Vadå misslyckande? lördag, jul 7 2007
extremism and svensk politik lördag 7 juli 2007
Nu bär det snart av till Gotland och Almedalen!
If Metall avser där att avhålla ett seminarium om hur arbetarrörelsen skall motarbeta Sverigedemokraterna. Nu skall man minsann ta fajten! Och i SvD säger Anders Ferbe att nu skall vi ta debatten med SD. Kontentan är att Sverige misslyckats med att motarbeta högerpopulismen. I LO-kollektivet finns det drygt fyra procent SD-väljare. Överrepresentationen förklaras helt enkelt genom en titt på den sociala bakgrunden hos alla SD-väljare (markerad profil av lågutbildade män).
Exakt i vad består ett misslyckande som innebär att SD - trots massiv medietäckning och en total omstöpning av partiet - fick knappt tre procent av rösterna i valet 2006? Exakt på vilket sätt har Sverige misslyckats med att mota högerpopulismen i grind jämfört med Danmark, Norge, Belgien, Nederländerna, Frankrike, Tyskland, Österike, Italien och Polen?
söndag 8 juli 2007 kl. söndag 8 juli 2007
Vänstra stranden skriver:
Exakt på vilket sätt har Sverige misslyckats med att mota högerpopulismen i grind jämfört med Danmark, Norge, Belgien, Nederländerna, Frankrike, Tyskland, Österike, Italien och Polen?
Va???
Konstig fråga.
söndag 8 juli 2007 kl. söndag 8 juli 2007
Hur då konstig? Ett misslyckande måste väl vara ett misslyckande i relation till något?/VS
måndag 9 juli 2007 kl. måndag 9 juli 2007
Frågan som borde ställas är väl snarare när LO ska ta debatten med verkligt mäktiga främlingsfientliga krafter som Migrationsverket, den sittande regeringen och betydande delar av det egna kollektivet (för att nämna några betydelsefulla institutioner i det svenska samhället)? Det är väl fint att man tycker att SD:s politik är obehaglig, men bästa sättet är att se till att den inte förs av NÅGON snarare än att ge de misshagliga gaphalsarna ytterligare offentligt utrymme?
måndag 9 juli 2007 kl. måndag 9 juli 2007
Jag har lite svårt att se att de andra länder du räknar upp har lyckats nämligen, så därför förstår jag inte din fråga.
måndag 9 juli 2007 kl. måndag 9 juli 2007
Kerstin kanske borde läsa en gång till…
En not: Jag har på sistone blivit lite tveksam till hur vi motdebattörer ständigt återvänder till argumentet att de främlingsfientliga mestadels är lågutbildade män. Om vi samtidigt hävdar att invandrare konsekvent diskrimineras i arbetslivet och stängs inne i de lägsta socialgrupperna så är det ju faktiskt sannolikt de lågutbildade LO-männen som har flest kontakter med invandrare i “verkligheten”. Vi medelklassare riskerar att beskriva problematiken lite von oben, alternativt riskerar vi att framstå som om vi beskriver problematiken von oben. Eller? Jag har lite svårt att komma till ro med detta…
måndag 9 juli 2007 kl. måndag 9 juli 2007
Marcus: Dessvärre verkar det som om SD:s väljare bor på platser där de nog inte har så mycket kontakt med invandrare av olika slag. Och när de har det så brukar det låta som det lät på varven i Göteborg: “Ja, men Miro och Josef dom är bra, det är dom andra juggarna som bråkar…” Den klassiska myten alltså, dem man känner förvandlas snabbt från anonyma invandrare till bra kompisar, men dom andra, dom “bråkar”.
Håller i övrigt med om att von oben-attityden är fullständigt kontraproduktiv. Därför måste vi också få slut på alarmismen kring SD-väljarna eftersom den gynnar dessa mörka krafter. /VS
tisdag 10 juli 2007 kl. tisdag 10 juli 2007
Marcus och vänstra stranden:
Jag har läst inlägget många gånger och förstår det lika fullt inte - men mina fattningsgåvor kanske är ganska dåliga.
