigt som man bejakar den del av vänsterpolitiken som rör individens frigörelse, samhällelig tolerans och kulturell frihet. Ett avsevärt problem för en del europeiska vänsterpartier är att man istället hamnat i den auktoritära delen av det politiska spektrat. (PCF är dessvärre ett av dem.) 

I Frankrike har dimensionen liberal-auktoritär varit central i politiska analyser sedan 1980-talet. Graden av liberalism är ett grundläggande stråk i fransk politik, inget som ett särskilt parti kan göra anspråk på. Det är nog i vårt moderna samhälle ett klokare sätt att se på liberalismen än att utgå från att det är fråga om folkpartiet eller om Manchesterskolan.

Tillägg 28 oktober 2007: Igår hörde jag Lars Ohly tala om just dimensionen frihetlighet/auktoritär. Det gjorde mig glad att språkbruket fått insteg. Han betonade också utbildningspolitikens betydelse i skapandet av en ny vänster. Gjorde mig också glad./VS

 

Mer om sekularism till höger och vänster måndag, okt 22 2007 

fransk politik and religion Vänstra Stranden måndag 22 oktober 2007

Analysen av den franska sekulära opinionen (laïcité) visar att det finns två dimensioner av sekularism. En republikansk, som är mindre vanlig i den yngre generationen, och en separatistisk sekularism. Starkast anslutning till till sekularismen som helhet finns på vänster-flygeln men många katoliker - särskilt franska medborgare till höger - är anhängare av en republikansk sekularism. Det som skiljer vänster- och högersekularister är med vilka andra attityder sekularismen kombineras. Hos vänster-sekularisterna kombineras motståndet mot den muslimska sjaletten med tolerans, hos höger-sekularister med främlingsfientlighet.

Detta är en fri översättning av ett abstract till artikeln “Dimensions de la laïcité” av Martine Barthélemy och Guy Michelat i Revue Francaise de Science Politique vol 57, no 5.

Ett par förklaringar om hur begreppen använts i artikeln: En republikansk sekularism upprätthåller upplysningens ideal, är mån om de mänskliga fri- och rättigheterna och en statsmakt som garanterar de politiska institutionernas oberoende.  En separatistisk sekularism vill istället hålla religionen borta från samhällslivet, t ex ingen religionsundervisning, inga religiösa argument inom kulturen eller medicinen och inte heller inom det sociala området. 

För övrigt: Varför kan inte göteborgare i Göteborg sköta på- och avstigning på kollektivttrafikfordon lika flinkt och enkelt som stockholmarna gör i Stockholm??

 

“Höger-ateism”? måndag, okt 15 2007 

filosofi and religion and vetenskap Vänstra Stranden måndag 15 oktober 2007

Idag hörde jag för första gången begreppet ”höger-ateist” om en av dem som utifrån biologisk vetenskap förnekar en skapande och/eller personlig Gud. Bakgrunden måste vara en känsla av att en ”höger-ateism” leder till mindre av solidaritet, kollektivism och medkänsla än vi har i vårt i grunden kristna samhälle nu. En ”vänster-ateist” bör i så fall söka lösningar i en anda som kännetecknas av att eftersom vi aldrig vet var vi själva hamnar i det biologiska lotteriet så skall vi ha en omfördelande stat som ser till att alla får lika omtanke och respekt. För en ”höger-ateist” är det nog individens frihet och förtjänstens primat som utgör grunden för tänkta politiska lösningar, vilket leder till en svag statsmakt där välgörenhet är viktigare än solidaritet.

Om den nya ateismen börjar tolkas utifrån en vänster-höger-skala är det spännande. Det tyder på att ateismen politiseras i takt med att religionen också har gjort det. En sådan utveckling är gynnsam för en alert debatt om religion och politik.

 

Franco och kulturarvet Onsdag, okt 10 2007 

europeisk politik and konst and vetenskap Vänstra Stranden Onsdag 10 oktober 2007

Läste idag i SvD att ryttarstatyerna på general Fransisco Franco skall försvinna helt och hållet från Spanien (det finns två kvar). Jag förstår självklart varför. Samtidigt är det lite märkligt att vår tid är så upptagen med att fördöma och förenkla historien utifrån vår egen förhandenvarande kunskap. Henrik Höjer skrev kring detta tema en ytterst läsvärd Kommentar i dagens SvD under rubriken “Historien skall förstås - inte censureras”. Kan bara instämma i det han skriver.