Annars håller jag med er. Framför allt håller jag med Vänstra stranden när hon skriver om att de goda invandrarna känner jag själv, de onda är alla de där andra.
Då kan man undra varifrån människor får den där föreställningen att alla de andra är dåliga. Jag vill hävda att detta började hända i början av 90-talet, då man för första gången i mitt då snart 50-åriga liv började svartmåla invandrare och flyktingar i massmedia. De förvandlades från människor som var värda omsorg, stöd och hjälp till kriminella typer, problem och kulturellt besvärliga i massmedia vid den tiden.
De dåliga invandrarna serveras vi alltså av massmedia. Jag var rasande på massmedia vid den tiden, och slutade köpa och läsa DN på grund av tidningens vidriga hållning i de här frågorna vid den tiden. De är inte mycket bättre idag.
Sedan dess har det hänt en del, och bl.a. på grund av arbetslösheten och det utanförskap som man därmed skapat för många invandrare, och på grund av den bostadssegregering man administrerat fram sedan dess. Jag stötte under mina sista år på unga (manliga) studenter som var förbannade på invandrare för att de råkat illa ut för sådana, blivit rånade på mobiler, fått stryk av invandrargäng etc. Samhället hade helt enkelt skapat en sådan situation att det började uppstå motsättningar mellan invandarungdomar och “svenska” ungdomar och det förstärkte rasismen och invandrarfientligheten bland ungdomarna.
Ingenting är enklare än att skapa rasism och motsättningar mellan olika grupper, om man vill skapa sådant, i synnerhet när krubban är tom för många, och det ville massmedia uppenbarligen vid den tidpunkten.
tisdag 10 juli 2007 kl. tisdag 10 juli 2007
PS: “under mina sista år som universitetslärare” ska det stå.
tisdag 10 juli 2007 kl. tisdag 10 juli 2007
Nå, även om den bild ni målar upp fortfarande stämmer, så undrar jag var man hämtar belägg för det någonstans. Min egen erfarenhet säger att det har förändrats under de senaste 10 åren eller så. På de arbetsplatser som för 10-15 år sedan (i Ny demokratis Sverige…
hyste invandrare var dessa så att säga tillräckligt få för att kunna framstå som individer. På många “tyngre” arbetsplatser idag är invandrarna nästan i majoritet. Den bild ni presenterar känns, om ni ursäktar, något daterad. Det är bara en känsla som sagt, och kanske är denna känsla fel…
Men när jag gick i grundskolan i ett litet småländskt samhälle på 80-talet och gymnasiet i en mellanstor stad i början av 90-talet kom jag mycket sällan i kontakt med invandrare över-huvud-taget. I takt med alltfler kontakter under åren har mina fördomar från den tiden botats, inte minst under de sex år jag bodde i invandrartät förort. Idag är det i princip omöjligt att sakna tillfällen till interaktion, såsom var fullt realistiskt under mina skolår, men strukturerna i samhället tycks å andra sidan i än högre grad bygga vattentäta skott mellan etniska grupperingar i samhället. Man möter fler invandrare first hand idag, men man möter dem mer som grupp än som individer. Skillnader förstärks, allt färre upplever hur borar byggs på det sättet jag gjorde.
Kontentan är att jag tror det vara extremt viktigt att anlägga ett maktperspektiv på alla delar av den här problematiken - naturligtvis att invandrare konsekvent diskrimineras, men vi måste också ta hänsyn till den maktlöshet som de lågutbildade LO-männen med all rätt känner. Det är ju inte överraskande för oss att främlingsfientligheten ökar i ett samhälle där klyftorna också gör det.
Det finns en lätt obehaglig tendens att man gör “lågutbildad” (och för all del även “man”
till en förklaring, som att “du är främlingsfientlig för att du inte vet bättre” (jag beskyller nu inte er för att bistå den tendensen, märk väl). Den typiskt lågutbildade LO-mannen med främlingsfientliga åsikter ser gapet öka till grupperna “ovanför” sig i samhället, och ser sig själv alltmer marginaliserad inom sin egen “socialgrupp” (hatar ordet!). Han har inga vänner, bara fiender, och han blir framför allt själv utdefineirad och utsatt för maktspråk. Hela tiden. Farligt, farligt…
(Kerstin: Länderna VS räknar upp har obestridligt miss-lyckats med att mota högerpopulismen i grind. I Sverige är främlingsfientliga strömningar väsentligt mycket mindre utbredda, än i dessa jämförbara länder, och ändå kallas den svenska strategin för ett misslyckande på området. Icke formulerat som en retorisk fråga kan man säga att Sveriges sätt att hantera främlingsfientligheten i samhället är uppenbarligen en smärre succé om man jämför med länder som Danmark, Norge, Belgien, Nederländerna, Frankrike, Tyskland, Österrike, Italien och Polen.)
tisdag 10 juli 2007 kl. tisdag 10 juli 2007
Intressanta synpunkter. Delar nog också Marcus bild av att möjligheterna till interaktion blivit färre - tyvärr har vårt fokus på identitet lett till gruppsyn på människor. Illa.
Håller också med om att det är farligt att ange låg utbildning som förklaring, vad jag menar är att dessa personer återfinns inom en ganska bestämd grupp och att den gruppen ofta känner precis det Marcus utrycker - fiendskap, både mot och från andra. Men, notera att SD-väljare är inte några vanmäktiga, utsatta och marginaliserade stackare. Och de kan absolut inte “omvändas” genom information. De är rätt ointresserade av politik, nöjda med sina liv och gillar inte förändring. Och de vet mycket väl varför de röstar på SD. Däremot tror jag också att ett samhälle med större klyftor gynnar SD på ett indirekt sätt.
tisdag 10 juli 2007 kl. tisdag 10 juli 2007
Ah, tillbaka till identitetspolitik-debatten igen. Har saknat den…
Nej, men visst handlar det om ett skiftat fokus i en tid då arbetarklassen har förlorat mycket av sin relevans som bas för väljarkåren (politisk relevans har den naturligtvis fortfarande). Jag måste säga att jag är något besviken över socialdemokratin som vänt sig mot medelklassen istället för att göra en uppdaterad maktstrukturanalys. Det betalar sig nu… (Är jag orättvis?)
For the record: SD får långt mycket mer uppmärksamhet än de förtjänar, jag håller absolut med dig här! Istället för att förfasas över deras “framgångar” borde vi glädjas åt att Sverige ännu är ett av få länder i västvärlden där högerpopulismens parlamentariska inflytande är försumbart. Låt oss bara behålla det på den nivån - genom att hålla ögonen på bollen (det vill säga makten).
fredag 13 juli 2007 kl. fredag 13 juli 2007
Stämmer bra med att man misslyckats med att mota dom sk främlingsfientliga krafterna vid grinden i ovan nämda länder. Men sen får man knappast bortse att dessa länders kriminallitet har sjunkigt drastiskt i detsamma som ekonomin blivit betydligt bättre.
fredag 13 juli 2007 kl. fredag 13 juli 2007
Sen måste man ju ställa sej frågan om partierna på vänsterflanken verkligen värnar om dom som har det sämst ställt i samhället. Speciellt när man läser kränkande och nersättande inlägg och artiklar hos vänsterpartister samt socialdemurkrater där Sverigedemokrater framställs som tidigare nämde. Tror nog vänsterflanken bet sej själva i svansen och visade folket att hymmet för dom sämst ställda är endast röstfiske. Marcus gjorde en utomordentlig analys tidigare om von oben…..
fredag 13 juli 2007 kl. fredag 13 juli 2007
“dessa länders kriminallitet har sjunkigt drastiskt i detsamma som ekonomin blivit betydligt bättre”
Källor på det, Jorma? Sverige har för övrigt en av världens starkaste ekonomier och lägsta brottsligheter. Maktanalysen är densamma hursomhelst: Ur ökade klyftor föds främlingsfientlighet, ökad brottslighet, men också vad som statistiskt brukar kallas för en god ekonomi… (Själv kallar jag en ekonomi som genererar ökade klyftor för “dålig”, alldeles oavsett BNP-ökningar, men det är en annan historia.)