Kanske borde man bevara en ryttarstaty ändå. Som minne av en annan tid.

 

Moralism som dominerande diskurs fredag, okt 5 2007 

svensk politik Vänstra Stranden fredag 5 oktober 2007

Häromdagen hörde jag hur Dagens Eko i P1 berättade om hur f d statsråd som avgick för ett år sedan fortfarande fick ut hela eller delar av sin statsrådspension. Jag hörde också någon dag tidigare rapporter om hur f d riksdagsmän fick ut den inkomstgaranti som gäller för dem suttit i Riksdagen. Ingen påstod att de gjort något orätt (det var inte någon Göran Persson variant med att skriva inomster på firman inte) men det hela rapporterades som om vi skulle bli upprörda.

I ett helt annat sammanhang läste jag om forskningsresultat från det av Vetenskapsrådet finansierade forskningsprojeket om Sverige och nazismen. Några av artiklar behandlade anti-semitismen i Sverige liksom bristen på ställningstagande mot de s k Nürnberglagarna. Inte heller där förklarades Sverige ha gjort något “fel” men texterna andades indignation.

Även i diskussionen om Vilks och rondellhundarna finns moralismen. “Usch då, så de där muslimerna bär sig åt” hör man nästan genom den fina yttrandefrihetsprosan i dagstidningarna. 

Slutligen följer jag med intresse den moralistiska debatten om hur internet skapar beroende, sexuellt utnyttjande och kriminell nedladdning.

Alltsammans mynnar i min tolkning ut i ett enda ord: moralism.

Att vara moraliserande är inget fel. Man ställer upp ett moraliskt ideal och står för att det borde vara ett ideal för alla andra. Men tolerant som man är så vet man ju att så inte blir fallet. Men med goda argument kan man fortsätta att hävda sin moraliska ståndpunkt. Moralism däremot ligger farligt nära populism. Moralism är att ha en dold agenda, en slags Jante-lag, där snipigheten och inskränkheten leker allmän moral. I förment inkluderande ordalag förväntas vi förfasa oss över något “fult” och “främmande”. Jag söker de exakta orden för den här känslan - som ni märker. Men kanske kan ni hjälpa mig att utveckla ett språkbruk för den moralism-diskurs som jag upplever dominerar den svenska värdebaserade debatten. Eller är jag bara ute och cyklar igen?

 

Bush lägger veto mot sjukförsäkring tisdag, okt 2 2007 

amerikansk politik and familjepolitik Vänstra Stranden tisdag 2 oktober 2007

Den amerikanske presidenten Bush säger att han, trots att hela representanthuset röstat för, avser att lägga in sitt veto mot en fortsättning på de särskilda pengar som har gett barn i fattiga familjer tillgång till sjukvårdsförsäkring. Kostnaden är ca 35 miljarder dollar på fem år, ungefär motsvarande summa som Bush har äskat för att fortsätta kriget i Irak i år. Presidenten menar att en fortsättning av programmet skulle öppna för en hälsovård som kontrolleras av staten. Något som således vore olämpligt.

George W. Bush s’oppose à une extension de l’assurance-santé à des millions d’enfants
LE MONDE | 02.10.07

© Le Monde.fr

 

Joyce Carol Oates bör få Nobelpriset i litteratur måndag, okt 1 2007 

litteratur Vänstra Stranden måndag 1 oktober 2007

Har just läst klart Oates “Den tatuerade flickan”. Den är en i raden av Joyce Carol Oates romaner jag läst de senaste åren. Efter att ha läst ganska många av de tidigare pristagarna menar jag att det vore en skandal om inte Oates fick priset mycket snart. Hennes förmåga att gestalta asociala personligheter och irrationella beteenden på ett sätt som gör läsaren oerhört engagerad och berörd av dessa livsöden är så lysande att jag endast kan jämföra med Patrick White eller J M Coetzee. Språket hos dem alla är underbart - följsamt, känsligt och exakt. Alla dessa tre författare har i min värld stora likheter - de gestaltar tillvarons marginal, de utstötta, en inre exil, det irrationella och de har alla en förmåga att skriva in våra liv i en fatalism utan förtvivlan mitt i en värld som är utan försoning. Och de ger människan - i all hennes ofullkomlighet - huvudrollen i sitt eget liv. Andlöst berörande litteratur. Ge Joyce Carol Oates Nobelpriset i litteratur. Och det NU!